Covid | Just another day

Då har nedräkningen mot 2021 börjat på allvar.
Hur summerar man ett år som det här?

Det har varit en klar berg och dalbana. På mågna fronter.
Inte allra minst tack vare pandemin som håller oss i ett stadigt grepp.
Men vi får hoppas att vaccinationerna som påbörjats ska ha önskad effekt.

I Sverige har vi precis startat upp.
England, Australien och USA bla ligger långt före oss och många har redan fått sin första vaccinations dos. Äntligen kan jag känna. Säkert till mångas förtret då just vaccinationerna är ett ämne som skapar läger.
Alternativ media har aldrig varit så högljudda. Egot är stort, folie går det åt massor och åter massor av..
Och nya sektliknande sammanhang skapas. Jag förundras över den enorma faktarecistens som råder.
Vi lyssnar mycket och gärna på alla som hävdar att pandemin bara är hittepå från världens ledare.
Att allt är fejk för att äntligen kunna vaccinera människor som gör dom till robotar och lyder minsta signal.
Tappar den egnal viljan och förmågan att tänka fritt.
Tja, det tycks ju fungera fint även utan vaccin.. Många tror sig vara helt odödliga.

Men för alla som nu faktiskt ser fram emot det här vaccinet och den kommande effekten så börjar man ana ljuset i tunneln.
Om allt går enligt plan kommer även jag att vara en del i den svenska vårdens vaccinations team.
När mitt uppdrag börjar vet jag inte ännu men man arbetar för fullt i regionen för att planera hur allt ska fungera.

Ännu så länge har vi i familjen klarat oss från smittan. Alla förutom ena sonen som fick en mycket lindrig variant av det hela. Det är mycket märkligt hur smittan ser ut. När ena parten blir lindrigt sjuk och den andra inte alls blir sjuk. Men ändå kan vara smittbärare.
Är mängden virus tillräckligt liten är det inte säkert att testerna kan påvisa Covid-19 eller så har man ett skydd av andra orsaker.

Det är dock inte alltid så roligt när man måste avstå från att träffa nära och kära för att skydda dom mot smittan. Många är i riskgrupp och då måste man vara otroligt försiktig och eftertänksam.

Det är ändå tur att den digitala tekniken finns, så man kan har digitala träffar.
Men när det här har lugnat ner sig och det blir säkert att träffas igen, då ska här firas, kramas och umgås igen.

Man får väl ändå vara glad att folk slutat bunkra jäst och toapapper för glatta livet.
Det kan inte vara så himla nice med jäst toapapper.

Men nog om årets pandemi.
I mars startades det en helt ny förening. En förening för alla med symtomatisk överrörlighet.
Det är så otroligt spännande att få vara en del av det nya och få vara med att utveckla.
EDS – HSD Föreningen är namnet på vår förening och vi har haft fullt upp hela året.
Det har skrivits digitala publikationer, arrangerats webinar med olika experter och vi har haft digitala fikaträffar och tematräffar.

Det har resulterat i många nya gemenskaper och kontakter och lärdomar.
Det har varit ett spännade år så här långt och vi har roligt tillsammans.
Glädje, humor och ett fantastiskt bra samtalsklimat gör stor skillnad när man ska arbeta i team.
Lyssna, diskutera, ventilera och skapa. Respekt och förtroende.

Tänk vad mycket bra man kan göra tillsammans under dom förutsättningarna.

Nu går vi äntligen mot ljusare tiden och våren är inte så oändligt långt borta längre.
Som jag längtar efter den tid då vår del av planeten börjar leva igen.
Men först hoppas jag ändå på lite snö och kyla. Några riktigt vackra vinterdagar där solen gnistrar i snön och värmer.

Jag hoppas ni alla har haft ett bra år trots denna annorlunda tid vi nu fått uppleva.
Man lär sig att ta vara på dom små sakerna och uppskatta det enkla genuina.

Jag är tacksam för alla fina människor jag har omkring mig som förgyller vardagen.
Härmed vill jag önska er alla en bra start på 2021. Håll ut ett tag till.

“Holding on is believing that there’s only a past; letting go is knowing that there’s a future.”
― Daphne Rose Kingma

Återigen var det oändligt länge sedan jag var här. Tiden springer iväg och jag hinner inte med helt enkelt. Det har hänt oändligt mycket sedan jag skrev sist.
Och inte allra minst har världen drabbats av en giganstisk pandemi, av en farsot som ingen riktigt förstår eller får bukt med.
Vi har ingen aning om vad vi har att vänta oss framåt, det är det enda vi faktiskt med säkerhet vet.

Hur har ni det där ute? Hur har just du drabbats av Covid -19?
Har du själv varit smittad eller har du någon närstående som smittats?

Hos oss har vi ännu klarat oss fint. Men vi upprätthåller dom regler som hälsomyndigheten rekomenderar för att skydda våra äldre och dom som befinner sig i riskgruppen. Roligt är det ju inte att inte kunna springa på som vanligt, men utmaningen är antagen och vi får saker att flyta på bra.

Det är bara en själv som kan sätta krokben för allt och varför göra det om man inte behöver.

I dag är det Margareta dagen en liten stund till.
Margareta är ett gammalt ord som härstammar från Persien och betyder Pärla.
Ord är alltid lika spännade.

Vad har hänt sen sist vi ”sågs” då?

Här har vi firat födelsedagar, bla en 30 åring på en utmanande distansfest som avlöpte väldigt bra måste jag säga. Födelsedagsbarnet var nöjd och jag tror kanske värdparet kände detsamma. Åtminstoen i det stora hela.

Jag har haft förmånen att hänga med ett gäng finfina kids i olika åldrar. Det är så roligt att följa dom små. Det är en härligt tid och jag bara älskar att jag får vara en del av den tiden. Life is good.

Och så blev det en helt ny förening. En plattform, en ny utmaning och en helt ny inriktning. Det är såå fantastiskt roligt och utvecklande. Men nog så hjärntröttande ibland. Men vad man lär sig.
Visste du att det är 27 par muskler som gör det möjligt att tala och att det är ett 50 tal muskler inblande i möjligheten att kunna svälja.
För att inte tala om alla små ben och brosk och ligament som fyller en fantastiskt stor roll i hela processen. Inte konstigt att det iblan går galet.

Men nog om det.

I början av sommaren hittade jag min ultimata fjäril. Äntligen. Och fick en del bra bilder.
Makaonfjärilen är en av dom största vi har i landet.