Kategoriarkiv: Djur

Bokslut

Standard

I dag har jag gjort ett bokslut i livet.
Det känns sorgligt men ändå finns där så mycket fina minnen och glädje.

I december 2006 hämtar jag hem den här killen.
Hans ägare behöver hjälp då hon är sjuk och har hämtat hem honom från en fodervärd.
Jag ska hjälpa till ett par månader för att hon ska få allt på banan.

Men saker blir inte som planerat ( vilket dom sällan blir iof.)
Grabben är 10 månader och börjar bli testosteronstinn.
Enligt utsago så kan han det grundläggande i lydnad och han kan vara ensam hemma.

Jomen visst…

Ensam hemma kan han ju vara, men äter upp posten  och går bärsark här och där.
Katterna blir snatt rätt trötta och ligger och glor på honom när han hittar på galenskaper.
Han kan absolut gå i koppel, om man nu uppskattar att ligga som en snorloska efter.

Han har noll och ingen repspekt för något annat än sig själv. Och han ska vara väldigt tacksam för att han är så charmig..
Hästar är bara stora lekkamrater.
Charles i stallet kan man åka snålskjuts med. Bara bita tag i svansen, hålla kvar och åka med.

Vi diskuterade jaktinstinkt en em i stallet. Jag hade noll koll eftersom han ännu inte varit lös mer än på platser där det inte direkt triggats.
Dom rutinerade jägarna sa åt mig att inte oroa mig.
Drar han är han tebax inom 15 minuter.

Och dagen han drog på en hare så vrålade jag lungorna ur kroppen, men inte hörde han mig. Jag tänkte på vad ”gubbarna” i stallet sagt och tittade på klockan.
Slog ner rumpan på gräset och väntade.
Efter 10 min stod han där, lika glad och lycklig som vanligt.

Jag stod med en hund som jag inte visste något om och där ägaren valde att vara selektvit tillgänglig. När jag väl hörde något så fick jag mig en avhyvling.
Jag hade haft hunden lös! Han hade badat utomhus! Rullat sig på ett gärde!
Shame on me! Det var rent och skärt djurplågeri.

Men när jag behövde veta om vaccinationer, sjukdommar och andra vitala saker så poff, försvann honom och gick inte att nå.

Jaja, jag funkar ju som jag gör så jag tog fullt ansvar för Diezel och gav honom bästa tänkbara förutsättningar.
Det var ju trots allt inte hans fel att människor i hans omgivning betedde sig som knäppgökar.
Han var full av livslust och glädje och galna upptåg.

Men tillslut ruttnade jag ur och kontaktade djurskyddsispektören.
Vi träffades och diskuterade och han gav mig de verktyg jag bevhövde för att kunna komma vidare.

Så efter en del bråk och tandagnissla kom brevet med Diezels stamtavla och underskrivna överlåtelsehandlingar.
Han var min. På ont och gott.

Dock hade vi ett dilemma, han fick inte vara med mig på jobbet och han funkade inte ensam hemma. Så att behålla honom var ett mindre bra alternativ.
Och att byta jobb gör man inte på en grisblink.

Men via vänner hittade han ”hem”
Så efter 10 månader hos mig flyttade han till sin nya familj.
Och med det fick även jag nya vänner.

Diezel är 12 år. En ganska hög ålder för en Flatcoated Retriver.
Och nu är tiden inne.
Kroppen är trött och sliten och livet rinner ut.
Jag var och besökte honom i dag.
Och precis som alla andra gånger när jag kommer så blir han själaglad.
Sista året har han inte längre orkat slå iklull mig när jag kommer men så sent som i somras gjode han det.

En fantastisk individ som haft ett fantastisk liv och varit älska av så många människor.

Livet är inte oändlig, allt har en början och ett slut.

För varje individ man möter lär man sig något nytt.

Separationer i alla dess former är det svåraste vi har att hantera.

