Rörelsefrihet, en rättighet del 2

Hallå i stugorna.
Hoppas ni har njutit av det vackra vårvädret i dag.
Solen värmer och fåglarna har fullt upp med att leta upp sin nya partner.
Och sådana här dagar, när man vill göra saker, ge sig ut i naturen och bara njuta och se saker, då blir rätten till rörelsefrihet ganska påtaglig.

Men jag får vara nöjd, jag tog mig utanför dörren och på en kortare promenad med fikastopp.

Ni som läste förra inlägget vet ju att jag är en stor fan av Zoomcamp!
Rörelsefrihet, en rättighet?
Vem vill inte ha en sådan?!
Tänk bara att jag skulle kunna ta mig från Oset hela vägen till Venastugan utan att behöva köra runt allt med bil. Utan som alla andra ta den väg man gjort för cyklar och gående.
Helt enkelt få se allt från rätt sida och med dess helhet.

Jag har även hittat denna käcka lilla grej som känns som ett bra alternativ där dom faktiskt har tänkt till även när det gäller framkomlighet på annat än asfalt.
Spana in OGO!

Grabb life by the wheels

Ogo Technology

Den verkar otroligt smidig och lättmanövrerad och ger nog lite balansträning också.
Inga massa reglage att hålla rätt på utan himla basic.
Just nu kan man boka en prototyp. Vilket bara det är en massiv summa pengar som vi vanliga sjuka inte har råd att lägga. Men drömma får man aldrig sluta göra.
En vacker dag kanske  någon vänlig själ vill ha mig som testpilot eller helt enkelt bara har så mycket pengar så dom skänker mig en.

Som sagt drömma är tillåtet.
Men jag kan verkligen se mig själv både i en Zoom och i en Ogo!

Här får ni lite att läsa under helgen. Glöm inte kolla länkarna och se filmsnuttarna!
Dröm er bort ett tag och se möjligheterna.

Ha en fin helg, förhoppningsvis med en hel massa sol!

 

 

Rörelsefrihet, en rättighet?

Dom flesta av oss tar just rörelsefrihet föregivet.
Man kan gå dit man vill, när man vill. Man kan röra sig fritt i skog och mark.
Plocka bär och svamp, promenera i det vackra vädret osv.

Även jag har tagit detta ganska mycket föregivet.
Trots att jag är uppväxt med en pappa som var polioskadad och därmed väldigt rörelseinskränkt.
Har senaste åren tänkt otroligt mycket på hur han klarade av att röra sig som han gjorde.
Han hade bandage, eller i dag kallar man det ortoser, från höfterna ner till fotsulorna.
Det var det som bar upp honom.
Utan dessa var han helt förlamad.
Har många gånger undrat om det inte gjorde ont? Struntade han i smärtan? Eller hur kändes det att leva med dessa enorma extra ben?

Själv har jag kunnat röra mig ganska fritt under större delen av mitt liv. Har iof haft hästar och ridit mycket och därmed tagit mig ut i skog och mark på ett sätt som man normalt inte gör. Jag vet också att jag många gånger var tacksam för att jag fick den hjälpen att röra mig i skogen, som hästarna innebar.
Det skapar en frihetskänsla som man måste ha upplev för att kunna förstå.
Jag älskar det. Och jag saknar det!

I dag är jag klart begränsad av min kropp. Den säger stopp och skriker rakt ut. Jag trotsar den för att jag vill ha några timmar i naturen. För att jag har ett mission med kameran.
För att jag vill kunna fånga det den där stunden, den där sekunden.

Men jag får också betala stort för det. Värken kommer som ett brev på posten. Eller är det mejl i mejlboxen som gäller nu 😉

Men jag måste också röra mig för att bibehålla muskler och funktion. Så det blir lite mom 22 här.
En dröm är att kunna köpa en Zoom!
Det skulle göra mängder. Delvis kan jag ta mig fram i terräng och faktiskt ge mig ut i skogen och leta svamp och bär igen. Jag kan scanna hela naturreservatet i stället för en liten del i taget.
Jag behöver inte gå transportsträckorna utan kan lugnt och tryggt ta mig fram med hjälp av denna.
Det skulle ge mig het nya möjligheter och helt nya ben!
Men dom är dyra som tusan. Vilket är förståeligt då det inte är något halvdant hopslängt utan väl genomtänkt. Utvecklat för funktion och väder och vind!

Har du aldrig hört talas om Zoom?
Då bara måste du in här och titta, läsa och njuta!
Även du som inte har ett funktionshinder kan ha glädje av denna maskin!

Zoomability Sverige en upplevelse jag bara kan drömma om.
Men hoppet är det sista som överger människan.

Bilden är lånad av Zoomability.com vars länk du hittar här ovanför!
Glöm inte att besöka deras hemsida och lär dig mer!

 

Uppföljning om Orsa Kommun

Och deras sätt att hantera permobil garage.

Orsa kommun lutar sig mot en dom från Kammarrätten där kommunen vann. Skillnaden är att den permobilen var en enklare modell och förvarades i Varberg. Så med hänvisning till det förhållandevis milda klimatet avslog kammarrätten överklagan.

