Mot 2021

Standard
Mot 2021

Då har nedräkningen mot 2021 börjat på allvar.
Hur summerar man ett år som det här?

Det har varit en klar berg och dalbana. På mågna fronter.
Inte allra minst tack vare pandemin som håller oss i ett stadigt grepp.
Men vi får hoppas att vaccinationerna som påbörjats ska ha önskad effekt.

I Sverige har vi precis startat upp.
England, Australien och USA bla ligger långt före oss och många har redan fått sin första vaccinations dos. Äntligen kan jag känna. Säkert till mångas förtret då just vaccinationerna är ett ämne som skapar läger.
Alternativ media har aldrig varit så högljudda. Egot är stort, folie går det åt massor och åter massor av..
Och nya sektliknande sammanhang skapas. Jag förundras över den enorma faktarecistens som råder.
Vi lyssnar mycket och gärna på alla som hävdar att pandemin bara är hittepå från världens ledare.
Att allt är fejk för att äntligen kunna vaccinera människor som gör dom till robotar och lyder minsta signal.
Tappar den egnal viljan och förmågan att tänka fritt.
Tja, det tycks ju fungera fint även utan vaccin.. Många tror sig vara helt odödliga.

Men för alla som nu faktiskt ser fram emot det här vaccinet och den kommande effekten så börjar man ana ljuset i tunneln.
Om allt går enligt plan kommer även jag att vara en del i den svenska vårdens vaccinations team.
När mitt uppdrag börjar vet jag inte ännu men man arbetar för fullt i regionen för att planera hur allt ska fungera.

Ännu så länge har vi i familjen klarat oss från smittan. Alla förutom ena sonen som fick en mycket lindrig variant av det hela. Det är mycket märkligt hur smittan ser ut. När ena parten blir lindrigt sjuk och den andra inte alls blir sjuk. Men ändå kan vara smittbärare.
Är mängden virus tillräckligt liten är det inte säkert att testerna kan påvisa Covid-19 eller så har man ett skydd av andra orsaker.

Det är dock inte alltid så roligt när man måste avstå från att träffa nära och kära för att skydda dom mot smittan. Många är i riskgrupp och då måste man vara otroligt försiktig och eftertänksam.

Det är ändå tur att den digitala tekniken finns, så man kan har digitala träffar.
Men när det här har lugnat ner sig och det blir säkert att träffas igen, då ska här firas, kramas och umgås igen.

Man får väl ändå vara glad att folk slutat bunkra jäst och toapapper för glatta livet.
Det kan inte vara så himla nice med jäst toapapper.

Men nog om årets pandemi.
I mars startades det en helt ny förening. En förening för alla med symtomatisk överrörlighet.
Det är så otroligt spännande att få vara en del av det nya och få vara med att utveckla.
EDS – HSD Föreningen är namnet på vår förening och vi har haft fullt upp hela året.
Det har skrivits digitala publikationer, arrangerats webinar med olika experter och vi har haft digitala fikaträffar och tematräffar.

Det har resulterat i många nya gemenskaper och kontakter och lärdomar.
Det har varit ett spännade år så här långt och vi har roligt tillsammans.
Glädje, humor och ett fantastiskt bra samtalsklimat gör stor skillnad när man ska arbeta i team.
Lyssna, diskutera, ventilera och skapa. Respekt och förtroende.

Tänk vad mycket bra man kan göra tillsammans under dom förutsättningarna.

Nu går vi äntligen mot ljusare tiden och våren är inte så oändligt långt borta längre.
Som jag längtar efter den tid då vår del av planeten börjar leva igen.
Men först hoppas jag ändå på lite snö och kyla. Några riktigt vackra vinterdagar där solen gnistrar i snön och värmer.

Jag hoppas ni alla har haft ett bra år trots denna annorlunda tid vi nu fått uppleva.
Man lär sig att ta vara på dom små sakerna och uppskatta det enkla genuina.

Jag är tacksam för alla fina människor jag har omkring mig som förgyller vardagen.
Härmed vill jag önska er alla en bra start på 2021. Håll ut ett tag till.

“Holding on is believing that there’s only a past; letting go is knowing that there’s a future.”
― Daphne Rose Kingma

När tryggheten försvinner

Standard
När tryggheten försvinner

Jag är både arg och frusterad. Och jag inser, jag är långt ifrån ensam.