I morgon slocknar en stjärna på jorden och en ny tänds på himlen.
Ytterligaren en stjärna på min egen stjärnhimmel

 

 

Annonser

Fina dagar

Standard

Det är fina dagar nu.
Solen skiner, fåglarna sjunger och naturen börjar leva efter en lång vintervila.

Att finna både Rörhön, Storskrake, Gråtrut och inpå knuten är en märklig känsla.
Jag njuter i fulla drag.
Såg årets första Sädesärla i dag.
Börjar kryssa fåglar för året och har kommit upp i några st vid det här laget.

Roar mig kungligt med att  skratta åt alla galna Skrattmåsar också.

Här är ett axplock bilder.
Dom får tala för sig själva.

Vildsvin eller tamsvin i det vilda?

Standard

Vildsvinsstammen i Sverige har vuxit rekordmycket dom sista 15 åren.
Det har från i stort sett inga svin alls blivit stora besättningar som huserar i skogarna.
Och inte är dom lätta att bli av med heller.
Dom förstör allt från trädgårdar och åkermark till de ställen dom har som sitt revir i skogen.
Första gänget som dök upp nere i Finnerödja var med största sannolikhet inget annat än utsläppta av ren och skär vilja. Frågan är varför?
Tror inte att vederbörande hade räknat med att det skulle gå så överstyr.

Jag fotograferade den första flocken i början av 90 talet. Då med en gammal Analog Pentax. Jag fick krypa ganska nära för att ha en chans att få några bilder alls och blev hyggligt idiotförklarad efteråt.
Men lite spänning måste man ju ha?

Då var det 4 vuxna galtar som stod och blängde surt på mig.
Och 4 st suggor med 28 st kultingar.
Då var det lite häftigt och charmigt samtidigt som det här inte var ett naturligt inslag i vår vilda natur. Men någon hade tagit saken i egna händer.

Mina vänner som bor där nere berättade om första mötet med svinen.
Hon och dottern var ute och red när dom mötte dom i skogen.
Snabbtänkt ändrade hon rutt och tog en lite lätt genväg i högre tempo genom skogen.
Men se när dom väl kom fram till vägen som planerat stod dom där och glodde.
Dom hade alltså gen skjutit ryttarna och tyckte det var synnerligen roligt.
Hästar och ryttare uppskattade det hela mindre men lyckades ta sig hem oskadda.

Trädgårdar i trakten har varit välbesökta och totalt markberedda. Dom förstör mycket på väldigt kort tid.

Många åkrar har blivit uppbökade och jägarna har fått något nytt att fokusera på. Men dom är ganska kluriga att skjuta.

Vi fick in en kulting i till unghästarna en gång.
En av killarna i stallet sprang plötsligt omkring i hagen och viftade och skrek. Jag for ut och undrade vad han pysslade med. Han jagade sonika ut kultingen ur hagen för att vi skulle slippa få in hela flocken. Betarna på en galt är inte att förakta.

Det har efter behovet ökat tagits fram olika metoder för att hålla dom utanför oönskade områden men för bönderna är det nog inte helt roligt. Och klart kostsamt.

Man rekommenderar ett tretrådigt elstaket i första  hand.
En man neråt i landet använde sig av parfymerade trasor som han hängde upp i petflaskor.
Dessa var inte uppskattade av svinen så dom höll sig utanför området.

Det finns också en produkt som består av brända lecakulor som behandlats och som håller svinen borta.

Vad som är mest effektivt lämnar jag osagt.
Men stammen behöver tas ner då dom förökar sig rejält. Dom kan få allt mellan 3-6 kultinar per år.

Den här bilden är av usel kvalitet men området är ca 20m i diameter.
Det finns inte en uns av växtlighet kvar på marken.
Allt är kalt och svart. Här brukade svinen vila och äta.
Notera det gröna i utkanten. Skogen är full med växtlighet utom just på den här platsen.
Innan Vildsvinen gjorde platsen till sin och dessutom blev matade på platsen, så var här en prunkande grönska.

DSC_0225

För den som vill förkovra sig lite så la jag upp två länkar till Jägareförbundet.

