Category Archives: Hjälpmedel

Tullhuset Örebro kommuns Rehab

Standard

Hej och varmt välkommen till TULLHUSET i Örebro!

Vi är Örebro Kommuns Rehab och Utredningsenhet för äldre.

Tullhuset Örebro Kommun Rehab

Vård- och omsorgsteamets kompetens och bemanning

Vårdteamet består av läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast/fysioterapeut och undersköterska. Undersköterska och sjuksköterska finns tillgängliga dygnet runt. Läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut finns till förfogande under vardagar.

Den vård och omsorg som utförs anpassas utifrån valfrihet, självbestämmande och inflytande med dig som gäst eller boende i centrum

Det här innebär i praktiken att när du anländer till oss träffar du nästan alla olika kompetenser direkt. Vi gör en sammanfattning, installerar dig i ditt rum och ler stort mot dina anhöriga.
Har dina anhöriga synpunkter direkt så får dom ett A4 papper i handen att sammanfatta dom på.

Vid ankomst kommer vi aldrig ner och hjälper dig in. Du ringer på vår porttelefon och förväntas sedan ha personer med dig som fixar upp dig till oss och väntar tills vi har möjlighet att öppna dörren för dig.
Det är viktigt att du redan nu förstår att vi har många patienter.
(Färdtjänst, sjukresa, taxichaufför eller annan person som inte har ledsagning som uppgift)

Ledsagning av Hemtjänsten i Örebro Kommun kan utföras inom Kommunen. Om du tvingas operera dig på något av länets andra sjukhus kan vi inte hjälpa dig. Då får du klara dig bäst du vill.

När vårat kompetensteam träffat dig och satt sig in i ditt ärende förutsätter vi att du kan städa lite i ditt nya rum. Be någon anhörig att fixa glas / mugg att ha vid sängen och i badrummet vid tandborstning.

Vi förutsätter också att du som kommer från sjukhus har med dig alla kläder du kommer behöva under vistelsen eller att du har en anhörig som gärna åker iväg och hämtar det.
Och köper andra saker du behöver ha.

Om du råkar ha en MATALLERGI så förutsätter vi att du kan livnära dig på smörgåsar och ägg vid varje mål. Eller att du har en anhörig som kan ordna din mat.

IMG_20180621_122408.jpg

En av alla fina erbjudna luncher som serveras hos oss på Tullhuset.


Är du underviktig eller behöver en näringsrik kost för att orka med din rehabilitering så ser vi gärna att du skaffar mat abonnemang någon annan stans och även anlitar en personlig assistent som kan ta hand om allt bajs du producerar om du nu inte kan ta dig till toa själv. Ja och även för att tömma kateter påsen.

Vi har som mål att göra dig mentalt stark och lära dig att ha lite jävlaranamma!
Om vi slarvar och glömmer rapportera saker så som att du har kateter och att påsen behöver tömmas, så skäller vår sjuksköterska ut dig efter noter och förväntar sig att du ska ha en detaljerad rapport över var hur och när och varför.

Sen tar hon bryskt prover utan att meddela vad.
Vi drar in dina mediciner och gör om din ordination utan att fråga dig.
Du har inte med saken att göra och så inte heller dina anhöriga.
Du ska bara lära dig att gamla och sjuka människor gör sig bäst utan att ifrågasätta något som helst och vi informerar gärna dina anhöriga om att du får KNARK!

Men vi ifrågasätter aldrig er kunskap på olika områden.

Ja och sen har vi ingen sekretess här heller.
I din pärm kan det förekomma att andra patienters information finns tillgängliga.
Så som person nummer, diagnos, behandling osv.
Vi är inte så noga med telefonen så dina anhöriga kan få följa med oss in på äventyr hos andra patienter. Det brukar vara rätt så underhållande har vi fått höra.

För hela 178 kr per dygn får du allt det här av oss.
Oavsett om du får mat eller inte så kostar bara maten 110 kr per dygn.