Läs mitt förra inlägg här; Permobil Orsa Kommun

Nu har Dala-Demokraten skrivit om fallet och kommunen erkänner att man driver detta för att få en prejudicerande dom.

Läs mer om Elaine och processen med permobilen.
Nu riskerar hon att bli av med den pga kommunens slarv.
Elaine riskerar att bli av med permobilen

Jag hoppas det här går fort att få denna dom så dumheterna får ett slut.

Det är våra skattepengar dom förskingrar.
Det här måste få ett slut!

 

Permobil Orsa Kommun

Hej och god fortsättning på det nya året.
Vi gör en rivstart på många plan här och hoppas på gudskelov, eller något liknande i alla fall.

Det här inlägget skriver jag med tillåtelse av en vän som blivit förskriven en permobil för att kunna förflytta sig utomhus.
Denna är dessutom specialanpassad och en förhållandevis dyr historia.

Som det sig bör nu mer är det kommunen som ser till att få den här typen av hjälpmedel på plats hos brukaren. I det här fallet pratar vi om Orsa Kommun. Om jag kan läsa rätt innantill så har Landstinget i Dalarna avtal med Hjälpmedelscentralen i Borlänge.
Det borde då vara därifrån stolen kommer.
Oavsett så finns det väldigt lättförståeliga och konkreta skötselråd av den här typen av hjälpmedel.
Av förklarliga skäl är det här inget du förvarar hemma i hallen eller i trappuppgång. Dom tar helt enkelt för stor plats för det.

Så här står det i två av de underlag jag fått fram.

”Förvaring
Förvaringsplats för elrullstol skall vara ett enskilt, låst utrymme, inte tillgängligt för annan
person än dig som brukare eller din familj/vårdare. Förrådet skall ha en temperatur över +5º”

Det finns några standard rekomendationer som kommer från tillverkaren.
Detta är ett av dem.
Du kan läsa de två dokument som ligger helt öppet på nätet, här

Info Elrulle

Allmänna Skötselråd Elrulle

Det kan inte vara en slump att det står samma sak i båda dom här dokumenten. Dessutom så behöver man inte vara Einstein för att begripa vad som händer med textlier om dom förvaras kallt och fuktigt och dessutom får en del regn och snö på sig. Det borde alla ha någon erfarenhet av.

Kommunen hyr alltså stolen som är värd ca 100 000 kr.
Den hyrs av Landstiget i Dalarna.
Den ska skötas och brukas enligt regler för att garantier och service ska gälla enligt ordning. Och ja, vitsen är väl också då att man ska kunna åka i den utan att sitta i fukt och mögel?

Sen var det ju den lilla finurliga delen som kallas batteri och elektronik.
Det kräver sitt för att inte elektroniken skall bli förstörd. Och ja, inte under +5 °.
Det står också klart och tydligt att Permobilen skall förvaras i ett låst torrt utrymme som inte går under gradantalet som angivits.

Det här är den vanligaste typen av garage som används i vårat avlånga land. Den sk brödburken.
Denna går dock av utrymmesskäl inte att ställa upp.
Men ni förstår då skillnaden.

Permobilgarage

Den här fyller alla dom krav som ställs på ett garage.

MEN här har vi att göra med Orsa Kommun.
Som förövrigt försöker undvika att människor i behov får elrullstol eller scooter för att dom skyller på att hyresvärden inge vill ha permogarage.
Dom måste ha missat Boverkets rekommendationer.

Bidrag för permobilgarage

Orsa kommun lutar sig mot en dom från Kammarrätten där kommunen vann. Skillnaden är att den permobilen var en enklare modell och förvarades i Varberg. Så med hänvisning till det förhållandevis milda klimatet avslog kammarrätten överklagan.

Jag kan bara säga att det här är lågt, och riktigt dåligt jobbat av Orsa Kommun. Och jag undrar om Hjälpmedelscentralen, ens skulle hyra ut till dom om dom visste att deras dyrgripar förvaras på följande vis.
Så här ser aktuell permo ut.

Det här är rampen upp. En såphal träspång som är omöjlig att ta sig upp på men vanlig rullstol för att byta till elrullen.

Det här är alltså det låsta enskilda garage, som inte får ge tillgänglighet än till annan än brukaren och även hålla fem plusgrader…
Det här har Orsa Kommun ansträngt sig och byggt.

Snöar det in? Äsch då, nu är du larvig.

Ja vad säger man? Det är ju i alla fall välventilerat.
Vad säger försäkringsbolagen om det här?

När jag tecknar en bilförsäkring så frågar dom hur jag förvarar min bil.
Om jag anger garage så räcker det alltså med fyra pinnar och lite kompostgaller runt bilen?

Nej Orsa Kommun. Och om det finns andra som även har hamnat i det här träsket med sina kommuner. Ta för fasen ert ansvar.
Man gör inte så här. Skulle du själv vilja att din bil stod under ett tak i ur och skur, där det är lika mycket skydd som detta.
Och ja du måste givetvis ha alla fönster nervevade på bilen annars är det går det inte att jämställa. Dom Ska vara i botten och helst en dörr eller två ska var öppen också.

Jag skäms å era vägnar!!