Rörelsefrihet, en rättighet del 2

Hallå i stugorna.
Hoppas ni har njutit av det vackra vårvädret i dag.
Solen värmer och fåglarna har fullt upp med att leta upp sin nya partner.
Och sådana här dagar, när man vill göra saker, ge sig ut i naturen och bara njuta och se saker, då blir rätten till rörelsefrihet ganska påtaglig.

Men jag får vara nöjd, jag tog mig utanför dörren och på en kortare promenad med fikastopp.

Ni som läste förra inlägget vet ju att jag är en stor fan av Zoomcamp!
Rörelsefrihet, en rättighet?
Vem vill inte ha en sådan?!
Tänk bara att jag skulle kunna ta mig från Oset hela vägen till Venastugan utan att behöva köra runt allt med bil. Utan som alla andra ta den väg man gjort för cyklar och gående.
Helt enkelt få se allt från rätt sida och med dess helhet.

Jag har även hittat denna käcka lilla grej som känns som ett bra alternativ där dom faktiskt har tänkt till även när det gäller framkomlighet på annat än asfalt.
Spana in OGO!

Grabb life by the wheels

Ogo Technology

Den verkar otroligt smidig och lättmanövrerad och ger nog lite balansträning också.
Inga massa reglage att hålla rätt på utan himla basic.
Just nu kan man boka en prototyp. Vilket bara det är en massiv summa pengar som vi vanliga sjuka inte har råd att lägga. Men drömma får man aldrig sluta göra.
En vacker dag kanske  någon vänlig själ vill ha mig som testpilot eller helt enkelt bara har så mycket pengar så dom skänker mig en.

Som sagt drömma är tillåtet.
Men jag kan verkligen se mig själv både i en Zoom och i en Ogo!

Här får ni lite att läsa under helgen. Glöm inte kolla länkarna och se filmsnuttarna!
Dröm er bort ett tag och se möjligheterna.

Ha en fin helg, förhoppningsvis med en hel massa sol!

 

 

Rörelsefrihet, en rättighet?

Dom flesta av oss tar just rörelsefrihet föregivet.
Man kan gå dit man vill, när man vill. Man kan röra sig fritt i skog och mark.
Plocka bär och svamp, promenera i det vackra vädret osv.

Även jag har tagit detta ganska mycket föregivet.
Trots att jag är uppväxt med en pappa som var polioskadad och därmed väldigt rörelseinskränkt.
Har senaste åren tänkt otroligt mycket på hur han klarade av att röra sig som han gjorde.
Han hade bandage, eller i dag kallar man det ortoser, från höfterna ner till fotsulorna.
Det var det som bar upp honom.
Utan dessa var han helt förlamad.
Har många gånger undrat om det inte gjorde ont? Struntade han i smärtan? Eller hur kändes det att leva med dessa enorma extra ben?

Själv har jag kunnat röra mig ganska fritt under större delen av mitt liv. Har iof haft hästar och ridit mycket och därmed tagit mig ut i skog och mark på ett sätt som man normalt inte gör. Jag vet också att jag många gånger var tacksam för att jag fick den hjälpen att röra mig i skogen, som hästarna innebar.
Det skapar en frihetskänsla som man måste ha upplev för att kunna förstå.
Jag älskar det. Och jag saknar det!

I dag är jag klart begränsad av min kropp. Den säger stopp och skriker rakt ut. Jag trotsar den för att jag vill ha några timmar i naturen. För att jag har ett mission med kameran.
För att jag vill kunna fånga det den där stunden, den där sekunden.

Men jag får också betala stort för det. Värken kommer som ett brev på posten. Eller är det mejl i mejlboxen som gäller nu 😉

Men jag måste också röra mig för att bibehålla muskler och funktion. Så det blir lite mom 22 här.
En dröm är att kunna köpa en Zoom!
Det skulle göra mängder. Delvis kan jag ta mig fram i terräng och faktiskt ge mig ut i skogen och leta svamp och bär igen. Jag kan scanna hela naturreservatet i stället för en liten del i taget.
Jag behöver inte gå transportsträckorna utan kan lugnt och tryggt ta mig fram med hjälp av denna.
Det skulle ge mig het nya möjligheter och helt nya ben!
Men dom är dyra som tusan. Vilket är förståeligt då det inte är något halvdant hopslängt utan väl genomtänkt. Utvecklat för funktion och väder och vind!

Har du aldrig hört talas om Zoom?
Då bara måste du in här och titta, läsa och njuta!
Även du som inte har ett funktionshinder kan ha glädje av denna maskin!

Zoomability Sverige en upplevelse jag bara kan drömma om.
Men hoppet är det sista som överger människan.

Bilden är lånad av Zoomability.com vars länk du hittar här ovanför!
Glöm inte att besöka deras hemsida och lär dig mer!