Äldreomsorgen består av flera olika delar.
* Hemtjänst som ska göra inköp, städa och tvätta.
* Äldreboenden där människor behöver mer hjälp och tillsyn
*Hemsjukvården
*Trygghetslarm

Det ska vara tryggt att använda tjänsterna som man dessutom betalar för.
Men så är det inte alls.
Min mamma har endast trygghetslarmet kvar då hon helt tappat förtroende för hemtjänsten där hon bor. Vilket även jag har gjort.
Jag skulle inte vilja ha dom springades i min bostad på deras villkor. Det är ders arbetsplats helt plötsligt och din bostad är inte längre en trygg plats där du bestämmer. DOM bestämmer! Dom TAR ÖVER! Dom STYR! Och dom KRÄNKER! Välkommen till Äldreomsorgen 2020 i Örebro Kommun!

Det har varit väldigt lungt sedan beslutet togs att säga upp hemtjänsten vilket har varit skönt.
Trygghetslarmet har fungerat bra fram till nu. Det visar sig att hemtjänsten i varje kommundel tagit över detta. Utan att informationen gått ut till dom som brukar tjänsten.

Mamma blir akut dålig och behöver hjälp.
Hon larmar och efter en stund dyker det upp två personer utan att ringa på dörren. Dom kliver bara rakt in. Frågar henne om hon har larmat vilket är en oerhört korkad fråga bara det.

Den ena personen håller sig hela tiden i bakgrunden så mamma ser henne bara snabbt i hallen men får ett bra signaliment på båda.
Hon lägger sig och dom fixar hjälpligt det dom ska utan skyddskläder trots Covid-19.

På morgonen när hon kommer upp ligger det mynt på vardagsrumsgolvet.
Hon inser snabbt att man flyttat på hennes handväska som vid tillfället för larmet stått i soffan.
Alla kontanter är borta.
Jag polisanmäler och kontaktar div chefer som försäkrar mig om att man ska ta tag i detta.
Bara en av personerna är inloggade hos mamma. Alla som går över tröskeln ska elektroniskt logga sig på platsen, vilket inte är gjort.

Enligt chefen är en polisanmälan upprättad även från deras håll, men den innhåller inte namnet på personen som varit hos min mor.
För att det är sekretess?? Man skyddar alltså brottslingar här.
Polisen lägger ner anmälan eftersom det inte går att bevisa.

För att kunna bevisa måste man ha övervakningskameror i lägenheten och det innebär en kostnad både för att skaffa internet och köpa in materialet.
Det tycker chefen är en bra idé att göra. Då kan man bevisa vad som hänt nästan gång??
Vilken JV….LA nästa gång???

Man har upprättat en Lex Sarah i ärendet men vad den leder till eller innehåller är fortfarande en gåta. För någon kopia har mamma inte fått.
Man får heller inte kontrollera människor i omsorgen mot brottsregistret enligt lag? Det är fel!

Vilka konsekvenser får nu det här?
Jo otrygghet, sömnlösa nätter, rädsla för att trycka på larmknappen när man behöver snabb hjälp. Oro och ångest.
Men det bryr man sig föga om.

Jag har förstått att det här förekommer om inte frekvent så är det ändå vanligt förekommande och ingen annan är brottslingen skyddas i dom här fallen. Hemtjänsten mörkar och lägger locket på.

Man kan byta till en privat aktör om man har hemtjänst. Men det har inte min mamma så därför kan hon inte byta.

Är det så här det ska vara i omsorgen av våra gamla?
Är det här värdigt och väl fungerande?

Jag saknar helt ord faktiskt.
Kommer hon någonsin få upprättelse? Kommer brottslingarna någonsin att behöva stå tillsvars?

Nej fy för att vara gammal i nya Sverige!

#Programnämndsocialvälfärdorebrokommun
#Örebrokommunäldreomsorg
#Hemtjänstenörebrokommun
#stöldihemmet

Paypal är inget jag kan rekomendera!

Standard

Alla har väl hört talas om Paypal gissar jag.
Jag har visst ett gamlat konto där som registrerats för typ 10 år sedan. Inte använt på 8 år. Nu fick jag plötsligt en betalning via Paypal utan att jag han stoppa detta.
Tänker att jag kontaktar kundtjänst eftersom mitt konto inte går att logga in på.
Detta var i början av Juni.
Sedan dess har jag försökt åtminstone stänga ner kontot. Eftersom jag inte har minsta lust att starta ett nytt konto när det redan finns ett.