Vildsvinens historia

Mer om arten och reproduktion

Dagens veterinärbesök 

Standard

I dag har vi varit hos veterinären igen. Det var dags för vaccination nr 2 och en check av skabbben.

Vi träffade lite kändisar. Grabbarnas bröder var där också och även lite annat folk med jourkatter som vi träffade sist också. Det är dags för grabbarna att slussas ut i nya hem.
Dom har gjort stora framsteg här hemma och det finns mycket kärlek och bus i dom.

Båda har olika egenskaper och temperament. Och båda är galet kärleksfulla.
I skrivandets stund ligger en av grabbarna tvärs över bröstkorgen på mig och spinner som ett tröskverk.

Samtidigt som han spanar på bokstäverna som dyker upp medan jag skriver.
Det blir tufft att skiljas från dom ska jag erkänna.
Men dom har andra behov än att bo som jag gör så det kommer bli riktigt bra.

Efter dagens besök var dom ganska mentalt trötta och däckade på varsitt håll.
Sudden uppkrupen i knät och Filuren med utsikt från sitt palats.

Andra dagar är det här en plats som klassas som favorit. Man kan även använda den som stolpe vid stafett!

Nu säger vi godnatt från den här hålan !

Just saying

Standard
Just saying

I söndags kväll hittades fem små katter bakom ett kundvagnshus på Ica Maxis parkering vid universitetet i Örebro.
Detta börjar bli en vanlig företeelse.
Katter har inget värde och när man tröttnat så kastar man ut dom.

Dumpade fem katter i kaninbur

Sommaren 2015 hittades en ung hankatt bakom Länsmuseet i Örebro.
Han fick namnet Catweasel och har en egen historia som jag inte berör här.

Alla katter som ingen vill ha och inte lägga pengar på.
Katthemmen är överbelastade i hela landet.
Det finns okastrerade katter, kattungar, dräktiga honor, ungkatter överallt.
Det har blivit en slit och släng vara som man inte kostar på. Man vill inte kastrera eller sterilisera och märka dem. Än mindre registrera.
Och det gör mig så förbannad.
Som människa har man ett ansvar när man tar till sig ett djur.
Det är ingen man bara dumpar när man tröttnat.

Jag vet inte hur många katter som passerat genom åren.
Och det tycks vara så att alla tror att det är katthemmets ansvar att ta hand om katter man tröttnat på.

 

Dom här två grabbarna fick landa här hemma i tisdags.
Jag kan inte förstå  hur man kan överge så underbara katter.
Dom andra två hanarna är i andra hem och den dräktiga honan också.
När sådant här händer krävs det att flera jourhem skapas direkt.

Dom här killarna mår förhållandevis bra. Dock har dom skabb och mask.
Givetvis har dom fått behandling för det nu så jag hoppas det ska lugna sig fort.

Sen står kastrering på agendan så snart det är möjligt.
Jag skulle så gärna vilja veta orsaken till att någon har gjort det här.
Varför?
Det är hundratals om katter som snurrar i jourhem bara för att människor vägrar ta ansvar.
Jag hoppas det ska bli någon form av statushöjning på katter så det inte blir så här.
Den som gjort detta och du som tänker göra det!
Du ska ha djurförbud!
Så här gör man inte mot djur!!

Något för alla djurägare att läsa

Standard

Det här är den nakna sanningen.
Riskkapitalbolagens intåg på marknaden kostar djurägare dyra pengar.
Den enda som vinner på detta är bolagen.
Det går ut över kunniga veterinärer och djursjukvårdare som är anställda i bolagen.
Dom är verktyg i bolagens hierarki men försvarar givetvis sin arbetsgivare.

Vi djurägare får betala fantasisummor för vård av våra djur och inte ens när djursjukhusen gör fel står dom för notan.

