Månadsarkiv: april 2017

LATHET ÄR INGET HANDIKAPP

Standard

Ja vad säger man?
Företagare verkar ha en alldeles speciell förkärlek för att parkera på just parkeringsplatser avsedda för handikappade.
Eller om du hellre önskar att jag kallar det människor med funktionshinder.

Att få ett sådant tillstånd är alltså inte en barnlek. Det krävs en del utredning av kommunen och ett väldigt uttömmande läkarutlåtande. 
Det är dessutom inte helt gratis. 
Och VARFÖR blir vissa människor beviljade detta parkeringstillstånd kan man undra?

Jo för att man kan ha svårt att förflytta sig, behöver extra stor parkering för att ta sig in och ur bilen med rullstol eller Permobil. För att man har svårt att gå och bära pga skador som inte syns utanpå.
Nej man behöver inte vara rullstolsburen för att ha rätt till det.
Andra medicinska tillstånd kan medföra att man har svårt att gå längre sträckor och att man har svårt att bära.

Jag har skrivit några inlägg om det här förut. Men nu tänker jag göra de enkelt för mig.
Dagens inlägg kommer bli ett stående inlägg där jag fyller på under resans gång. 
För den som inte fattar detta så är det dryga böter om man råkar hamna i klorna på en kontrollant.
Det finns tydliga och klara riktlinjer och regler för hur det här ska hanteras på Transportstyrelsens hemsida för den som behöver uppdatera minnet! Tydligen finns det ett antal som inte fattar grejen.
Rök ihop med en jävla Amreican utanför Rusta häromdagen. En arrogant jävlen i stor Picup av senare årsmodell.
Hade svårt att behärska mig och önskade både att få sparka in dörren på hans bil eller helt enkelt ta sats och köra in i hans fina felparkerade bil. Men jag är ju en snäll flicka så jag bara talade om vilket rövhål jag ansåg att han var och åkte därifrån.
Jag lovar att det kommer fler bilder under den här rubriken framöver.

Klostergatan vid Järntorget i Örebro idag 5 Maj 2017 kl 12.45

#tekniskanämdenörebro

24 Arpil använder Best platsen som lossningsplats vid leverans av blommor mm till en butik bredvid Ekershallen på Ekersgatan i Örebro. Ska man skylla på att han var en 08? Knappast. 

 Den 11 April valde Sten och Platt i Örebro att parkera på HK Parkeringen på Mariebergs Köpcentrum utanför Örebro.

Vi börjar med en person som den 5 Mars 2017 valde att parkera fel utanför Rusta vid Eurostop Örebro.

Annonser

Grattis på 50 års dagen <3

Standard

I dag för 28 år sedan satt vi båda uppkrupna i din soffa och diskuterade dom stora tunga sakerna i livet. Samtidigt som vi på något vis undvek det som var skört.
Det lämnade vi lite åt sidan, åt framtiden.

Det går inte en dag utan att du finns med mig.
Det går inte en dag utan att jag känner mig halv.
Det var inte så här det skulle bli. Det var inte utan dig jag skulle leva mitt liv.

I dag är det din dag, din födelsedag.
I dag kära syster yster, skulle du fylla hela 50 år.
Det känns så helt ofattbart att det snart är 29 år sedan sista dygnet nere på Sahlgrenska.
Där jag mitt mantra inte höll dig kvar.
Där minutrarna blev till år och fötterna trampade många mil.

Där förtvivlan, ångest, hopp hjälplöshet och total uppgivenhet avlöste varandra.
Där ditt hjärta stannade en gång för alla.

Om du hade stannat kvar hos oss, hur hade livet sett ut?
Hur hade vår ”familj” sett ut?
Så många funderingar som helt saknar grund, mening och svar.
Men ändå finns alla frågor där.

Det finns fortfarande dagar då jag funderar på att göra livet jävligt surt för den läkaren som är skydlig till att det slutade så här.
Jag jag är bitter och jag är hämdlysten. Men det finns andra sätt att göra detta på.

För dig blev det slutet på ditt liv.
För mig blev det, det ablsolut svåraste och tuffaste året jag någonsin genomlevt.

