Gör en Saga!

​Nu vill jag slå ett slag för det mod och kurage Saga har visat.

I dag går vi vår väg när det hettar till, vi vänder våld ryggen, för vi vågar inte blanda oss i. Vi törs inte heller hjälpa människor vi inte känner.
Om någon ramlar ihop på gatan är det inte någon som spontant kastar sig fram.
Personen kan ju ha en dold agenda, eller vara full, eller påverkad av andra droger.

Vi Svenskar har blivit väldigt klena och rätt dåliga medmänniskor.
Och ditt och mitt blir starkare och starkare.
Därför vill jag slå ett slag för Sagas mod.

Hästtjejers mod. Om att ta en snyting och stå upp för de som är mindre.

April 2015. En 15-årig tjej skäller på och hotar två trettonåringar på en buss. Saga sitter en bit bak i bussen och ser att det är två hästtjejer hon känner och som hon hållit ridlektioner för några gånger. När de går av bussen säger Saga till den 15-åriga flickan, som hon också känner, att lämna dem ifred.

För detta får hon en knytnäve rakt i ansiktet. Av en annan jämngammal tjej, 15-åringens personliga torped ska det visa sig. I Sagas förra mobil som nu är trasig finns bilder på den spräckta läppen, blodet och blåmärkena.

Läs hela inlägget här hos Ponnymamman

Hästtjejers mod

Våga ingripa.
Gör en Saga!

Vissa dagar blir den för stark

Större och mer påtaglig än på länge.
Det går inte alltid att värja sig.
Inte alltid att lägga locket på.
För varje andetag är en påminnelse om dom du aldrig mer fick dra.

Alla människor har sin egen sorg. Sin egen saknad och sin egen process.
Ingen kan någonsin ta en annan människas känsla och göra om den.
Inte heller en annan människas sätt att bemöta saker på.
Du kan bara ge en annan människa perspektiv och verktyg.
Kanske får det inte resultat här och nu. Kanske inte om ett år, men någon gång i framtiden kan det göra nytta.

Än i dag saknar jag ditt skratt, dina galna upptåg, alla dina tokigheter och allt ditt förnuft.
Jag saknar samhörigheten och jag saknar den del av mig själv som var du.
Någonstans tappade många saker både mening och innehåll.

Jag minns sista dygnen minut för minut. Insikt efter insikt som jag vägrade ta in.
Sista natten. Sista andetaget.
Jag har än i dag svårt att fatta hur det kunde gå så jävla fel helt enkelt.
Hur allt som skulle ge en ny start och nytt liv, i stället tog det. Tog dig!
Än i dag är det ofattbart. Och jag har galet svårt att känna att jag kan lägga det här bakom mig och se ljuset i tunneln.
Ljuset i tunneln var alltid du på något vis.

Kan man någonsin förmedla känslan av en förlust av den här sorten?
Jag har inte på minsta vis kunnat finna någon som kan vara ens lite av det du var.

Jag kommer behöva bruka min livstid för att bli klar med den här processen.
Om man nu kan bli klar.
Jag gör fortfarande min egen resa genom allt det här. Jag släpper ut lite i taget och stänger sedan dörren igen. Jag måste, för att kunna andas.
Kan jag någonsin förlåta och släppa det som hände?
Troligen inte.

När hela livet vänds upp och ner på ett sätt som inte med ord går att förklara.
Jag tror inte ens dom som stod nära än i dag förstår.
Kanske kan jag en dag dela med mig av min resa. Stärka någon annan eller bara få en hand full att förstå.

Kanske kommer glädjen ändå ersätta sorgen.
Men fortfarande måste jag stänga den ena dörren för att kunna öppna den andra.

Vi ses i Nangijala när tiden är inne.

Permobil Orsa Kommun

Hej och god fortsättning på det nya året.
Vi gör en rivstart på många plan här och hoppas på gudskelov, eller något liknande i alla fall.

Det här inlägget skriver jag med tillåtelse av en vän som blivit förskriven en permobil för att kunna förflytta sig utomhus.
Denna är dessutom specialanpassad och en förhållandevis dyr historia.

Som det sig bör nu mer är det kommunen som ser till att få den här typen av hjälpmedel på plats hos brukaren. I det här fallet pratar vi om Orsa Kommun. Om jag kan läsa rätt innantill så har Landstinget i Dalarna avtal med Hjälpmedelscentralen i Borlänge.
Det borde då vara därifrån stolen kommer.
Oavsett så finns det väldigt lättförståeliga och konkreta skötselråd av den här typen av hjälpmedel.
Av förklarliga skäl är det här inget du förvarar hemma i hallen eller i trappuppgång. Dom tar helt enkelt för stor plats för det.

Så här står det i två av de underlag jag fått fram.