Försäkringsbolagen är inte heller en spelare att räkna bort i den här härvan.
Jag får två olika priser om jag har ett djur försäkrat eller oförsäkrat.
Och försäkringarna har blivit mindre och mindre tillförlitliga.
Att debatten kommer upp är så bra. Många gör nu sina röster hörda och det behövs en rejäl förändring. Själv bojkottar jag dom stora klinikerna som ägs av riskkapitalbolagen.
Och den dagen jag inte har något annat val kommer jag slita mitt hår.
Det är en otroligt negativ utveckling för alla djurägare.

Läs den alldeles rykande färska artikeln i SvD här!
Djurägare larmar om skyhöga priser hos riskkapitalister

Här har du även riktigt bra artiklar skrivna av Ulrika The real PONNYMAMMAN

Nej tack, jag vill inte ha någon försäkring

Djur snart bara för rika, varför tiger försäkringsbolagen

Evidensias veterinärer kan puckla på mig bäst de vill! Debatten behövs!

För den som vill läsa mer finns det en hel del att läsa och lära sig om.

Stick inte huvudet i sanden! Det här är viktigt!

Dag 5 det ser ljust ut

Standard
Dag 5 det ser ljust ut
LÖRDAG, 12 JANUARI, 2013, 22:36

En sak jag lärt mig tidigt när det gäller häst är, ta inget för givet och lämna inte något åt slumpen. Då går det garanterat åt helvete. Se till att fråga om du är osäker. Det finns massor av kompetens i häst branschen så se till att använda den!

Använd det sunda förnuftet och lyssna på det som inte sägs.

I går var Lotta här och hjälpte oss lite. 4 ögon ser bättre än 2 och även hon har varit med från första början.

Överkotning tendenserna fortsätter han att visa då och då. Det är lite märkligt hur saker sätter sig i skallen på dem. Och så kapitalt som det här. Han har inte sett någon av oss på över 2 år och när vi samlas återkommer beteendet. Han kopplar ihop det med uppmärksamhet. Smart grabb våran Fighter.

När det kommer till bakbenet som han ska ha något form av Shivering i så blir jag lite fundersam. Det visad han tydligt första dygnet men jag ser mindre och mindre av det. Men så fort han blir osäker dyker det upp. Då drar han upp bak benen i ett högre läge och håller. Sen ställer han ner. Är han fokuserad syns det inte vare sig han backar eller går framåt. När han travar i hagen, trots knöligt underlag, går han rent.

Han har testat oss lite grann. Och när han testar blir han givetvis stor. Att det triggar att gå på banan med 2 stölliga polare som härjar runt i hagen bredvid är inte konstigt.

Det som jag upplever otroligt märkligt är att han är rädd när han testar. Han har hela tiden ögonkontakt när han gör det, han försöker provocera fram en reaktion. Men det går snabbt över. Han beter sig som en häst som blivit tuktad av det hårdare slaget. Han förväntar sig att om han gör på ett speciellt sätt åker han på stryk. Han skaka på huvudet när jag säger till honom på skarpen. Men han ser ut som han väntar sig att jag ska flyga på honom och klappa på honom med repet. Och en del i blicken är frågande och en liten del säger kom igen då..

Han var rätt svullen i bak kotorna när han kom hit. Dock tycker jag att det blir bättre och bättre för varje dag, han är inte alls farligt tjock utan mer en antydan till det.

Han går med täcke på sig ute, inte för att han ska slippa frysa utan för att han ska slippa lägga energi på att hålla värmen och kunna använda den att lägga på hullet i stället. Och han kommer stå med täcke inne när det är kallt. Han står inne själv från ca 16 tiden för att få den vila han behöver och få äta i lugn och ro, då blir det kyligt i stallet.  Så fort dom andra kommer in blir det varmt. Känner dock att han inte ska stå och spänna sig utan kunna slappna av för att det ska bli bra för honom.

På måndag ska jag ringa till kliniken och beställa tid. Dags att stämma av och få veta hur vi ska jobba vidare.

Dag 2 hemma men Prinsen

Standard
Dag 2 hemma men Prinsen

Det här skrevs den 9e Januari 2013

En ny dag för mig och Fighter.

Kommer ut i stallet på morgonen. Dags att fodra och släppa ut.

