Varför blev jag inte politiker?

Nu är jag så less, förbannad och frustrerad på Sveriges Riksdags och alla politiska partier.
Det är värsta sandlådenivån och ingen tycks ha några hjärnceller kvar.
Vad dom välfärdssamhället SVERIGE vägen?
Vad hände med den sociala tryggheten?

HELA SVERIGE RUSTAS NER
Vi har inte lägre något socialt skyddsnät eller någon välfärd.

För varje dag som går dyker det upp nya inlägg, nya artiklar och nya uttalanden från dom som är drabbade och sen från våra politiker som faktiskt är dom som drabbar andra.
Osnutna bortskämda människor som tror att alla är stöpta i samma form.

Tack gode gud för att jag inte tillhör er skara.
För att jag inte dagligdags sitter och dömer andra människor till fattigdom och vanmakt för att dom är sjuka.
För att jag inte är en av er som tror att alla utom ni själva är bedragare och lata.

En sak har jag lärt mig som Sveriges politiker.
Dom har ingen aning om hur livet ser ut på riktigt.
Hur det är att vara sjuk, funktionsnedsatt, fattig eller arbetslös.
Dom sitter där och plockar ut sina feta löner utan att presterat mer än en jävla massa lögner inför varje val. Och sen skrattar dom om fotfolket som faktiskt trodde på dom.

LSS är inte längre en möjlighet och eller en rättighet.
I dag används det systematiskt för att straffa människor som antingen under livets gång blivit sjuka eller som fötts med en funktionsnedsättning som gör att man inte klarar sig själv.
Sjukersättningen har man löst så finurligt så varje person som hamnar där blir en av de fattiga i Sverige.
Att man arbetat merparten av sitt liv innan har noll och ingen betydelse. Du får tillgodoräkna dig se senaste 5 årens inkomst, man delar detta på 5 och av det får du hela 65%! Wow. Hur många har varit sjukskrivna innan man får sjukersättning?
Väl kalkylerat.

Assistansen är inte heller längre en rättighet om man inte klarar sig själv.
Har du fått en stroke och är helt förlamad anses du klara dig med 1 assisten.
Att den assistenten inte kan flytta dig med rullstol och säng, mellan rullstol och toalett är inget någon bryr sig om. Myndigheter bryr sig inte om att du hänger ur rullstolen av utmattning, för att din assistent inte kan flytta dig till sängen.
Du kan heller inte gå ut på vintern. För det krävs 2 personer att få på dig en jacka.
Men det finns bara en person där.

Nu ska vi dra ner på sjukförsäkringen ännu mer så dom lata jävlarna kan ge sig ut och ta sitt ansvar. Så våra politiker har täckt upp sina egna feta löner på skattebetalarnas bekostnad.

Man borde gå man ur huse, vägra betala en krona till i skatt.
Vad ska jag betala skatt för? Jag får ju inte ett skit mer än en fet smäll på käften när jag inte längre var fullt arbetsför.
Att jag föddes med fel gener är knappast mitt fel.

Men jag lovar, snart poppar dom upp igen, fattighusen, Ättestupan och andra trevliga små instanser. För i Sverige finns inte längre någon tanke på att bygga ett land för oss alla.
Det handlar bara om att ge sig på dom svagaste.
Om att sko sig på andra människors bekostnad.

Det tar nog inte lång tid fören man börjar prospektera på avlivnings kliniker även i Sverige.
Jag skäms för att vara Svensk!

Moderaterna tror att fattigdom är en hälsokur

 

I går dog jag

Igår dog jag.
Mitt hjärta stannade.
Jag hade så ont i bröstet, men kunde inte ringa på klockan, den var för långt bort. Som tur var låg det en högljudd patient bredvid mig så personal var där i rummet när kramperna kom, det kändes som att någon satt på min bröstkorg och sen slog en slägga in i bröstkorgen, var uppkopplad på monitor och saturationsmätare, kramperna kom, kände hur allting verkade vara längre bort än vad det var, sen blev allt svart, pulsen nollade på alla mätare, dom hittade ingen puls, jag andades inte. Jag vaknade av att någon som räddade mitt liv gjorde HLR. Jag lever iaf. Men har ont efter hjärt och lungräddningen, och musklerna gör så ont efter all kramp. Hade börjat få ont i bröstet redan natten innan, men blev inte hörd. Så jag fick dö i 20 sekunder istället. Men jag är tillbaka, tacksam, ödmjuk, livrädd, chockad, ledsen, min själ är trasig, men jag lever.
Kärlek till er. Ni är fantastiska hela högen. Kämpa på alla zebror, uppdaterar när jag har ork,
With Love
Frida

Det här är Fridas egna ord om det som händer. Jag har fått tillstånd att publicera det här.
Inte för att skapa en tårdrypande historia om offret i historien utan, för att försöka sprida ett autentiskt händelseförlopp. Ett av många.
Den här gången började resan i februari och pågår ännu för Frida.
Frida är inte ensam på något vis. Och EDS är garanterat inte den enda patientgrupp som råkar konstant illa ut i vården.
Men det måste få ett slut.