”Förvaring
Förvaringsplats för elrullstol skall vara ett enskilt, låst utrymme, inte tillgängligt för annan
person än dig som brukare eller din familj/vårdare. Förrådet skall ha en temperatur över +5º”

Det finns några standard rekomendationer som kommer från tillverkaren.
Detta är ett av dem.
Du kan läsa de två dokument som ligger helt öppet på nätet, här

Info Elrulle

Allmänna Skötselråd Elrulle

Det kan inte vara en slump att det står samma sak i båda dom här dokumenten. Dessutom så behöver man inte vara Einstein för att begripa vad som händer med textlier om dom förvaras kallt och fuktigt och dessutom får en del regn och snö på sig. Det borde alla ha någon erfarenhet av.

Kommunen hyr alltså stolen som är värd ca 100 000 kr.
Den hyrs av Landstiget i Dalarna.
Den ska skötas och brukas enligt regler för att garantier och service ska gälla enligt ordning. Och ja, vitsen är väl också då att man ska kunna åka i den utan att sitta i fukt och mögel?

Sen var det ju den lilla finurliga delen som kallas batteri och elektronik.
Det kräver sitt för att inte elektroniken skall bli förstörd. Och ja, inte under +5 °.
Det står också klart och tydligt att Permobilen skall förvaras i ett låst torrt utrymme som inte går under gradantalet som angivits.

Det här är den vanligaste typen av garage som används i vårat avlånga land. Den sk brödburken.
Denna går dock av utrymmesskäl inte att ställa upp.
Men ni förstår då skillnaden.

Permobilgarage

Den här fyller alla dom krav som ställs på ett garage.

MEN här har vi att göra med Orsa Kommun.
Som förövrigt försöker undvika att människor i behov får elrullstol eller scooter för att dom skyller på att hyresvärden inge vill ha permogarage.
Dom måste ha missat Boverkets rekommendationer.

Bidrag för permobilgarage

Orsa kommun lutar sig mot en dom från Kammarrätten där kommunen vann. Skillnaden är att den permobilen var en enklare modell och förvarades i Varberg. Så med hänvisning till det förhållandevis milda klimatet avslog kammarrätten överklagan.

Jag kan bara säga att det här är lågt, och riktigt dåligt jobbat av Orsa Kommun. Och jag undrar om Hjälpmedelscentralen, ens skulle hyra ut till dom om dom visste att deras dyrgripar förvaras på följande vis.
Så här ser aktuell permo ut.

Det här är rampen upp. En såphal träspång som är omöjlig att ta sig upp på men vanlig rullstol för att byta till elrullen.

Det här är alltså det låsta enskilda garage, som inte får ge tillgänglighet än till annan än brukaren och även hålla fem plusgrader…
Det här har Orsa Kommun ansträngt sig och byggt.

Snöar det in? Äsch då, nu är du larvig.

Ja vad säger man? Det är ju i alla fall välventilerat.
Vad säger försäkringsbolagen om det här?

När jag tecknar en bilförsäkring så frågar dom hur jag förvarar min bil.
Om jag anger garage så räcker det alltså med fyra pinnar och lite kompostgaller runt bilen?

Nej Orsa Kommun. Och om det finns andra som även har hamnat i det här träsket med sina kommuner. Ta för fasen ert ansvar.
Man gör inte så här. Skulle du själv vilja att din bil stod under ett tak i ur och skur, där det är lika mycket skydd som detta.
Och ja du måste givetvis ha alla fönster nervevade på bilen annars är det går det inte att jämställa. Dom Ska vara i botten och helst en dörr eller två ska var öppen också.

Jag skäms å era vägnar!!

 

 

 

 

Förhållanden

Oavsett vilken sort det är, kräver sin del av dig om det ska bli bra.
Förhållanden är uppenbart det svåraste människan har att tygla.

Vad det beror på ligger säkert i betraktarens ögon, men det håller inte att se det så.
En sak är dock säkert. Ett förhållande som ska hålla, vara stabilt och faktiskt tillföra något, ett sådan kräver en bas, ett språk och hängivenhet.

Jag fick ögonen på Pigges blogg igen.
Det var ganska länge sedan jag läste den faktiskt.
Jag följde honom, varje dag när han i dödens kaos letade efter sin förlorade familj i Thailand, efter att ha varit mitt i Tsunamin.
På något vis tror jag att Pigges blogg gjorde att man kom mitt in i allt, att man på något vis lättare kunde förstå vad alla gick igenom. Om man nu någonsin kan förstå utan att själv varit där.

Många många människor går igenom trauman av olika de slag. Men inte alla kan och förmår dela det med omvärlden.
Pigge har inte slutat skriva och vill du läsa så hittar du hans blogg här.

Piggebloggen
”Det krävs mod för att ha ett förhållande med kvalité ”

Just de här inlägget handlar om relationer.
Förhoppningsvis sprider det lite visdom, en aha upplevelse eller rent av öppnar nya dörrar.
Hur ser just din relation ut?
Vad är viktigt för just dig?