Som vanligt möts man av gnäggande hästar som nyvaket blinkar i skenet av lamporna.
Går runt och fodrar alla och myser lite. Det andra stallets hästar är redan ute. Funderar på i vilken ordning jag ska släppa ut. Vill att det ska vara genomtänkt och inte triggande och oroande. Fighter får därmed gå ut först. Tar det lugnt och låter honom ta tid på sig. Har vårat gamla arbetsrep så han får space. Det är drygt 3 m långt.

Han stannar vid varje box vi passerar och hälsar på varje häst. Han insuper lukten av dem och står och kliar och gosar med var och en. I går fick han hälsa på alla i den turordning jag tog in dem. Och av någon outgrundlig anledning känns det som han och Elliot känner att dom hör ihop. Märkligt fenomen får jag lov att säga.

När vi kommer utanför stall dörrarna är det fortfarande skumt ute. Vänder honom försiktigt för att stänga bakom oss. Han är osäker. Börjar gå. Han går som om han inte på mycket länge känt snötäckt mark under fötterna. Han reagerar på massor av saker. Stannar, skyggar och söker kontakt. Kollar mig. Ser att allt är lungt och fortsätter trevande framåt. Vi möter Annelie som lägger ut mat. Han skyggar igen. Hör hennes röst och då går det fint igen.

Väl ute i hagen ignorerar han hö högen och börjar gå runt och undersöka det som finns. Mycket att gräva i, lukta på. Kliver på lite is, blir riktigt rädd. Men rör sig förhållandevis obehindrat. Dock kan man konstatera att han har en ordentlig muskelanemi i bakänden. Man kan undra vad det är som lett till detta. Han är 3½ år gammal. Har enligt utsago gått i lösdrift fram till i September då han stallades in. Sedan dess gått ute ca 12 timmar per dygn tillsammans med andra hästar. Har han inte rört sig alls? Han har dessutom inget hull att bygga muskler av så nu gäller det att få upp honom i hull. Men det ska inte vara ett problem.

I dag visade han tydligt att han känner igen oss alla. I går träffade han Lotta. I dag var Annelie och Jonas här. När vi står där tillsammans då börjar han. Lyfter höger fram lite och darrar. Sen visar han överkotnings tendenser. Ett inlärt väl inarbetat beteende som han skaffade sig som liten under senskadan. Han har inte visat detta på hela tiden han varit borta. I dag utlöste vi 4a detta. Och när Jonas kallade honom Mulman så var allt som vanligt.

Han känns nöjd och trygg. Söker kontakt med alla. Både 4 beningar och 2 beningar.
Han får än så länge gå ute fram till 4a snåret på dagarna för han behöver vilan. Och i morgon ska vi boka tid på kliniken för att stämma av allt och se hur vi ska jobba framöver. Har fullt förtroende för våran veterinär.

Jag tror att både jag och Mulman kommer somna ovaggade i kväll. Det är så skönt att ha honom hemma igen. Att se att det inte alls var en bindgalen häst som kom hem som var smärtpåverkad och ohanterbar. Bara en mycket stor bebis som är så kärlekshungrande så hälften hade varit nog. Mina djur söker alltid uppmärksamhet och får det. Den här killen har lidit stor brist på det. Och jag undrar hur det har kunnat bli så himla fel att han satt sådan skräck i folk. Att han känner när han är oönskad förstår jag och då blir han inte trevlig, så är det med de flesta hästar som har lite humör och temperamet.

Nu tar vi det lugnt tills vi fått ett veterinärutlåtande. Sen får vi se hur vi ska jobba vidare för att få honom på banan igen. Med lite kärlek, sysselsättning och mintgodis så löser vi det här.

Jag vill också tacka för alla fina ord och allt stöd, all uppmuntran och alla konkreta råd jag har fått under de senaste månaderna och för att inte tala om det senaste dygnet.