Tillslut hamnar jag på deras Facebooksida och där får man ingen hjälp heller. Chatten är värdelös och skickar automatsvar. Telefonerna är nedstängda och Chatten på hemsidan är helt meningslös. Det ansluta telefonnumret upphörde 2015 och jag kan på intet sätt få hjälp med att få åtkomst till kontot.
Jag kan inte använda det och jag kan inte avsluta det.
Och Kundservice borde alla dar i veckan byta namn till KundOservice.
Jag inser om jag läser på Trustpilot att jag är långt ifrån ensam om detta problem.

Läser man på deras Facebook sida är det exakt samma visa där.
Folk är uppgivna, blir lurade på pengar, kommer inte åt sina konton och får noll och ingen  hjälp.
Ändå är det många stora företag som är anslutan till just Paypal.
Wordpress är ett av dom.
Tradera ett annat.
Och mängder av andra företag.
Att privatkunderna inte kan få den hjälp som man normalt får av en banktjänst är tydligen helt ointressant eller så har dom inte läst på.

Paypal gör allt för att jobba in sig på nya företag och se till att privatkunderna blir allt argare.
Användarvänlighet och kundvänlighet är inte deras ledord och ligger inte i deras strategi. Hur kan dom ens vara så stora på marknaden eller är det så att dom är på fall?

Jag vet inte hur jag ska komma åt det hela men nästa steg blir ju att gå bakvägen och mota bort dom.
Har just du erfarenheter av Paypal får du gärna dela med dig.
Mitt förtroende har dom förbrukat flerfalt!

#paypal
#wordpress
#tradera

Livet i allmänhet i närvaro av Covid 19

Standard
Livet i allmänhet i närvaro av Covid 19

Återigen var det oändligt länge sedan jag var här. Tiden springer iväg och jag hinner inte med helt enkelt. Det har hänt oändligt mycket sedan jag skrev sist.
Och inte allra minst har världen drabbats av en giganstisk pandemi, av en farsot som ingen riktigt förstår eller får bukt med.
Vi har ingen aning om vad vi har att vänta oss framåt, det är det enda vi faktiskt med säkerhet vet.

Hur har ni det där ute? Hur har just du drabbats av Covid -19?
Har du själv varit smittad eller har du  någon närstående som smittats?

Hos oss har vi ännu klarat oss fint. Men vi upprätthåller dom regler som hälsomyndigheten rekomenderar för att skydda våra äldre och dom som befinner sig i riskgruppen. Roligt är det ju inte att inte kunna springa på som vanligt, men utmaningen är antagen och vi får saker att flyta på bra.

Det är bara en själv som kan sätta krokben för allt och varför göra det om man inte behöver.

I dag är det Margareta dagen en liten stund till.
Margareta är ett gammalt ord som  härstammar från Persien och betyder Pärla.
Ord är alltid lika spännade.

Vad har hänt sen sist vi ”sågs” då?

Här har vi firat födelsedagar, bla en 30 åring på en utmanande distansfest som avlöpte väldigt bra måste jag säga. Födelsedagsbarnet var nöjd och jag tror kanske värdparet kände detsamma. Åtminstoen i det stora hela.

Jag har haft förmånen att hänga med ett gäng finfina kids i olika åldrar. Det är så roligt att följa dom små. Det är en härligt tid och jag bara älskar att jag får vara en del av den tiden. Life is good.

Och så blev det en helt ny förening. En plattform, en ny utmaning och en helt ny inriktning. Det är såå fantastiskt roligt och utvecklande. Men nog så hjärntröttande ibland. Men vad man lär sig.
Visste du att det är 27 par muskler som gör det möjligt att tala och att det är ett 50 tal muskler inblande i möjligheten att kunna svälja.
För att inte tala om alla små ben och brosk och ligament som fyller en fantastiskt stor roll i hela processen. Inte konstigt att det iblan går galet.

Men nog om det.

I början av sommaren hittade jag min ultimata fjäril. Äntligen. Och fick en del bra bilder.
Makaonfjärilen är en av dom största vi har i landet.

macaon

Jag önskar er alla en fortsatt fin sommar med tillhörande väder och vind.
Stay safe and keep distans!

 

Julen är här

Standard

Julen är här.
Idag börjar dagen då människor firar en högtid.
Men det också en dag där många far illa. Många går sönder och mår dåligt.
Många sitter ensamma och saknar nära och kära.
Ångest och tårar och skräck kantar många människors dag.

Jag har ingen stor familj att festa med.
Men jag är rädd om de få jag har.
Dom betyder världen för mig.
Dom ger mig liv och näring.