Grattis älskade Sis på din dag.
Tills vi åter möts i Nangijala

Det finns många fina foton, men det här är en av mina favoriter.
Det är så mycket du, med din kritiska granskande blick. Så full av liv och glädje.
På en plats vi båda kallade hemma ❤

img135

Slutet på en Epok i livet

Standard
Slutet på en Epok i livet

Ibland måste man göra någon form av avslut och gå vidare.
I dag har jag avlsutat en epok i mitt liv. 

Oktober 1990 köpte jag min första egna häst.
Ella Bella. 
Hon var 13 år gammal och 172 cm över jorden. Fötter som en Ardenner och sinne som en hmm ja en smart dam av mycket fin klass. Och ett hjärta av guld.
Vi blev ett med varandra efter att ha haft ett tufft första år, där alla gränser skulle testas och utvärderas.
Där tillit och ömsesidig respekt var A & O 
Hon blev min vapendragare och jag fick lära mig mycket av henne.

Mariella som hon egentligen hette var född 1977 och e Marino ue Thoddhurst XX
Hon öppnade en helt ny värld för mig. Hon var nog min mentala räddning många gånger när allt ställdes på sin spets.
Hon var vänligheten själv även om hon hade en räv bakom örat.
Men man var allt trygg med henne. 

Skärtorsdagen 1997 hade jag precis gått på mitt skift på morgonen när jag fick ett telefonsamtal från en av tjejerna i stallet. 
Ella var skadad och jag var tvungen att komma pronto.
Tjejen som ringde var en mycket rutinerad hästtjej och jag fattade snabbt att det var allvar.
Den dagen minns jag minut för minut. 
Vanmakten, rädslan, sorgen, förtivlan och smärtan.
Det är dom gångerna man undrar varför man håller på med hästar när man inte bara kan bära iväg med dom och svänga in på en klinik.

Våran veterinär var på semester och den enda som fanns tillgänglig kunde inte häst alls.
Efter mycket om och men fick jag vid lunch tag i Djurabulancen som då höll till i Avesta.
Dom kom ner och hämtade oss och körde oss till Strömsholm.
Fanstastiska människor som verkligen kunde sin sak. Och som även kunde hantera en chockad och halvt hysterisk djurägare.
Kl 20 samma kväll fick Ellabella avlusta sina dagar. 
Men hon har lämnat mycket fantastiska minnen efter sig.

Ironiskt nog så avslutar jag min hästepok idag.
Inte på samma drastiska vis utan genom att lämna en fantastisk indivd vidare till en ny ägare.
Någon han kan utvecklas med och verkligen bonda med.
Jag tror att det här kan bli väldigt bra även om det känns vemodigt.
Livet blir inte alltid som man tänkt att det ska bli.
Ärligt så blir det nog allt annat än man har tänkt sig.
Med det säger jag inte att det inte är bra. Bara väldigt annorlunda och kaske inte fullt så mycket rosa fluff och räckmackor som man kanske skulle kunna önska.

Nu har jag för första gången sedan 1990 lämnat alla staffettpinnar vidare till andra människor.
Jag följer med på avstånd och hoppas och tror att det här bli bra.


Bilden är inte perfekt men visar vilken mentalitet han har.
En udda häst som man fullt ut måste förtjäna.
Lyckas man med det har man en vän och vapendragare för resten av livet.

Tack alla som gjort det här möjligt.

Två dygn efter terrordådet i Stockholm

Standard

Dagarna har varit fullproppade med nyheter om dådet i Stockholm.
Det matas hela tiden ut information, bilder och förklaringar.
Man förklarar hur det kunde hända, hur Sverige jobbar och blåljuspersonlan prisas.

I dag har människor gått man ur huse för manifestationer runt om i landet.
Givetvis är den på Sergelstorg den strösta av dem alla.
Jag se det som positivt att man tillsammans, oavsett ursprung kan mötas och enas.
Var du är född avgör inte vem du är.
Du väljer vem du vill vara.

Det som skrämmer mig i det här är all falsk fakta som cirkulerar i media.
Alla organisationer som rider på toppen av vågen, rider på människors rädsla och förtvivlan. Därmed skapar får man nya väljare, nya följeslagare och nya medlemmar.
Dom främlingsfientliga organisationerna tar verkligen tillfället i akt.

