Jamen nu är det jag igen.
Länge sedan sist. Det går inte riktigt att få ihop tiden och tankarna.
Mycket som jag vill göra, mycket att planera på lång sikt och mycket att göra nu.
Livet är här och nu. Och bara jag själv kan skapa förändring. Den lär inte komma flygande på lätta vingar.
En vän har försvunnit från jordelivet. Äntligen har hon fått ro.
Men vad gjorde vården? Ja det återstår att se. För om jag får säga vad jag tror, så är jag rätt säker på att dom kommer behöva anmäla sig själva för vanvård.
Hon har varit dålig så länge och bara blivit ignorerad och avfärdad i flera år.
Och nu är hon borta. Två barn har förlorat sin mor. En familj, sin syster, dotter, flickvän.
Och ändå har våra politiker inte många rätt när dom räknar på vården.
Det gör mig förbannad.
Vi får henne aldrig tillbaka, men jag hoppas och tror att dom som är skyldiga i denna vanvård får sitt straff. Hon ska ha upprättelse.
Så känner du att du blir avfärdad och ignorerad i vården så be om en second opinon. Stå på dig, annars gör någon annan det.
I övrigt har här hänt en del sedan sist.
Jag har haft min första foto utställning. Det är alltid givande och roligt att göra nya saker och lära sig nya saker Nu måste jag klura på hur jag går vidare från detta.
Ett nytt forum och en ny form att sälja min alster.
Senaste möjligheten till foto var den vackra Lappugglan.
Det blir alltid uppståndelse runt dessa fåglar och det lämnar mycket att önska.
Det finns grovt räknat 3 kategorier av intressenter när det gäller dessa tillställningar.
1. Fågelskådarna är dom som jublar och går man ur huse för att se så fort möjligheter ges. Men gör detta på naturens villkor.
2. Fotograferande fågelskådare, som jublar lika mycket och ger sig ut för att få både se och möjligheten att fotografera. Det här har blivit en materialsport.
3. Fotograferna, som är ute efter den ultimata bilden. Som inte förstår sig på naturen. Som struntar i allt annat än just bildens fokus. Så när som möjligt på vilka villkor som helst. Helt utan konsekvenstänk.
Jag har svårt att förstå hur man inte förstår vilka konsekvenser det får när man stormar ut på ett gärde för den ultimata bilden och säger att fågeln inte är rädd.
Men fågeln är ju inte där för att underhålla en hop fotografer. Den är där för att äta.
Och JA fågeln kan flyga när man blir för närgången men fågelns mat flyr för livet och sitter i sina hålor och kurar.
Vilket gör fågelns jakt rätt tillintetgjord.
Ja jag är gnällig. Men ska man röra sig i naturen måste man har lite kunskap och fingertoppskänsla.
Och därmed kan vi gå in på alla glada eldare i Sverige.
Hur svårt kan det vara att begripa att saker brinner. Död materia brinner, så som gräs, kvistar, tyg, löv, plast osv osv.
Man kan inte ställa en engångsgrill på en torr gräsmatta eller ett träbord och tro att det ska fungera. Man behöver inte vara Einstein för att begripa vad som händer.
Man kan heller inte lämna en grillplats där elden är aktiv och lägga påsar med ved 3 dm därifrån. Har folk tappat hjärna i elden eller?
Det brinner på flera ställen i landet för att människor inte kan uppföra sig.
Har folk inget konsekvenstänk??
Hur som helst, nu när en fått gnälla av sig lite så är det varmt och skönt och sommaren kom tidigt i år. Allt blommar samtidigt och det är så där underbart skirt, grönt och vackert.
Jag har lyckats ta min träning till en ny nivå. Och jag hoppas det ska löna sig i längden.
Det är tufft men samtidigt väldigt väldigt skönt att kunna hitta en väg till rehab som inte dom som är utbildade lyckats hjälpa mig med.
Jag jobbar vidare och hoppas kunna hjälpa andra på min väg framåt.
Det finns lite tankar och funderingar på hur man ska kunna jobba vidare på det här. Hur man ska förmedla till andra.
Jag fortsätter också att min framfart för att finna nytt boende.
ÖBO är lika ovilliga att hjälpa till som alltid och tar noll ansvar.
Deras miljöchef rekommenderade dock att jag skulle be min läkare om underlag för medicinsk förtur. Så ja, det är väl nästa steg kanske.
Om inte min egen framfart betalar sig innan dess. En får se.
Dags att köpa en ny yogamatta också. Två är behövligt och jag har lyckats ”tappa bort” den ena. Slarvigt som tusan men sånt är livet.
Träningen är så värdefull och det gäller att ha bra grejer för att det ska fungera bra.
Apropå bra grejer. Jag ska närmsta veckorna knåpa ihop ett info material om EDS, som jag tänkte ta med på en informationsträff jag ska hålla i hos en arbetsgivare.
Ser fram emot det här och hoppas att fler arbetsgivare ska ta efter detta.
Ett otroligt bra initiativ.
Något rörigt och osammanhängande inlägg.
Klart slut, varulvstjut!
Här kan ni höra hur Lappugglan låter
Lappugglans läte
Just another day 