Sista veckan har människor i min närhet dock visat sig från en ny sida.
Där konflikter kantas av hårda ord och grymhet.
Där saker ställs på sin spets så till den milda grad att jag är totalt mållös.
Varför? Var ligger drivkraften till detta skådespel?
Vad är vinningen?
För mig finns här bara förlorare.

Allt vi gör får konsekvenser som är mer eller mindre positiva.
Och allt är ett långt lärande och kräver sitt av var och en.
Alla måste ta ansvar och dra sitt strå till stacken och syna sig själv i sömmarna.
Vilket sällan sker fören katastrofen är ett faktum.

Till alla mina vänner önskar jag en god och vilsam julefrid.
Där trygghet, värme och kärlek är ledorden.

Man kan inte välja sitt liv i alla lägen, men man kan välja sina strider.
Och man kan välja bort det som tar energi och är destruktivt.
Må rättvisan vara vägvisare och omtanke och eftertanke vinna.

Nu går vi mot ljusare tider och våren är faktiskt inte långt borta.
Men först ska vi igenom lite snö och kyla.

20190824_220427.jpg

GOD JUL

Fars dag

Standard

En hyllning på fars dag. En kamp som aldrig tog slut. Och jag gissare att världen hade sett annorlunda ut om dom fått fortsätta din kamp och ditt gedigna arbete.

Det här skrev min far som då var Distriktskonsulent i Östra distriketet av De handikappades riksförbund, Västerås. Året bör ha varit 1966
Han föddes 1922, fick polio 1924 där båda benen blev helt förlamande.
Han växte upp på Eugeniahemmet på Lidingö
Han arbetade från början som finmekaniker på Saab i Linköping.
Han slutade för att arbeta inom  handikapprörelsen vilket han gjorde fram till sin död i Januari 1982.
1969 var han med och bildade Närkes handikappsidrottsförbund
Parasport Örebro län Historia
Efter hans död fick jag och min syster ett kort från hans gamla lärare på Skolhemmet på Lindingö där hon skriver att minnet av honom omöjligt kan utplånas.
Med tacksam glädje minns vi Harry som en genomhederlig och fördedömlig kamrat och förtjusande Elev. Varmt deltagande A Berger 91 år gammal.

Harry Leiner
Dagboksblad

I ljuset från bilen stråklastare kommer löven singande från träden som guldpengar och vinden jagar dem över körbanan. Det är natt och inte så många trafikanter ute på vägarna. Jag kör inte så fort på den krokiga vägen, som är blöt och belagd av löv.
Den är hal, det vet jag och frågan är alltid densamma.
Vad vet mina medtrafikanter om hala vägar, avståndet, säkerhet, han som kommer där borta, jag ser ljuset över backkrönet och nu är han här. Vi möts och jag tyckte han körde för fort. Men det är natt och i morgon möter en ny dag.
Jag kommer hem från ett sent sammanträde och mina tankar går ut igen.
Det här med bostäder och samhällets allmännyttiga instutitioner som är oåtkomliga är egentligen bara eländigt.
Här satsar kommunerna att bygga vad dom själva anser handikappvänligt, men vet herrarna som bestämmer om anslag hur dessa bostäder ser ut?
Är det någon som är kunnig som fått ta del av ritningarna? Eller är det bara fackidioter som sett linjerna på ritningarna och inte tänker på hur dom ska tolkas?

Jag kommer ihåg en kommun där man skulle bygga en fastighet och där det skulle inredas en specialbostad för en handikappad husmor i rullstol. Vid ena gaveln var bottenvåningen i marknivå, vid den andra gaveln var det 2,5 m nivåskillnad mellan bottenvåningen och marknivå. Naturligtvis placerade man specialbostaden vid gaveln där nivåskillnaden var 2,5 m.
Man måste då bygga en dyr ramp där man ska köra en rullstol, men den handikappade husmoderna kan ändå inte själv köra sin rullstol på rampen.
På vintern är den dessutom nästan oanvändbar då det blir halt.
En helt onödig fördyring!! Jag skrev om placeringen av vattenkranar i badrummet, om för smala passager och en altan som inte kan användas, men jag vet inte vad man har gjort.