Och dumma naiva människor hakar på. Blåser upp små frön som dom får till fullstora träd. Gör en lögn till en sannig.
Ifågasätter du sanningshalten i informationen finns två läger.
En kackladen skara som likt förvirrade höns yrar runt i sitt eget huvud och undrar hur det förhåller sig. Var det sant eller itne, hur ska jag veta, jo men det är det nog, det borde det väl vara, jag såg inget…osv.
Och sen den andra gruppen som hånfullt skriker ut sina åskikter, som vill döda, utrota, prygla och lämlästa. Påriktigt. Som faktiskt är kapbala till att skapa en sådan mobb.
Inte för att dom ensamma kanske skulle klara det men grupptrycket blir så hårt och det räcker med en riktigt jävla galning för att utrota en hel ras. Och sen bygga vidare på det.

Min fråga till alla er som faktiskt springer i de här människornas ledband, är!
Hur tror ni Hitler, Stalin, Lenin, Mussolini, Mao och alla andra, lyckades hålla sina länder i ett oförglömligt herravälde som ingen gått omärkt ur?

Hur tror ni dom började sin karriär?
Jag bara undrar?

Sen förundras jag också över hur alla ni som skriker att det är Politisk jävla lamhet som gör det här möjligt, ni som hoppar på ensklida politiker och hotar dom.
Ni som tycker att ni är så jävla duktiga och rediga där ni sitter och skriker.
Att ni inte engagerat er politiskt och tagit tag i saker??
Nä jag tänkte väl det. Det är bättre och sitta hemma i soffan med en pilsern eller två på magen och spotta ut kränkande saker på löpande band.

Förvisso kan även jag se brister i vår politik och att vi måste tänka till och skärpa upp hela stystemet. Vi måste får ett bättre rättsystem och klara tydliga straff.
Sluta gulla med våra brottslingar. Dom sitter där dom sitter av en anledning.
Polisen och väktare behöver få större befogenheter och bli fler och dessutom krävs ett rejält lönelyft.

Men även om vi har en lam politik, så kan vi inte skylla på den.
Det här händer världen över. Oavsett vilken typ av invandrarpolitik vi har.
Det kräva större och mer omfattande åtgärder för att komma åt den här typen av brott.

Jag hoppas och tror att den skyldiga blir dömd och utkastad ur Sverige en gång för alla.
Att vi ska bruka skattepengar på en så här människa är inte rimligt.
Att han ska få sitta i våra fängelser och ha det rätt så bra, det är inte rimligt.
En fängelsehåla, vatten och bröd och kasta sedan bort nyckeln.

Och sen sist men inte minst.
Hur tänker ni som sprider bilderna på lemlästade kroppar från i Fredags?
Hur tror  ni att släkt, vänner och kollegor, klasskamrater osv mår när dom ser dessa bilder?
Om det vore ditt barn, din syster, din pappa, skulle du någonsin kunna få bort bilden från näthinnan om någon visade den?
Hur skulle du känna?

När ska människor börja använda den hjärna man begåvats med?
Människan är både dum, naiv, manipulativ och aggresiv.

Jag undrar var Love, Peace and Understanding blev en utopi?

Terrordåd i Stockholm

Standard

I dag är dagen vi alltid kommer att minnas. 
Black Friday! När terrorn tog ett nytt grepp om Sverige.

Jag hann inte mycket mer än innanför dörren fören jag hade sms om terrordådet.
Efter någon dryg timma hade jag fått svar från alla nära och kära att dom var helskinnade.
Många satt fast i trafiken och en del hade precis undgått det hela.

Jag tror inte någon undgått det som hänt. Bliderna och filmerna sprids.
Jag kan bara känna att vi ändå är förskonade. Det hade kunnat sluta nog så illa.

Människor visar i detta kaos både handlingskraft och medmänsklighet.
Man värnar om varandra och sträcker ut en hjälpande hand till okända människor i behov.

Vi måste ta saker mer på allvar. Se saker ur ett större perspektiv och sluta vara så galet naiva och gulla med folk som har dubbla agendor.
Det är dags för Sverige att vakna ur sitt töcken och kliva ur sin skyddade verkstad.
Det här är allvar. Här och nu.
Jag hoppas och tror att dom nya förstärkta gärnskontrollerna vekligen kommer att leva kvar även på längre sikt.

Det är dags att vi på allvar ser livet som det är.
Skört och värdefullt.
Ta hand om varandra. Värna om dom du har kär.
Inget varar förevigt och ingen är odödlig.
Livet är ingen räkmacka utan ett ständigt givande och tagande. 

Att något som förhoppningsvis ska bli bra –

Standard
Att något som förhoppningsvis ska bli bra –

Kan vara så groteskt plågsamt
I dag var jag hos sjukgymnasten jag träffade i samband med min diagnostisering 2005.
Har inte träffat henne sedan våren 2006 och jag måste säga att hon chokade mig lite när hon faktiskt kände igen mig.
Det hade jag inte ens trott med tanke på hur många patienter hon faktiskt processar.

En otroligt duktig, klarsynt och väldigt smart kvinna.

Jag gillar vårdpersonal som har funktion för ögonen. 
Som förstår hur jag tänker och vad jag vill uppnå. Som ser lösningar och inte problem.
Jag upplever ofta att jag träffar vårdpersonal som antingen misstror mig, eller så anser dom att jag har passerat bäst före datum för att lägga pengar på och att jag inte har behov av en fungerande kropp.
De gör mig irriterad, ja tom ARG.

Nu har jag iof kommit ganska långt i min process så jag kan välja bort den vårdpersonalen när jag stöter på den.
Det gillar jag. Jag dissar dom som dom dissar mig. Och följden har blivit att jag träffat ”rätt” folk.

I dag var det möte nr 3 av 5 på smärtrehab. 
Syftet var väl kort och gott att bedöma status av skitkroppen och hur allt förhöll sig med smärtstillande åtgärder och framtida muskelbyggande. Utan muskler kan man inte klara sig kort och gott.

Så vi har bänt, klämt, böjt, mätt, pressat, vridit och testat lite uthållighet.
Det tog si sådär 2 timmar.

Kroppen tar stryk, det gör ont som satan just nu.
Domningar i större delar av kroppen och ett migränanfall avhjälpt med tidig insats av mediciner.

Jag har redan däckat i sängen för jag orkar inte längre sitta upp. 
Jag hoppas jag klarar av att komma upp på ren envishet i morgon bitti, för kl 8 vankas det ny botox.

Tänk att överläkaren på Neurologen i Karlstad vägrade träffa mig för en bedöming av botox.
Han meddelade sonika via brev att jag inte hade migrän så något sådant var uteslutet.

Prisa skatteåterbäringen? Jag bytte stad, kommun och landsting.
Och vips så blev det utredning och jag blev godkänd för test.

Det har gett mig ett helt nytt liv. Hjärnan fungerar för det mesta som den ska.
Jag kan tänka och hålla en röd tråd. När jag inte har migrän eller migränkänning har jag INGEN huvudvärk alls.
Men facit i handen och ett varmt tack till Neurologen på USÖ har jag lust att ringa översittaren på Centarlsjukhuset i Karlstad och tala om för honom att han hade fel fel fel.

Å andra sidan är det väl inte det enda fel dom begått i det Landstinget. 
Det är även deras fel att jag är låghalt. Och saknar kraft i höger ben.
Men jag har ju passerat bäst före datum för Värmlands Läns Landstings budget.

Jag kommer aldrig aceptera att man fnyser, vänder mig ryggen eller vägrar diskutera mina möjligheter till funktion.
Vilket säker hinner reta gallfebern på ett antla personer till inom vårdsektorn.
För jag tänker inte lägga näsan i vädret på väldigt länge.

Fåglarna kvittrar, solen vämer upp eftermiddagarna och jag jobbar mig vidare genom mina tankar och projekt.
One up on a tim….

Fina dagar

Standard

Det är fina dagar nu.
Solen skiner, fåglarna sjunger och naturen börjar leva efter en lång vintervila.

Att finna både Rörhön, Storskrake, Gråtrut och inpå knuten är en märklig känsla.
Jag njuter i fulla drag.
Såg årets första Sädesärla i dag.
Börjar kryssa fåglar för året och har kommit upp i några st vid det här laget.

Roar mig kungligt med att  skratta åt alla galna Skrattmåsar också.

Här är ett axplock bilder.
Dom får tala för sig själva.