Många har hört av sig och önskat oss lycka till. Jag är kanske korkad men jag kan inte släppa taget när det känns rätt att hålla kvar. Om det visar sig att det tillslut finns saker vi ännu inte vet, ja då tar vi det då. Men det finns så många saker som förklarar senariot.

Hur kan man ex inte se att hans båda framfötter är olika stora? Och då är det mer på höjden än på bredden…

Att han inte har hull nog att bygga muskler av…och är man ca 172 cm hög måste man få ordentligt med mat för att kunna bygga något. Han har varit ganska kraftigt mask angripen innan man faktiskt kollade läget igen, men först struntade i det. Att gå runt med stora mängder blodmask är ingen höjdare och tar hårt. Sen vad det får för konsekvenser vet jag inte. Men det får jag ta reda på.

Att man inte kan se skilland på en artros och pålagringar är också olyckligt. Då det dessutom står klart och tydligt i pappren.

Nu väntar jag på att försäkringen ska komma. Undrar vad som väntar mig i det försäkrings brevet….återkommer om det. Hon har nu i alla fall klippt alla band till honom. Det kom ett mejl i går. ”Har han kommit fram? Har du kopia på insättningskvittot?”

Kanske var det handpenning på nya hästen. Vad vet jag. Men nu struntar hon i hur han mår och hur det går för honom. Det som var viktigt var att få pengar.

Som hon skrev i oktober. Du är en bättre människa än jag. Du vill ge honom en chans. Det orkar inte jag.

Fortsättning följer.

Mitt första inlägg om Mulman

Standard
Mitt första inlägg om Mulman

Jag kommer flytta över mina inlägg om Mulman hit. Det finns några och dom vill jag samla på samma ställe. Det finns ännu mycket oskrivet men jag fyller på var efter.
Det här skrev jag 8 Januari 2013

I dag skulle Elvis ha fyllt 78 år och David Bowie fyller 66 år.

Och jag har fått köpa tillbaka min Mighty Fighter född 2009 e Carêm u NamNam

Han såldes 2010 på hösten till en kvinna i Sundsvall som skulle ha honom som hopphäst. Hon hade ganska höga tävlings ambitioner och hade jobbat hos en av våra stora ryttare & bla varit med över till USA med dennes dåvarande hopphingst. Hon var häst van och rutinerad och hade inga problem med att hantera lite vassa hästar. Jag har följt dem på distans. Fått bilder, lite filmsnuttar och berätteler om hur han utvecklats.

Fighter föddes som sk tåbarn. Han var otroligt stor när han kom ut och hade legat trångt. Så han gick på tårna kan man säga. Pga olyckliga omständigheter så brast senan i höger framben. Den stora senan på framsidan. Det gjorde i sin tur att han inte kunde räta ut benet så han kunde stå på foten.

4 dagar gammal blev han således gipsad. Och det tog tid att rehaba honom. Tuff till tusen var han. Växte så det knakade. Men han blev bra, skickades på hingstbete i Mars och kördes därifrån i September. Han kastreades vet besiktigades och såldes.

Nu står han där ute igen. Jag har med hjälp av min vän Lotta, som var med när det begav sig 2009, lyckats rädda honom från att bli slaktad. Jag har köpt honom osedd. Så när han i dag klev av trailern i Örebro visste jag bara det jag fått höra.

Jag hade framför mig en smärtpåverkad  häst. Med en rörelsestörning i v bakben. Sur, grinig och på gränsen till farlig. En otroligt skarp häst.

Jag orkar inte skriva mer i dag. Jag ska försöka uppdatera mer konkret frammåt.

Gamla foton

Standard
Gamla foton

Sitter och går igenom gamla foton.
Riktigt roligt är det.
Man får en liten nostalgitripp av det.
Har även rotat fram gamla cd skivor och ska börja gå igenom.

Här kommer några härliga bilder på 3 grabbar som är födda 2007

Leken och samspelet hos unghästar i stora hagar är väldigt viktig.
Det får dom att lära sig att kommunicera, stärker dom fysiskt och dom får en harmonisk inställning till det mesta.

 

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAKONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA