Category Archives: sorg

Grattis på 50 års dagen <3

Standard

I dag för 28 år sedan satt vi båda uppkrupna i din soffa och diskuterade dom stora tunga sakerna i livet. Samtidigt som vi på något vis undvek det som var skört.
Det lämnade vi lite åt sidan, åt framtiden.

Det går inte en dag utan att du finns med mig.
Det går inte en dag utan att jag känner mig halv.
Det var inte så här det skulle bli. Det var inte utan dig jag skulle leva mitt liv.

I dag är det din dag, din födelsedag.
I dag kära syster yster, skulle du fylla hela 50 år.
Det känns så helt ofattbart att det snart är 29 år sedan sista dygnet nere på Sahlgrenska.
Där jag mitt mantra inte höll dig kvar.
Där minutrarna blev till år och fötterna trampade många mil.

Där förtvivlan, ångest, hopp hjälplöshet och total uppgivenhet avlöste varandra.
Där ditt hjärta stannade en gång för alla.

Om du hade stannat kvar hos oss, hur hade livet sett ut?
Hur hade vår ”familj” sett ut?
Så många funderingar som helt saknar grund, mening och svar.
Men ändå finns alla frågor där.

Det finns fortfarande dagar då jag funderar på att göra livet jävligt surt för den läkaren som är skydlig till att det slutade så här.
Jag jag är bitter och jag är hämdlysten. Men det finns andra sätt att göra detta på.

För dig blev det slutet på ditt liv.
För mig blev det, det ablsolut svåraste och tuffaste året jag någonsin genomlevt.

Grattis älskade Sis på din dag.
Tills vi åter möts i Nangijala

Det finns många fina foton, men det här är en av mina favoriter.
Det är så mycket du, med din kritiska granskande blick. Så full av liv och glädje.
På en plats vi båda kallade hemma ❤

img135

När nya ljus tänds på himlen<3

Standard
När nya ljus tänds på himlen<3

Livet är inte evigt.
Det är här och nu.
På något outgrundligt vis så har mitt liv kantats just av döden.
Och det började tidigt.
Den första människa jag minns som dog var min gammelmormor.
Sorgligt, helt naturlig för hon var gammal.
Sen dess har döden hemsökt många.
Unga och gamla.
Några har självmant sökt döden på ett eller annat sätt.

Ibland är döden en befrielse.
Åtminstone ser man det så när man väljer det
Återigen har en själ lämnat oss och en ny stjärna har tänts på himlen.
Fast jag någonstans vetat att dagen skulle komma och anat att det legat hyfsat inom räckhåll, så kom det som en chock.
Så otroligt tragiskt.
Men är det inte många gånger så, att dom med stora hjärtan ofta hamnar på sned?

Jag frågar mig själv vad jag kunnat göra annorlunda. Med facit i handen hade det säkert gått att göra mycket.
Men just där och då, förstod i alla fall inte jag.

Dom senare åren har jag förstått mer än väl. Men inte kunnat göra något för att påverka.

Må du äntligen komma till ro.
Jag vill tro att du tillsammasn med alla andra som passerat regnbågsbron, kommer att återförenas med många och därmed kunna blicka tillbaka och se att du var mer än du förstod.
Och jag hoppas och tror att vi som är kvar här med facit i handen, lärt oss av historien och på så vis kan rädda en själ eller två.

Vila i frid du fina männska!

Kan du väcka mig om jag sover