I en annan kommun köper man det gamla stationshuset och gör och gör fyra bostäder. I tre bostäder sätter man in elspisar och gör förbättringar. I den fjärde bostaden sitter en rullstolsburen kvinna och i hennes bostad sätter man inte in någon elspis eller gör några andra förbättringar. Det finns inte ens en edlsatad för att värma upp bostaden och det har varit stränga vintrar. Kommunalnämden kan inte förstå, säger man, varför bostaden inte blivit iordningställd. Nu skriver man till mig och meddelar att man lovat kvinnan förbättringar som hon har godtagit. Det här har tagit tre år!! Men man skall utreda bostadsfrågan vidare säger man.
Det här är fall inte långt från våra pulserande storstäder och kommunalmännen är inte fattiga. Man blir upprörd och tycker att kommunalmän är både okunniga och omöjliga att tala med.

Jag besökte ett ålderdomshem häromdagen, där man ville ha förslag på en åldringsvänlig enté. Nu är det bara trappor med höga steg och man ville köra rullstolar upp och ner.
Efter mätningar och bedömingar talade vi om att en rullstolsramp skulle ta en plats av 2x4m, göra intrång på den nuvarande trappan och kosta 7 000 kronor. ”Men vi har bara två åldringar som sitter i rullstol”, säger föreståndarinnan. Det var minoritetstänkandet.

Häromdagen rinde en kulturens man, landsantikvarien och sa ” Vi har i dagarna öppnat vårt nya museum och vill gärna bjuda in till ett besök för att bla samtala om hur vi skall göra det möjligt de handikappade att komma hit till oss så kan visa vad vi har.”
Det är inte varje dag man blir bjuden på museum och för en gång skull får vara med och lämna förslag som skall beaktas. Ett gammalt slott från 1200-talet är naturligtvis inte så utformat att det går att obehindrat åka rullstol här och radikala ingrepp är helt uteslutna. Men det är förvånansvärt hur man med enkla medel , flyttbara ramper, ledstänger samt olika dispositioner av inredningen kan göra det möjligt att åka rullstol i slottets våningar.
Landsantikvarien, hans rustmästare och museisnickare följde med överallt, än berättade om museets samlingar, än allvarligt diskuterade ett praktiskt problem och den vackra höstdagens eld brann ännu när vi lämnade slottet.
Jag hoppas kunna berätta om lösningen av problemet en annan gång.

Var det en representant för kulturen som var så positiv? Nej det var en människa som tänkte på att ge alla sina medmänniskor del av något han själv upplevet som glädje och lycka. Samlandet och ordnandet av kunspaker om andra människor, andra förutsättningar och idéer om hur man löser problem. Men vem har till uppgift att samla kunskaper om människor omkring oss just nu?

Men det finns anda representatner för kulturen. Det finns ett nytt och vackert bibliotek, men dit kan inte den handikappade komma. Inga parkeringsplatser – trappor – trappor – trångt mellan bokhyllorna. Men vi får väl nöja oss med bokrecentioner som andra skriver – vi läser åtminstone bokrecentioner – men det gör nog inte alla.

Egenligen har jag tänkt skriva till någon…
Du – det är inrikesminsitern som har hand om bostäderna, säger någon. Och finansministern och socialministern säger att man satsar pengar och ämbetsmännen bestämmer  hur det ska fördelas.
Det är inte riktigt säger någon, det står i lagen hur de skall vara, där kan du läsa. Men om hur människor är och har det finns det inte så mycket att läsa, men jag har träffat människorna många gånger.

En vacker höstmorgon, Anna är först vaken. Ska vi gå op pappa? Vi klär oss, mamma behöver sova en stund till och vi smyger oss tysta  ut i köket, Vi kokar välling och kaffe och talar om vad vi ska göra i dag.
”Pappa ska inte jobba idag” säger hon halvt frågande, halvt vädjande.
” Jo jag måste, det vet du väl”
”Jaha” säger hon resingerat.
”Men på lördag är pappa hemma” och det lilla pekfingret sträcks upp som en uppmaning eller ett tecken på triumf.
På lördag ja, då kanske jag skall redogöra för de här bostadsfrågorna. Vårt samhälle är inte så vänligt, det märker man snart. Det är inte ens handikappsvänligt och inte barnvänligt heller. 

 

Hallå världen!

Standard

Jamen nu är det jag igen.
Länge sedan sist. Det går inte riktigt att få ihop tiden och tankarna.
Mycket som jag vill göra, mycket att planera på lång sikt och mycket att göra nu.
Livet är här och nu. Och bara jag själv kan skapa förändring. Den lär inte komma flygande på lätta vingar.

En vän har försvunnit från jordelivet. Äntligen har hon fått ro.
Men vad gjorde vården? Ja det återstår att se. För om jag får säga vad jag tror, så är jag rätt säker på att dom kommer behöva anmäla sig själva för vanvård.
Hon har varit dålig så länge och bara blivit ignorerad och avfärdad i flera år.
Och nu är hon borta. Två barn har förlorat sin mor. En familj, sin syster, dotter, flickvän.
Och ändå har våra politiker inte många rätt när dom räknar på vården.
Det gör mig förbannad.
Vi får henne aldrig tillbaka, men jag hoppas och tror att dom som är skyldiga i denna vanvård får sitt straff. Hon ska ha upprättelse.

Så känner du att du blir avfärdad och ignorerad i vården så be om en second opinon. Stå på dig, annars gör någon annan det.

I övrigt har här hänt en del sedan sist.
Jag har haft min första foto utställning. Det är alltid givande och roligt att göra nya saker och lära sig nya saker Nu måste jag klura på hur jag går vidare från detta.
Ett nytt forum och en ny form att sälja min alster.

Senaste möjligheten till foto var den vackra Lappugglan.
Det blir alltid uppståndelse runt dessa fåglar och det lämnar mycket att önska.
Det finns grovt räknat 3 kategorier av intressenter när det gäller dessa tillställningar.
1. Fågelskådarna är dom som jublar och går man ur huse för att se så fort möjligheter ges. Men gör detta på naturens villkor.
2. Fotograferande fågelskådare, som jublar lika mycket och ger sig ut för att få både se och möjligheten att fotografera. Det här har blivit en materialsport.
3. Fotograferna, som är ute efter den ultimata bilden. Som inte förstår sig på naturen. Som struntar i allt annat än just bildens fokus. Så när som möjligt på vilka villkor som helst. Helt utan konsekvenstänk.

Jag har svårt att förstå hur man inte förstår vilka konsekvenser det får när man stormar ut på ett gärde för den ultimata bilden och säger att fågeln inte är rädd.
Men fågeln är ju inte där för att underhålla en hop fotografer. Den är där för att äta.
Och JA fågeln kan flyga när man blir för närgången men fågelns mat flyr för livet och sitter i sina hålor och kurar.
Vilket gör fågelns jakt rätt tillintetgjord.
Ja jag är gnällig. Men ska man röra sig i naturen måste man har lite kunskap och fingertoppskänsla.

Och därmed kan vi gå in på alla glada eldare i Sverige.
Hur svårt kan det vara att begripa att saker brinner. Död materia brinner, så som gräs, kvistar, tyg, löv, plast osv osv.
Man kan inte ställa en engångsgrill på en torr gräsmatta eller ett träbord och tro att det ska fungera. Man behöver inte vara Einstein för att begripa vad som händer.
Man kan heller inte lämna en grillplats där elden är aktiv och lägga påsar med ved 3 dm därifrån. Har folk tappat hjärna i elden eller?
Det brinner på flera ställen i landet för att människor inte kan uppföra sig.
Har folk inget konsekvenstänk??

Hur som helst, nu när en fått gnälla av sig lite så är det varmt och skönt och sommaren kom tidigt i år. Allt blommar samtidigt och det är så där underbart skirt, grönt och vackert.

Jag har lyckats ta min träning till en ny nivå. Och jag hoppas det ska löna sig i längden.
Det är tufft men samtidigt väldigt väldigt skönt att kunna hitta en väg till rehab som inte dom som är utbildade lyckats hjälpa mig med.
Jag jobbar vidare och hoppas kunna hjälpa andra på min väg framåt.
Det finns lite tankar och funderingar på hur man ska kunna jobba vidare på det här. Hur man ska förmedla till andra.

Jag fortsätter också att min framfart för att finna nytt boende.
ÖBO är lika ovilliga att hjälpa till som alltid och tar noll ansvar.
Deras miljöchef rekommenderade dock att jag skulle be min läkare om underlag för medicinsk förtur. Så ja, det är väl nästa steg kanske.
Om inte min egen framfart betalar sig innan dess. En får se.

Dags att köpa en ny yogamatta också. Två är behövligt och jag har lyckats ”tappa bort” den ena. Slarvigt som tusan men sånt är livet.
Träningen är så värdefull och det gäller att ha bra grejer för att det ska fungera bra.

Apropå bra grejer. Jag ska närmsta veckorna knåpa ihop ett info material om EDS, som jag tänkte ta med på en informationsträff jag ska hålla i hos en arbetsgivare.
Ser fram emot det här och hoppas att fler arbetsgivare ska ta efter detta.
Ett otroligt bra initiativ.

Något rörigt och osammanhängande inlägg.
Klart slut, varulvstjut!
Här kan ni höra hur Lappugglan låter
Lappugglans läte
56753119_10156992737973815_6708380308057620480_o

 

 

 

 

 

Välkommen till hemtjänsten

Standard

Hej och välkommen till hemtjänsten i Örebro Kommun

Vi finns i din närhet när du minst anar det.

Vi står plötsligt i ditt sovrum när du sover.

Vi dyker upp bakom duschdraperiet när du sitter i duschen.

Vi ringer inte på dörrklockan utan föredrar att tyst tassa in till dig och plötsligt står vi bakom din rygg när du av rädsla faller.

Vi har ingen planering utan gör som våran chef anbefaller. Vi kommer och går lite nu och då.

Vi förväntar oss givetvis att du som använder våra tjänster ska följa våra normer och krav.

Vi förväntar oss också att du uppskattar våran prissättning utifrån dagsform.

Det blir lite som ett Kinderägg. Allt är hela tiden fullt av oförutsedda händelser och överrasknignar.

Vi skickar dig räkningen efter att vi tagit betalt.

Som extra krydda på moset kommer vi hem till dig och utför våra uppgifter när vi är genomförkylda.

Vi tänker att du är ju ändå pensionär och gammal och skruttig så en förklylning koster inte dig några pengar.

Du behver ju inte vara sjukskriven som vi. Eller ja, vi behöver ju inte vara det eftersom det inte gör något att vi smittar dig.

Vi hoppas och tror att du uppskattar vår närvaro och vårat sätt att skända ditt liv.

#örebrokommun #hagagruppen #hemtjänstörebrokommun #programnämdenförsocialvälfärd

Dags att arkivera 2018

Standard

Då var det dags för ett nytt bokslut.

Vad har då detta år medfört?

Mycket har det varit åt alla håll och kanter. Inte minst när det gäller #äldreomsorgenÖrebro. Denna är fortfarande ett totalt haveri där man inte kan sluta förundras över hur chefer beter sig. Servicegraden är noll och insikten om att detta är kunder saknas helt.

Kan bara bli bättre. Men det ligger ett antal anmälingar i pipen.

Våren och sommaren har varit outstanding med denna värme. Min kropp har sällan mått bättre och jag har njutit varje minut.

Dock med en del ångest för vissheten om hur stor foderbristen skulle bli och för hur våra matpriser kommer skjuta i höjden.

Vi har inte sett resultattet av den här sommaren fullt ut ännu.

Jag har mött nya människor där somliga utmärkt sig mer än andra. Jag har fått vara med på högtider och fått föreviga dessa.

Jag har blivit ombedd att få fotografera någons stora dag under 2019. Det ska bli en ära att få vara där.

Svampsäsongen blev över förväntan trots torkan. Jag har lyckats få både Rödgul trumpetsvamp och Svart Trumpet.

Jag har sett nya små liv komma till världen och sett vänner som inte i sin vildaste fantasi hade tänkt sig själva som föräldrar, lysa av lycka.

Och jag har fotograferat. Jag har fått ny inspiration. Nya vinklar och kanske viktigaste av allt. Jag har hittat mig i det hela. Vad som är viktigt för just mig. Jag har fått tid med vänner som också älskar djur och natur och fotografi. Befrielsen över att kunna sitta vid en damm, ett dike eller ett fågeltorn och se vad som dyker upp. Fånga små saker och bara vara i stunden. Bolla tankar och ideer. Lära känna nya personer.

Det är underskattat att våga sig ut mot nya äventyr.

Jag har haft förmånen att spendera kvalitetstid med mina söner. Att kunna söta och blöta livets allvar och glädje. Att få nya perspektiv och tankar.

Äldsta sonen har sått ett frö som jag tänker försöka odla. Eller snarare väckt en gammal dröm. Galet! OJA det är han och jag bäst på.

Grabben vars resor jag får följa genom världen. Vars berättelser som berikar mig, vars resmål är avundsvärda. Jag är så stolt.

Yngsa sonen som utvecklas och går från klarhet till klarhet. Som landat och hittat harmoni. En fantasisk individ som alltid kan ge många nya perskeptiv och tankar.

Alla nya och gamla vänner. Som berikar dagarna under året.

Jag kommer starta upp året med att bryta ny mark. Återkommer om det.

Önskar alla människor där ute ett riktigt gott avslut. Och ett fantstiskt 2019.

Livet är dagarna som går. Alla är inte toppen, men måga är det.

Spar inga drömmar till framtiden. För du vet inte om den finns.

Många nya stjärnor har tänts på himlen i år.

Ett litet axplock av alla galenskaper såklart.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad hände här?

Standard

I dag har jag varit på läkarbesök.

Ett planerat besök som kom fortare än jag hade förväntat mig då jag inte är sjuk utan bara är intresserad av mina stölliga gener.

Dom flesta som följer mig vet att jag har den ärftliga bindvävsdefekten Ehlers-Danlos Syndrome.

Jag fick min diagnos 2005 efter att ha slitit hund i 3 år pga ett fall i milspåret.

En lång historia som har åkt Rollercoster sedan 2002.

Men idag är jag rätt stabil fysikt och jobbar mig framåt. Med ålder som motvikt.

Hur som helst så har vi inte bara det i släkten utan vi har även Hypertrofisk Kardiomyopati.

Jag själv är kollad för vad som känns en livistid sedan och min yngsta son är kollad.

För dig som vill veta mer om vad Hypertrofisk Kardiomyopati är kan läsa mer här https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=5728

För ca ett år sedan satt jag och surfarde runt och sökta just på det här. Och döm om min förvåning när jag insåg att man faktiskt kan gentesta för det. Jag tog kontakt med Uppsala och dom ansåg att det vore bra om jag blev remitterad till dom för utredning.

Riktigt så blev det inte utan jag hamnade på utredningen i Örebro.

Varför vill jag då ha gentester gjorda? Jo det handlar väldigt lite om mig och inte heller direkt om mina barn.

Det handlar om kommande generationer.

Om jag inte har genen så kan jag inte föra den vidare.

I dag var det då dags att träffa läkare. Ett snabb EKG som såg fullständigt normalt ut.

En god dialog där man inte såg behovet av gentester alls först. Vilket i sig var fullständigt rimligt i min värld efter att fått en mer utförlig förklaring.

Diskussionen fortsatte och jag förklarade hur jag såg på det, vad som var grejen för min del och varför.

Vi kom således in på att pappa dom i massiv hjärblöding, han i sin tur hade en kusin som dog en plötslig död i unga år.

Mormor hade problem med kroppspulsårdern och div andra kärlproblem.

Och det finns en hel del annat som kan skrivas ihop om detta.

Läkaren är väldigt påläst äve om Ehlers-Danlos Syndrom vilket förvånade mig MASSOR.

Han rådgör snabbt med en kollega,

Skickar remiss på UL hjärta för min del (jag är inte det minsta orolig)

Och tog genprover. Både för Hypertrofiks Kardiomyopati och för Bindvävsspectrat där EDS ingår.

Dom var eninga om att bilden som finns historikst gör att det är ytterst intressant med gentester.

Jag som viridigt och vänt på mig för att försöka hitta en lösning på att få en ny diagnostisterin för min EDS då läkaren som gav mig och många många fler än mig diagnos, inte brydde sig om att skriva typ i journalen och strödde lite förmånga diagnoser omkring sig.

Vilket är lite för vanligt.

Med tiden kommer en ny patientdatabas upprättas om allt går som det ska.

Där kommer man att samla alla som är gentestade för att kunna få en bättre och samlad bild av dom olika typerna av EDS och dom symtom som finns. Det i sin tur kommer att hjälpa många som i dag hamnar mella stolarna.

Min överrörlighet lär jag aldrig bli av med oavsett om gentesterna visar något eller ej. Det finns fortfarande en typ av EDS som inte går att se på gentester. Förhoppingsvis kan man lägga krut på att få ner dom generner på pränt nu när man fått en ansenlig summa donerad till forskning.

För er som önskar veta mer om bindvävsspectrat Ehlers Danlos Syndrom finns denna sida att botanisera i.

http://www.Ehlers-Danlos.com

Det finns alltså väldigt kompetenta läkare när det kommer till både det ena och det andra.

Dom syns sällan och får sällan cred för det dom gör.

För att förtydliga så letar jag inte diagnoser för att jag vill ha dom.

Jag vill bara få klart för mig var jag står i arvsmassan och hur det kan påverka framtida generationer.

Jag har gjort allt det här i det tysta och det är ingen som egentligen behöver engagera sig i det mer än jag.

Ni som var med 88 när allt gick helt åt pipsvängen kanske kan förstå det här.

När svaren kommer kanske jag kan skriva lite mer. Ämnet i sig är fortfarande otrolig laddat och kommer alltid att vara.

Nu tar jag kväll och fortsätter att redigera lite bilder.