Om du äter på några av våra lunchrestauranger i kommunens omsorgsboende kostar samma mat

 

Maten är väl tillagad och väl anpassad ur ett näringsrikt perspektiv så att du som gammal inte ska vilja äta så mycket (det blir ju dyrt för oss) och för att du inte ska ha så stora krafter att du kommer härifrån fort. Vi vill gärna ha dig här länge eftersom det är du som patient som betalar våra löner.
Så vi är väldigt måna om att ha dig kvar.

Din rehabilitering börjar v 2. Innan dess gör vi inga som helst kontroller.
Vi bryr oss inte om vad du äter eller dricker.
Vi ser gärna att du faktiskt får i dig det nödvändigaste och inte mer än så.

Du hittar följande information på våran hemsida.

Våra mål

”Du ska kunna leva ditt liv som du vill utifrån din bakgrund, nutid och framtid. Vi lyssnar på dig och respekterar din rätt att bestämma själv”.

Vi arbetar utifrån Örebro kommuns värdegrund:

  • Genom goda relationer skapar vi förtroende för varandra.
  • Du möter personer som du känner igen och som vet hur du vill ha det.
  • Du har rätt att bli vänligt och jämlikt bemött, vi respekterar dig och lyssnar till dig.
  • Du har rätt till stöd i att behålla och utveckla intressen, sociala relationer och kontakter som är viktiga för dig.
  • Du har rätt till stöd att leva ett så självständigt liv som du önskar och får stöd till träning och andra aktiviteter.
  • Du har rätt till information som berör din vård och omsorg.
  • Du har rätt till individuellt anpassad mat och måltider utifrån dina behov och vanor.
  • Du är delaktig i hur våra gemensamma inne- och utemiljöer utformas.
  • Vi hjälper dig i ditt hem på dina villkor.
  • Vi ger dig tid för samtal.
  • Vi utför vårt arbete med god yrkeskunskap och social kompetens.

Mat och måltider

Du väljer själv var du vill äta dina måltider, i ditt rum eller i våningens matsal tillsammans med övriga gäster. Måltiden är en trevlig stund och är ett utmärkt tillfälle att umgås. Kaffeservering finns tillgänglig under hela dagen.

Om du är väldigt gnällig så får du in en bricka på ditt rum med smörgåsar och äppeljuice och om du har tur ett kallt ägg som blev över från frukost.

Vi ser helst att ni patienter inte pratar med varandra eller utvecklar några social relationer eftersom det kan skapa ryktesspridning och uppror.
Vi vill ha en lugn och skön arbetsmiljö där vi skapar en win/win situation

Mellan kl 19.00 & 20.00 ser vi till att du ligger i din säng. Du förväntas då har fått din dos smärtstillande som är KNARK och ska sedan se till att somna. Där med basta!
OM du inte gör det trots att du fått KNARK så kan vi ge dig en insomningstablett men inte det du är ordinerad av din läkare utan den dos som vår SSK anser vara lämplig.

Om du inte sover får du skylla dig själv. Det är ett aktivt val du gör när du gnäller över smärta i rygg och leder pga svår artros. Du kan välja att tänka bort din smärta.

Gör som vi. Se livet från den ljusa sidan så slipper vi höra ditt och dina anhörigas gnäll.

Så här jobbar vi på Tullhuset på Södra Grev Rosen gatan 4-6 i Örebro.

Vi önskar dig en angenäm och utvecklande vistelse hos oss!
Vi hoppas får behålla dig riktigt länge!

#socialdemokraternaörebro
#örbrokommunprogramnmämdförsocialvälfärd
#Tullhuset
#JohnJohansson
#örebrokommunäldreomsorg
#örebrokommunrehabilitering
#pro
#sverigesriksdag
#socialdemokraterna


Annonser

Bostadsanpassning Örebro Kommun

Standard

Nu räcker det!!

JAG SKÄMS ÖVER STADEN JAG VUXIT UPP I.
ÖREBRO KOMMUN och enhetern för bostadsanpassning är så fruktansvärt vanskött så jag blir mörkrädd.
Detta på bekostnad av alla som är i behov av hjälpen.

Nu har det hänt som jag bara väntat på. Mamma har ramlat igen.

23032420_10155718199613815_6502917077252364555_n

När hon skulle ta sig upp ur sängen. För hon kan inte ta med sig rullatorn in i sovrummet.

För att folk inte förstår att man har ett ansvar som chef. Hade jag skött mitt arbete lika illa som cheferna på bostadsanpassningen hade jag fått gå på dagen.
Men här håller man varnadra om ryggen och delar ut offerkoftor högt och lågt.

Ni som läst mina tidigare inlägg vet vad det handlar om.
Jag är arg, ledsen, besviken och orolig.

Nästa gång mamma ramlar så lär det bli när hon ska hämta posten eller handla eller gå till affären.
Så här går det till då.

Rullarot vs ytterdörr

Min mamma sökte om bostadsanpassning och ärendet diarefördes 17 augusti.

Hon har sedan dess fått Färdtjänst beviljat. Det tog 2 veckor. Hon har fått rullator för inomhus och utomhusbruk och larm.
Allt inom loppet på tre veckor.
På bostadsanpassningen i Örebro Kommun har man ännu inte läst mammas ansökan.
Och mamma är inte den enda. Det står hundratals människor i kö.
Många i mycket sämre skick än mamma.

Men bostadsanpassningen i Örebro kommun är så misskött så än har man inte gjort något.

En vän har fått vänta 7 månader på sin anpassning i samma kommun.
Och styrande politiker gör vad??
Inte ett dugg.
Nästa gång mamma ramlar bli trolig när hon ska lyfta rullatorn 2 dm in och ut genom ytterdörren. Då är det slut. Ett sådant fall överlever inte hon.

Kom ihåg att hon bara är en av hundratals som väntar.

Är det så här välfärdssverige ser ut?
Sverige som ska vara så bra och stabilt.

För snart 4a år sedan höll läkare och sjuksköterskor på vårdcentralen på att ta livet av henne. Det är inte deras förtjänst att hon lever i dag.
Nu har tydligen bostadsanpassningen samma mission.

I den här kommunen tänker i alla fall inte jag åldras!!!

#bostadsanpassningörebrokommun #socialdemokraternaörebro #kommunfullmäktigeörebro #funktionshinderörebro #vadfanfårjag

Body Braid

Standard
Body Braid

Det dök upp en länk i en grupp på Facebook.
Jag scrollade förbi lite snabbt.
Det kom följdfrågor på inlägget och jag knappade snabbt in mig på hemsidan för att hämta information.
Sen var jag fast.

Jag läste och tittade igenom filmerna och funderade.
Sen mejlade jag företaget som ligger i Kanada.

Jag är kass i kroppen, ingen nyhet alls. Bristen på ridning gör mig inte bättre utan tvärtom.
Förutom dom grejer jag gör hemma måste jag försöka komplettera med annan träning för att inte haverera fullständigt.
Men med vad?
Simma har jag alltid gjort och varit duktig på.
Dock slutade jag när nacken började säga ifrån rejält.
Nu har jag det som en utväg. Eller något att testa i alla fall.
Bit ihop och gört bara!

Sen har jag tittat på olika typer av Yoga.
Hittat två tänkbara varianter.
Astralyoga och Kundaliniyoga

Tänkte försöka gå på ett gratis provpass på Kundaliniyogan.
Sen har jag en tjej i EDS kretsar som jobbar med Astralyoga där vi ska försöka få ihop en träff för vidare utveckling.

Det är här Body Braid kommer in i bilden.
Jag tror att det kan vara en bra hjälp för kroppen. Som stöd och stabilisering.
Och att man med detta även kan hålla sig utanför kroppens ytterlägen.
Men det är DYRT!

Du måste bara kolla in det här!

Body Braid Instructions

Finns det fler där ute som är sugna på att testa detta?
Om vi är några stycken kanske vi kan få viss rabatt?
Hör av er i så fall.

Bilden är lånad från Body Braids hemsida.
Picture ©Body Braid

 

Så kan det gå!

Standard
Så kan det gå!

I går hade jag ett uppföljningsmöte med ortopeden i Göteborg.
Har haft en del funderingar sedan sist och behövde få ut lite papper.
Och allt är inte guld som glimmar eller vad ska man säga?

Fick veta att jag har artors i båda SI lederna.
Höftlederna är dock fina.
En stor benbit sitter kvar och ser ut att vara fastläkt.
Så pass stor så bara den hade gått att skruva fast.
Och det är den jag fått för mig glappar.
Det får jag ta vid nästa besök för det blir ett sådant längre fram.

Problemen i SI lederna har jag trott var mjukdelsproblem, men inte då.
Fullt utvecklad artros visade det sig vara.

Dags att ta tag i det här och köra en del tester och se vad det handlar om.
Det är nog inte så troligt att det handlar om EDS utan om helt andra saker.
Men det får en utredning visa.

Det här får mig att tänka ännu längre vilket jag kanske inte borde göra.
Men oneklingen är det nog klokt att göra det redan nu.

Det finns givetvis ett antal andra problem i området där skadan uppstod och det i sig ställer till problem. Och det här blir toppen på det.
Och med facit i hand får dom nog göra det här grundligt för att utesluta andra sjukdommar.

Jag fortsätter att ta Hyaluronsyra eftersom det faktiskt lindrar, sen mina NASID tabletter som jag ätit i omgångar i många år.

Det hade varit bättre om det handlat om mjukdelar men å andra sidan så är det bra att ha fakta här. Det finns folk som inte gör annat än att jobba med SI leder.

Nu kurar jag ihop hemma i kylan. Draget är oslagbart i dag trots att jag har stängt ventilerna till ÖBOś förskräckelse.
Men jag kan inte ha dem öppna för det gör värken galen. Även när dom är stängda.

I morgon är det informationskväll med Hyresgästföreningens jurister.
Det ska bli intressant.

Först på agendan står dock bilbesiktingen.

Wish me luck!

Murphys Lag – min vardag?

Standard

Sakta börjar informationen ta plats, men än så länge distansierar jag mig.
Försöker att inte reagera känslomässigt eller egentligen alls.
Bara ta in och konstatera. Konstatera att jag haft rätt hela tiden. Att magkänslan aldrig sviker och att ställda frågor varit mer än relevanta.
Blev det fel? OH YES! Big time!

För er som inte hängt med i svängarna så kommer här lite bakgrundsfakta.
18 Maj 2013 var jag med om en ridolycka.
Det bar sig inte bättre än att jag råkade komma ivägen för en hov och fick därmed den del av höftkammen avsparkad, tillsammans med tillhörande mjukdelar.
Jag var hemma efter 3 dagar på sjukhus.
Den uppföljning som sedan gjordes, var helt på mitt eget initiativ. Där första besöket bestod av att få lite mer kläm på hur skadan såg ut.
Där man konstaterade att det inte läkte som man tänkt sig och därmed skulle jag då få leva med lösa benbitar i buken.
Jag frågade varför man inte satte tillbaka dem där dom hörde hemma och fick svar att det inte var genomförbart.
Efter ytterligare någon månad så hade den stora beniten hamnat i ett ganska tasktigt läge så man valde att ta bort den. Utan att eg förklara för mig vad det innebar.

Som det sig bör så har det här skapat väldiga problem för mig. Jag kan inte gå ordentligt. Jag haltar, reagerar på belastning, har blivit sned i ryggen och typ låghalt.
Jag har kramper i magen, får blåmärken inuti och känner att något glappar.
I våras fick jag en tid till ortopeden (läs 2015) för att få hjälp med tilltagande problem.
Nu på USÖ och helt ny läkare.
Denna var ungefär lika intresserad av det hela som tidigare läkare och efter har ryckt på axlarna, förklarat att man inte gör något åt sånt utan ”du får leva med detta” så svischade man ut. Jag hann inte ens ställa alla frågor jag hade.

Jag ruttnade ur och skrev ett brev till läkaren. Förklarade vad jag ansåg och krävde en remiss för second opinon.
Han frågade mig till vem och var. Jag svarade att det enligt hörsägen skulle finnas en höftspecialist i Götebort.

Kallelsen kom och i tisdags var jag där. Hade fuskat lite och googlat på läkaren som visade sig vara idrottsläkare. Alltså en läkare som ser och löser problem mot funktion.
MEN! I mitt läge vågar man inte hoppas. Man åker på vinst och förlust bara.
Först röntgen (vanlig slätröntgen) och sen läkarbesök.

Det var det mest informativa besök jag någonsin haft sedan jag hamnade på IVA 2013.
Men inte det mest upplyftande kanske.
Han var superintresserad. Engagerad! Och ställde massor av frågor.
Den mest förvånade frågan var, ”Varför satte man inte tillbaka benbiten? Den var ju så stor!”
Nä svarade jag, läkarna sa att man inte kunde göra det.

Vilket alltså inte var sant. Dom hade väl helt enkelt ingen lust bara.
Hade olyckan hänt i Göteborg hade man satt tillbaka biten med tillhörande muskler, ledband och annat krafs. Man hade helt enklet lagat det.

Men jag anses väl passerat bäst föredatum hos dom som tog emot mig i Värmland.

Han frågade även när man gjort senste MR röntgen och vad den visat.
Hmm ja jo, dom körde en när jag kom in med ambulans. Men sen har man inte gjort någon mer.
Behöver jag säga att han var förbryllad över att man helt enkelt struntat i att ta reda på i vilken omfattning skadan är. Att man struntat i att ens försökt rehaba mig. Att man struntat helt i uppföljning.
Det är min envishet som gjort att jag i dag inte har kvar rullstolen. Att jag kan gå för egen maskin och att jag har lite muskler kvar.
Men det har kostat och kostar fortfarande.

Vad händer nu då?
Jo denne fantastiksa läkare tänker inte lämna något åt slumpen.
Det ska nu bokas tid för en MR röntgen och en CT scanning. Man måste göra båda för att se både ben och mjukdelar här.
Han har förklarat allt för mig och även påpekat att man efter 3 år inte gärna lyfter upp strukturer som förtvinat.

Men vi får se. Nu får jag i alla fall veta omfattningen av skorna. Och jag vet att dom från börja gjorde ett stort misstag när dom valde att strunta i att sätta tillbaka benbiten.

Den biten som kunnat göra enorm skillnad i funktion för mig.

DSC_0174

 

Rörelsefrihet, en rättighet del 2

Standard

Hallå i stugorna.
Hoppas ni har njutit av det vackra vårvädret i dag.
Solen värmer och fåglarna har fullt upp med att leta upp sin nya partner.
Och sådana här dagar, när man vill göra saker, ge sig ut i naturen och bara njuta och se saker, då blir rätten till rörelsefrihet ganska påtaglig.

Men jag får vara nöjd, jag tog mig utanför dörren och på en kortare promenad med fikastopp.

Ni som läste förra inlägget vet ju att jag är en stor fan av Zoomcamp!
Rörelsefrihet, en rättighet?
Vem vill inte ha en sådan?!
Tänk bara att jag skulle kunna ta mig från Oset hela vägen till Venastugan utan att behöva köra runt allt med bil. Utan som alla andra ta den väg man gjort för cyklar och gående.
Helt enkelt få se allt från rätt sida och med dess helhet.

Jag har även hittat denna käcka lilla grej som känns som ett bra alternativ där dom faktiskt har tänkt till även när det gäller framkomlighet på annat än asfalt.
Spana in OGO!

ogo_03

Grabb life by the wheels

Ogo Technology

Den verkar otroligt smidig och lättmanövrerad och ger nog lite balansträning också.
Inga massa reglage att hålla rätt på utan himla basic.
Just nu kan man boka en prototyp. Vilket bara det är en massiv summa pengar som vi vanliga sjuka inte har råd att lägga. Men drömma får man aldrig sluta göra.
En vacker dag kanske  någon vänlig själ vill ha mig som testpilot eller helt enkelt bara har så mycket pengar så dom skänker mig en.

Som sagt drömma är tillåtet.
Men jag kan verkligen se mig själv både i en Zoom och i en Ogo!

Här får ni lite att läsa under helgen. Glöm inte kolla länkarna och se filmsnuttarna!
Dröm er bort ett tag och se möjligheterna.

Ha en fin helg, förhoppningsvis med en hel massa sol!

 

 

Rörelsefrihet, en rättighet?

Standard

Dom flesta av oss tar just rörelsefrihet föregivet.
Man kan gå dit man vill, när man vill. Man kan röra sig fritt i skog och mark.
Plocka bär och svamp, promenera i det vackra vädret osv.

Även jag har tagit detta ganska mycket föregivet.
Trots att jag är uppväxt med en pappa som var polioskadad och därmed väldigt rörelseinskränkt.
Har senaste åren tänkt otroligt mycket på hur han klarade av att röra sig som han gjorde.
Han hade bandage, eller i dag kallar man det ortoser, från höfterna ner till fotsulorna.
Det var det som bar upp honom.
Utan dessa var han helt förlamad.
Har många gånger undrat om det inte gjorde ont? Struntade han i smärtan? Eller hur kändes det att leva med dessa enorma extra ben?

Själv har jag kunnat röra mig ganska fritt under större delen av mitt liv. Har iof haft hästar och ridit mycket och därmed tagit mig ut i skog och mark på ett sätt som man normalt inte gör. Jag vet också att jag många gånger var tacksam för att jag fick den hjälpen att röra mig i skogen, som hästarna innebar.
Det skapar en frihetskänsla som man måste ha upplev för att kunna förstå.
Jag älskar det. Och jag saknar det!

I dag är jag klart begränsad av min kropp. Den säger stopp och skriker rakt ut. Jag trotsar den för att jag vill ha några timmar i naturen. För att jag har ett mission med kameran.
För att jag vill kunna fånga det den där stunden, den där sekunden.

Men jag får också betala stort för det. Värken kommer som ett brev på posten. Eller är det mejl i mejlboxen som gäller nu 😉

Men jag måste också röra mig för att bibehålla muskler och funktion. Så det blir lite mom 22 här.
En dröm är att kunna köpa en Zoom!
Det skulle göra mängder. Delvis kan jag ta mig fram i terräng och faktiskt ge mig ut i skogen och leta svamp och bär igen. Jag kan scanna hela naturreservatet i stället för en liten del i taget.
Jag behöver inte gå transportsträckorna utan kan lugnt och tryggt ta mig fram med hjälp av denna.
Det skulle ge mig het nya möjligheter och helt nya ben!
Men dom är dyra som tusan. Vilket är förståeligt då det inte är något halvdant hopslängt utan väl genomtänkt. Utvecklat för funktion och väder och vind!

Har du aldrig hört talas om Zoom?
Då bara måste du in här och titta, läsa och njuta!
Även du som inte har ett funktionshinder kan ha glädje av denna maskin!

Zoomability Sverige en upplevelse jag bara kan drömma om.
Men hoppet är det sista som överger människan.

Bilden är lånad av Zoomability.com vars länk du hittar här ovanför!
Glöm inte att besöka deras hemsida och lär dig mer!

zoom_side8