Vården måste börja vara just det den är till för, VÅRDA människor som är sjuka. Inte hela tiden avstyra sitt ansvar och säga att DET SITTER I DITT HUVUD!
För just det får man höra. Det sitter i huvudet på dig. Du är hypokondriker osv osv.
Jag har själv fått höra just det här sedan jag var 16 år.
För att ingen orkade utreda eller ta reda på vad som var det egentliga problemet.
Själv hade jag passerat 40 när jag fick min diagnos.
Nu räcker det tycker jag. Det är mer än dags att läkarkåren tar sitt arbete på allvar och gör det dom är till för att göra.
Om min arbetsgivare kräver mer av mig än jag kan levererar, då går jag därifrån. Alternativ kan man i större massa påverka på andra sätt.
Men man underkastar sig inte sin usla arbetssituation genom att ta ut det på sina patienter och skylla på att vi har sparkrav.
Det må vara hänt, men då får ni kräva en annan lösning.
Eller är det kanske dags att införa ättestupan igen?

Så här skriver Frida i ett annat inlägg;
Så ofta önskar jag att de som har hälsan visste vilken jävla tur dom har, och som jag avundas dom. Jag har vandrat genom helvetets portar och tillbaka, jag får slåss, ha taggarna utåt, jag blir antisocial, får problem med ögonkontakt, jag har mitt EDS-syndrom, min följeslagare. Vi slåss mot varandra jämt, ibland då slåss EDS-syndromet så hårt, när jag inte är beredd, att hela jag kraschar, jag får då komma till en vård som är trasig, vården är sjuk. Den sjuka vården som jag brukar säga, det sitter inte i sköterskorna eller undersköterskorna det sitter i läkarna som vägrar förstå min värk, mina tårar.. Min historia bär noll vikt. Jag är det trasiga objektet som herr eller fru långrock med stetoskop ska laga med Karlssons-klister. Tid är pengar, pengar är resurser, resurser som inte finns, tiden räcker inte, stressen kan man ta på i luften och nästan stoppa i fickan när läkarna i långrocken kommer. Tabletterna är oändliga, känns som att det där ljudet när pillret slår i burken tar inte slut, och jag vill inte räkna, men jag gör det, och det är så många tabletter, det skapar mer problem än hjälper, illamåendet knackar på.. Jag vet inte vart jag ska gömma mig, för EDS-syndromet är min skugga som följer mig överallt. Även i mörkret är du där, din vidriga sjukdom.
De som styr landstinget ser inte ens hur stora felen är, dom släcker bränder med tändvätska. De som hamnar i kläm? Patienterna, undersköterskorna, sköterskorna, läkarna med.
Jag är nu opererad två gånger, som kanske blir tre, men alla de hade kunnat förhindrats. Hoppas dom är nöjd.

 

Vården i Sverige fungerar inte längre. Det är sämre än det varit under min livstid.
Att folk ens orkar arbeta och utbilda sig inom vården är för mig en gåta.
Det handlar i det stora hela inte om att personalen inte är kompetent.
Det handlar om att hela vården blivit så galet snedvriden så man inte orkar med att vårda sina patienter.
Var gång jag ska kontakta min vårdcentral så tar jag sats.
Sist jag behövde ha en tid, fick jag en akuttid.

Då hade det först tagit 1,5 månad för mig att komma i kontakt med vc då dom vägrade behandla mitt ärende vida Mina vårdkontakter eftersom jag hade mer än 2 frågor.
När jag väl efter ett par veckor lyckas komma fram på telefonen fick jag flera olika ursäkter till varför jag inte skulle kunna få träffa min läkare. Blev tillslut förbannad och vrålade i telefonen att nu får det vara NOG:
Då skulle jag få en akuttid. Det kunde hon dock inte ge mig just då utan var tvungen att ringa upp mig 4 dagar senare.
När hon ringde så fick jag vänta ytterligare 1,5 vecka innan jag fick min läkartid.
Den fantastiska svenska sjukvården.
Jag är glad att mina problem ännu inte är livshotande.
För när mans er Frida och flera med henne som blir hemskickade och idiotförklarade och därmed nästan styrker med. Då är något väldigt väldigt FEL.