Författararkiv: lundabergs

Fars dag

Standard

En hyllning på fars dag. En kamp som aldrig tog slut. Och jag gissare att världen hade sett annorlunda ut om dom fått fortsätta din kamp och ditt gedigna arbete.

Det här skrev min far som då var Distriktskonsulent i Östra distriketet av De handikappades riksförbund, Västerås. Året bör ha varit 1966
Han föddes 1922, fick polio 1924 där båda benen blev helt förlamande.
Han växte upp på Eugeniahemmet på Lidingö
Han arbetade från början som finmekaniker på Saab i Linköping.
Han slutade för att arbeta inom  handikapprörelsen vilket han gjorde fram till sin död i Januari 1982.
1969 var han med och bildade Närkes handikappsidrottsförbund
Parasport Örebro län Historia
Efter hans död fick jag och min syster ett kort från hans gamla lärare på Skolhemmet på Lindingö där hon skriver att minnet av honom omöjligt kan utplånas.
Med tacksam glädje minns vi Harry som en genomhederlig och fördedömlig kamrat och förtjusande Elev. Varmt deltagande A Berger 91 år gammal.

Harry Leiner
Dagboksblad

I ljuset från bilen stråklastare kommer löven singande från träden som guldpengar och vinden jagar dem över körbanan. Det är natt och inte så många trafikanter ute på vägarna. Jag kör inte så fort på den krokiga vägen, som är blöt och belagd av löv.
Den är hal, det vet jag och frågan är alltid densamma.
Vad vet mina medtrafikanter om hala vägar, avståndet, säkerhet, han som kommer där borta, jag ser ljuset över backkrönet och nu är han här. Vi möts och jag tyckte han körde för fort. Men det är natt och i morgon möter en ny dag.
Jag kommer hem från ett sent sammanträde och mina tankar går ut igen.
Det här med bostäder och samhällets allmännyttiga instutitioner som är oåtkomliga är egentligen bara eländigt.
Här satsar kommunerna att bygga vad dom själva anser handikappvänligt, men vet herrarna som bestämmer om anslag hur dessa bostäder ser ut?
Är det någon som är kunnig som fått ta del av ritningarna? Eller är det bara fackidioter som sett linjerna på ritningarna och inte tänker på hur dom ska tolkas?

Jag kommer ihåg en kommun där man skulle bygga en fastighet och där det skulle inredas en specialbostad för en handikappad husmor i rullstol. Vid ena gaveln var bottenvåningen i marknivå, vid den andra gaveln var det 2,5 m nivåskillnad mellan bottenvåningen och marknivå. Naturligtvis placerade man specialbostaden vid gaveln där nivåskillnaden var 2,5 m.
Man måste då bygga en dyr ramp där man ska köra en rullstol, men den handikappade husmoderna kan ändå inte själv köra sin rullstol på rampen.
På vintern är den dessutom nästan oanvändbar då det blir halt.
En helt onödig fördyring!! Jag skrev om placeringen av vattenkranar i badrummet, om för smala passager och en altan som inte kan användas, men jag vet inte vad man har gjort.

I en annan kommun köper man det gamla stationshuset och gör och gör fyra bostäder. I tre bostäder sätter man in elspisar och gör förbättringar. I den fjärde bostaden sitter en rullstolsburen kvinna och i hennes bostad sätter man inte in någon elspis eller gör några andra förbättringar. Det finns inte ens en edlsatad för att värma upp bostaden och det har varit stränga vintrar. Kommunalnämden kan inte förstå, säger man, varför bostaden inte blivit iordningställd. Nu skriver man till mig och meddelar att man lovat kvinnan förbättringar som hon har godtagit. Det här har tagit tre år!! Men man skall utreda bostadsfrågan vidare säger man.
Det här är fall inte långt från våra pulserande storstäder och kommunalmännen är inte fattiga. Man blir upprörd och tycker att kommunalmän är både okunniga och omöjliga att tala med.

Jag besökte ett ålderdomshem häromdagen, där man ville ha förslag på en åldringsvänlig enté. Nu är det bara trappor med höga steg och man ville köra rullstolar upp och ner.
Efter mätningar och bedömingar talade vi om att en rullstolsramp skulle ta en plats av 2x4m, göra intrång på den nuvarande trappan och kosta 7 000 kronor. ”Men vi har bara två åldringar som sitter i rullstol”, säger föreståndarinnan. Det var minoritetstänkandet.

Häromdagen rinde en kulturens man, landsantikvarien och sa ” Vi har i dagarna öppnat vårt nya museum och vill gärna bjuda in till ett besök för att bla samtala om hur vi skall göra det möjligt de handikappade att komma hit till oss så kan visa vad vi har.”
Det är inte varje dag man blir bjuden på museum och för en gång skull får vara med och lämna förslag som skall beaktas. Ett gammalt slott från 1200-talet är naturligtvis inte så utformat att det går att obehindrat åka rullstol här och radikala ingrepp är helt uteslutna. Men det är förvånansvärt hur man med enkla medel , flyttbara ramper, ledstänger samt olika dispositioner av inredningen kan göra det möjligt att åka rullstol i slottets våningar.
Landsantikvarien, hans rustmästare och museisnickare följde med överallt, än berättade om museets samlingar, än allvarligt diskuterade ett praktiskt problem och den vackra höstdagens eld brann ännu när vi lämnade slottet.
Jag hoppas kunna berätta om lösningen av problemet en annan gång.

Var det en representant för kulturen som var så positiv? Nej det var en människa som tänkte på att ge alla sina medmänniskor del av något han själv upplevet som glädje och lycka. Samlandet och ordnandet av kunspaker om andra människor, andra förutsättningar och idéer om hur man löser problem. Men vem har till uppgift att samla kunskaper om människor omkring oss just nu?

Men det finns anda representatner för kulturen. Det finns ett nytt och vackert bibliotek, men dit kan inte den handikappade komma. Inga parkeringsplatser – trappor – trappor – trångt mellan bokhyllorna. Men vi får väl nöja oss med bokrecentioner som andra skriver – vi läser åtminstone bokrecentioner – men det gör nog inte alla.

Egenligen har jag tänkt skriva till någon…
Du – det är inrikesminsitern som har hand om bostäderna, säger någon. Och finansministern och socialministern säger att man satsar pengar och ämbetsmännen bestämmer  hur det ska fördelas.
Det är inte riktigt säger någon, det står i lagen hur de skall vara, där kan du läsa. Men om hur människor är och har det finns det inte så mycket att läsa, men jag har träffat människorna många gånger.

En vacker höstmorgon, Anna är först vaken. Ska vi gå op pappa? Vi klär oss, mamma behöver sova en stund till och vi smyger oss tysta  ut i köket, Vi kokar välling och kaffe och talar om vad vi ska göra i dag.
”Pappa ska inte jobba idag” säger hon halvt frågande, halvt vädjande.
” Jo jag måste, det vet du väl”
”Jaha” säger hon resingerat.
”Men på lördag är pappa hemma” och det lilla pekfingret sträcks upp som en uppmaning eller ett tecken på triumf.
På lördag ja, då kanske jag skall redogöra för de här bostadsfrågorna. Vårt samhälle är inte så vänligt, det märker man snart. Det är inte ens handikappsvänligt och inte barnvänligt heller. 

 

Hallå världen!

Standard

Jamen nu är det jag igen.
Länge sedan sist. Det går inte riktigt att få ihop tiden och tankarna.
Mycket som jag vill göra, mycket att planera på lång sikt och mycket att göra nu.
Livet är här och nu. Och bara jag själv kan skapa förändring. Den lär inte komma flygande på lätta vingar.

En vän har försvunnit från jordelivet. Äntligen har hon fått ro.
Men vad gjorde vården? Ja det återstår att se. För om jag får säga vad jag tror, så är jag rätt säker på att dom kommer behöva anmäla sig själva för vanvård.
Hon har varit dålig så länge och bara blivit ignorerad och avfärdad i flera år.
Och nu är hon borta. Två barn har förlorat sin mor. En familj, sin syster, dotter, flickvän.
Och ändå har våra politiker inte många rätt när dom räknar på vården.
Det gör mig förbannad.
Vi får henne aldrig tillbaka, men jag hoppas och tror att dom som är skyldiga i denna vanvård får sitt straff. Hon ska ha upprättelse.

Så känner du att du blir avfärdad och ignorerad i vården så be om en second opinon. Stå på dig, annars gör någon annan det.

I övrigt har här hänt en del sedan sist.
Jag har haft min första foto utställning. Det är alltid givande och roligt att göra nya saker och lära sig nya saker Nu måste jag klura på hur jag går vidare från detta.
Ett nytt forum och en ny form att sälja min alster.

Senaste möjligheten till foto var den vackra Lappugglan.
Det blir alltid uppståndelse runt dessa fåglar och det lämnar mycket att önska.
Det finns grovt räknat 3 kategorier av intressenter när det gäller dessa tillställningar.
1. Fågelskådarna är dom som jublar och går man ur huse för att se så fort möjligheter ges. Men gör detta på naturens villkor.
2. Fotograferande fågelskådare, som jublar lika mycket och ger sig ut för att få både se och möjligheten att fotografera. Det här har blivit en materialsport.
3. Fotograferna, som är ute efter den ultimata bilden. Som inte förstår sig på naturen. Som struntar i allt annat än just bildens fokus. Så när som möjligt på vilka villkor som helst. Helt utan konsekvenstänk.

Jag har svårt att förstå hur man inte förstår vilka konsekvenser det får när man stormar ut på ett gärde för den ultimata bilden och säger att fågeln inte är rädd.
Men fågeln är ju inte där för att underhålla en hop fotografer. Den är där för att äta.
Och JA fågeln kan flyga när man blir för närgången men fågelns mat flyr för livet och sitter i sina hålor och kurar.
Vilket gör fågelns jakt rätt tillintetgjord.
Ja jag är gnällig. Men ska man röra sig i naturen måste man har lite kunskap och fingertoppskänsla.

Och därmed kan vi gå in på alla glada eldare i Sverige.
Hur svårt kan det vara att begripa att saker brinner. Död materia brinner, så som gräs, kvistar, tyg, löv, plast osv osv.
Man kan inte ställa en engångsgrill på en torr gräsmatta eller ett träbord och tro att det ska fungera. Man behöver inte vara Einstein för att begripa vad som händer.
Man kan heller inte lämna en grillplats där elden är aktiv och lägga påsar med ved 3 dm därifrån. Har folk tappat hjärna i elden eller?
Det brinner på flera ställen i landet för att människor inte kan uppföra sig.
Har folk inget konsekvenstänk??

Hur som helst, nu när en fått gnälla av sig lite så är det varmt och skönt och sommaren kom tidigt i år. Allt blommar samtidigt och det är så där underbart skirt, grönt och vackert.

Jag har lyckats ta min träning till en ny nivå. Och jag hoppas det ska löna sig i längden.
Det är tufft men samtidigt väldigt väldigt skönt att kunna hitta en väg till rehab som inte dom som är utbildade lyckats hjälpa mig med.
Jag jobbar vidare och hoppas kunna hjälpa andra på min väg framåt.
Det finns lite tankar och funderingar på hur man ska kunna jobba vidare på det här. Hur man ska förmedla till andra.

Jag fortsätter också att min framfart för att finna nytt boende.
ÖBO är lika ovilliga att hjälpa till som alltid och tar noll ansvar.
Deras miljöchef rekommenderade dock att jag skulle be min läkare om underlag för medicinsk förtur. Så ja, det är väl nästa steg kanske.
Om inte min egen framfart betalar sig innan dess. En får se.

Dags att köpa en ny yogamatta också. Två är behövligt och jag har lyckats ”tappa bort” den ena. Slarvigt som tusan men sånt är livet.
Träningen är så värdefull och det gäller att ha bra grejer för att det ska fungera bra.

Apropå bra grejer. Jag ska närmsta veckorna knåpa ihop ett info material om EDS, som jag tänkte ta med på en informationsträff jag ska hålla i hos en arbetsgivare.
Ser fram emot det här och hoppas att fler arbetsgivare ska ta efter detta.
Ett otroligt bra initiativ.

Något rörigt och osammanhängande inlägg.
Klart slut, varulvstjut!
Här kan ni höra hur Lappugglan låter
Lappugglans läte
56753119_10156992737973815_6708380308057620480_o

 

 

 

 

 

Välkommen till hemtjänsten

Standard

Hej och välkommen till hemtjänsten i Örebro Kommun

Vi finns i din närhet när du minst anar det.

Vi står plötsligt i ditt sovrum när du sover.

Vi dyker upp bakom duschdraperiet när du sitter i duschen.

Vi ringer inte på dörrklockan utan föredrar att tyst tassa in till dig och plötsligt står vi bakom din rygg när du av rädsla faller.

Vi har ingen planering utan gör som våran chef anbefaller. Vi kommer och går lite nu och då.

Vi förväntar oss givetvis att du som använder våra tjänster ska följa våra normer och krav.

Vi förväntar oss också att du uppskattar våran prissättning utifrån dagsform.

Det blir lite som ett Kinderägg. Allt är hela tiden fullt av oförutsedda händelser och överrasknignar.

Vi skickar dig räkningen efter att vi tagit betalt.

Som extra krydda på moset kommer vi hem till dig och utför våra uppgifter när vi är genomförkylda.

Vi tänker att du är ju ändå pensionär och gammal och skruttig så en förklylning koster inte dig några pengar.

Du behver ju inte vara sjukskriven som vi. Eller ja, vi behöver ju inte vara det eftersom det inte gör något att vi smittar dig.

Vi hoppas och tror att du uppskattar vår närvaro och vårat sätt att skända ditt liv.

#örebrokommun #hagagruppen #hemtjänstörebrokommun #programnämdenförsocialvälfärd

Dags att arkivera 2018

Standard

Då var det dags för ett nytt bokslut.

Vad har då detta år medfört?

Mycket har det varit åt alla håll och kanter. Inte minst när det gäller #äldreomsorgenÖrebro. Denna är fortfarande ett totalt haveri där man inte kan sluta förundras över hur chefer beter sig. Servicegraden är noll och insikten om att detta är kunder saknas helt.

Kan bara bli bättre. Men det ligger ett antal anmälingar i pipen.

Våren och sommaren har varit outstanding med denna värme. Min kropp har sällan mått bättre och jag har njutit varje minut.

Dock med en del ångest för vissheten om hur stor foderbristen skulle bli och för hur våra matpriser kommer skjuta i höjden.

Vi har inte sett resultattet av den här sommaren fullt ut ännu.

Jag har mött nya människor där somliga utmärkt sig mer än andra. Jag har fått vara med på högtider och fått föreviga dessa.

Jag har blivit ombedd att få fotografera någons stora dag under 2019. Det ska bli en ära att få vara där.

Svampsäsongen blev över förväntan trots torkan. Jag har lyckats få både Rödgul trumpetsvamp och Svart Trumpet.

Jag har sett nya små liv komma till världen och sett vänner som inte i sin vildaste fantasi hade tänkt sig själva som föräldrar, lysa av lycka.

Och jag har fotograferat. Jag har fått ny inspiration. Nya vinklar och kanske viktigaste av allt. Jag har hittat mig i det hela. Vad som är viktigt för just mig. Jag har fått tid med vänner som också älskar djur och natur och fotografi. Befrielsen över att kunna sitta vid en damm, ett dike eller ett fågeltorn och se vad som dyker upp. Fånga små saker och bara vara i stunden. Bolla tankar och ideer. Lära känna nya personer.

Det är underskattat att våga sig ut mot nya äventyr.

Jag har haft förmånen att spendera kvalitetstid med mina söner. Att kunna söta och blöta livets allvar och glädje. Att få nya perspektiv och tankar.

Äldsta sonen har sått ett frö som jag tänker försöka odla. Eller snarare väckt en gammal dröm. Galet! OJA det är han och jag bäst på.

Grabben vars resor jag får följa genom världen. Vars berättelser som berikar mig, vars resmål är avundsvärda. Jag är så stolt.

Yngsa sonen som utvecklas och går från klarhet till klarhet. Som landat och hittat harmoni. En fantasisk individ som alltid kan ge många nya perskeptiv och tankar.

Alla nya och gamla vänner. Som berikar dagarna under året.

Jag kommer starta upp året med att bryta ny mark. Återkommer om det.

Önskar alla människor där ute ett riktigt gott avslut. Och ett fantstiskt 2019.

Livet är dagarna som går. Alla är inte toppen, men måga är det.

Spar inga drömmar till framtiden. För du vet inte om den finns.

Många nya stjärnor har tänts på himlen i år.

Ett litet axplock av alla galenskaper såklart.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad hände här?

Standard

I dag har jag varit på läkarbesök.

Ett planerat besök som kom fortare än jag hade förväntat mig då jag inte är sjuk utan bara är intresserad av mina stölliga gener.

Dom flesta som följer mig vet att jag har den ärftliga bindvävsdefekten Ehlers-Danlos Syndrome.

Jag fick min diagnos 2005 efter att ha slitit hund i 3 år pga ett fall i milspåret.

En lång historia som har åkt Rollercoster sedan 2002.

Men idag är jag rätt stabil fysikt och jobbar mig framåt. Med ålder som motvikt.

Hur som helst så har vi inte bara det i släkten utan vi har även Hypertrofisk Kardiomyopati.

Jag själv är kollad för vad som känns en livistid sedan och min yngsta son är kollad.

För dig som vill veta mer om vad Hypertrofisk Kardiomyopati är kan läsa mer här https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=5728

För ca ett år sedan satt jag och surfarde runt och sökta just på det här. Och döm om min förvåning när jag insåg att man faktiskt kan gentesta för det. Jag tog kontakt med Uppsala och dom ansåg att det vore bra om jag blev remitterad till dom för utredning.

Riktigt så blev det inte utan jag hamnade på utredningen i Örebro.

Varför vill jag då ha gentester gjorda? Jo det handlar väldigt lite om mig och inte heller direkt om mina barn.

Det handlar om kommande generationer.

Om jag inte har genen så kan jag inte föra den vidare.

I dag var det då dags att träffa läkare. Ett snabb EKG som såg fullständigt normalt ut.

En god dialog där man inte såg behovet av gentester alls först. Vilket i sig var fullständigt rimligt i min värld efter att fått en mer utförlig förklaring.

Diskussionen fortsatte och jag förklarade hur jag såg på det, vad som var grejen för min del och varför.

Vi kom således in på att pappa dom i massiv hjärblöding, han i sin tur hade en kusin som dog en plötslig död i unga år.

Mormor hade problem med kroppspulsårdern och div andra kärlproblem.

Och det finns en hel del annat som kan skrivas ihop om detta.

Läkaren är väldigt påläst äve om Ehlers-Danlos Syndrom vilket förvånade mig MASSOR.

Han rådgör snabbt med en kollega,

Skickar remiss på UL hjärta för min del (jag är inte det minsta orolig)

Och tog genprover. Både för Hypertrofiks Kardiomyopati och för Bindvävsspectrat där EDS ingår.

Dom var eninga om att bilden som finns historikst gör att det är ytterst intressant med gentester.

Jag som viridigt och vänt på mig för att försöka hitta en lösning på att få en ny diagnostisterin för min EDS då läkaren som gav mig och många många fler än mig diagnos, inte brydde sig om att skriva typ i journalen och strödde lite förmånga diagnoser omkring sig.

Vilket är lite för vanligt.

Med tiden kommer en ny patientdatabas upprättas om allt går som det ska.

Där kommer man att samla alla som är gentestade för att kunna få en bättre och samlad bild av dom olika typerna av EDS och dom symtom som finns. Det i sin tur kommer att hjälpa många som i dag hamnar mella stolarna.

Min överrörlighet lär jag aldrig bli av med oavsett om gentesterna visar något eller ej. Det finns fortfarande en typ av EDS som inte går att se på gentester. Förhoppingsvis kan man lägga krut på att få ner dom generner på pränt nu när man fått en ansenlig summa donerad till forskning.

För er som önskar veta mer om bindvävsspectrat Ehlers Danlos Syndrom finns denna sida att botanisera i.

http://www.Ehlers-Danlos.com

Det finns alltså väldigt kompetenta läkare när det kommer till både det ena och det andra.

Dom syns sällan och får sällan cred för det dom gör.

För att förtydliga så letar jag inte diagnoser för att jag vill ha dom.

Jag vill bara få klart för mig var jag står i arvsmassan och hur det kan påverka framtida generationer.

Jag har gjort allt det här i det tysta och det är ingen som egentligen behöver engagera sig i det mer än jag.

Ni som var med 88 när allt gick helt åt pipsvängen kanske kan förstå det här.

När svaren kommer kanske jag kan skriva lite mer. Ämnet i sig är fortfarande otrolig laddat och kommer alltid att vara.

Nu tar jag kväll och fortsätter att redigera lite bilder.

Sverige brinner som aldrig förr

Standard

Hektar efter hektar slukas av elden.

Sveriges resurser är inte tillräckliga på långa vägar. Vi har nedrustat och avstyrt de resurser som funnits och som varit tilltänkta.

För vi ska ju spara. Spara på allt, allt som i princip behövs när det är kris, allt som behövs i vardagen.

Allt som vi har byggt upp över deciennier.

Nedrustningen har pågått i så många år. Nu står vi här mer skägget i brevlådan.

På Facebook, det media där merparten av befolkninge framlever sida dagar läser jag oupphörligen om den svenska rätten att grilla.

I Sverige är det inte förbjudet att grilla på egen tomt. Det är tillåtet att grilla i allt som kan klassas som grill.

Och egen tom är en definitionsfråga.

Det kan vara hyresvärdens tomt, hyresvärdens bakgård, hyresvärdens balkong.

Men grilla, det är svenskarnas största tilldragelese och ingen kan leva utan.

I dag läste jag om att brandkåren fått rycka ut och släcka en brasa bakom en lada.

En person som sonika beslöt sig att elda upp en skräphög så här i semestertider.

Hmm och den personen har helt missat att det är som fnöske i backen?

En anna utryckning bestod av att släcka en grillplats som någo fått för sig att skapa i skogen och sedan lämna.

Så här håller det på.

Vad är det för fel på folk? Hur svårt kan det vara att förstå att det faktiskt inte ens krävs öppen låga för att marken ska börja brinna hysteriskt?

I den här torkan brinner träd som facklor, gräset är som plånet på en tändsticksask.

Något måste ju folk fått med sig från livet? Från skolan om inte annat?

Är en gasolgrill ofarlig att använda? OH NO!

Räcker det inte med att 4 byar så här långt fått evakureas?

Att vi får bekosta brandflyg från Italien och Frankrike.

När Italienarna står och säger; Om man graderar branden på en skala från 0-10 så ligger den på en 8a.

Det ser inte ljust ut.

Dom har en helt annan erfarenhet än vad vi har av just bränder.

Värmen gör helt klart mer dumma i huvudet än vad dom normalt borde vara.

Det är helt klart som Stikkan Andersson en gång sa.

Människor är inte så dumma som man tror. Dom är dummare!

Kan folk bara helt enkelt fokuser på vatten och att svalka av sina överhettade hjärnor?

Det räcker med bränder och jag vill inte brinna upp.

Och by the way!

Har du någon form av bevattningssystem som innebär glaskrukor / Vaser eller bevattningskulor av glas.

Ta då genast bort dom.

För dessa fungerar som ett förstoringsglas när dom står i solen.

Innan du vet ordet av har blomman, blomlådan, gardinerna eller rent av fönsterkarmen fattat eld.

Fysikens lagar är rätt enkla.

En varm katalysator under en bil blir snabbt en omfattande gräsbrand.

Alla människor är begåvade men en hjärna. Snälla! Försök att motionera dom små grå tillräckligt mycket så vi slipper fler bränder i Sverige.

Det här har redan kostat oss multum.

Missväxten på det gör den svenska ekonomin rätt kass.

I stället för att själpa din granne kanske du ska fundera på att hjälpa.

Tullhuset Örebro kommuns Rehab

Standard

Hej och varmt välkommen till TULLHUSET i Örebro!

Vi är Örebro Kommuns Rehab och Utredningsenhet för äldre.

Tullhuset Örebro Kommun Rehab

Vård- och omsorgsteamets kompetens och bemanning

Vårdteamet består av läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast/fysioterapeut och undersköterska. Undersköterska och sjuksköterska finns tillgängliga dygnet runt. Läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut finns till förfogande under vardagar.

Den vård och omsorg som utförs anpassas utifrån valfrihet, självbestämmande och inflytande med dig som gäst eller boende i centrum

Det här innebär i praktiken att när du anländer till oss träffar du nästan alla olika kompetenser direkt. Vi gör en sammanfattning, installerar dig i ditt rum och ler stort mot dina anhöriga.
Har dina anhöriga synpunkter direkt så får dom ett A4 papper i handen att sammanfatta dom på.

Vid ankomst kommer vi aldrig ner och hjälper dig in. Du ringer på vår porttelefon och förväntas sedan ha personer med dig som fixar upp dig till oss och väntar tills vi har möjlighet att öppna dörren för dig.
Det är viktigt att du redan nu förstår att vi har många patienter.
(Färdtjänst, sjukresa, taxichaufför eller annan person som inte har ledsagning som uppgift)

Ledsagning av Hemtjänsten i Örebro Kommun kan utföras inom Kommunen. Om du tvingas operera dig på något av länets andra sjukhus kan vi inte hjälpa dig. Då får du klara dig bäst du vill.

När vårat kompetensteam träffat dig och satt sig in i ditt ärende förutsätter vi att du kan städa lite i ditt nya rum. Be någon anhörig att fixa glas / mugg att ha vid sängen och i badrummet vid tandborstning.

Vi förutsätter också att du som kommer från sjukhus har med dig alla kläder du kommer behöva under vistelsen eller att du har en anhörig som gärna åker iväg och hämtar det.
Och köper andra saker du behöver ha.

Om du råkar ha en MATALLERGI så förutsätter vi att du kan livnära dig på smörgåsar och ägg vid varje mål. Eller att du har en anhörig som kan ordna din mat.

IMG_20180621_122408.jpg

En av alla fina erbjudna luncher som serveras hos oss på Tullhuset.


Är du underviktig eller behöver en näringsrik kost för att orka med din rehabilitering så ser vi gärna att du skaffar mat abonnemang någon annan stans och även anlitar en personlig assistent som kan ta hand om allt bajs du producerar om du nu inte kan ta dig till toa själv. Ja och även för att tömma kateter påsen.

Vi har som mål att göra dig mentalt stark och lära dig att ha lite jävlaranamma!
Om vi slarvar och glömmer rapportera saker så som att du har kateter och att påsen behöver tömmas, så skäller vår sjuksköterska ut dig efter noter och förväntar sig att du ska ha en detaljerad rapport över var hur och när och varför.

Sen tar hon bryskt prover utan att meddela vad.
Vi drar in dina mediciner och gör om din ordination utan att fråga dig.
Du har inte med saken att göra och så inte heller dina anhöriga.
Du ska bara lära dig att gamla och sjuka människor gör sig bäst utan att ifrågasätta något som helst och vi informerar gärna dina anhöriga om att du får KNARK!

Men vi ifrågasätter aldrig er kunskap på olika områden.

Ja och sen har vi ingen sekretess här heller.
I din pärm kan det förekomma att andra patienters information finns tillgängliga.
Så som person nummer, diagnos, behandling osv.
Vi är inte så noga med telefonen så dina anhöriga kan få följa med oss in på äventyr hos andra patienter. Det brukar vara rätt så underhållande har vi fått höra.

För hela 178 kr per dygn får du allt det här av oss.
Oavsett om du får mat eller inte så kostar bara maten 110 kr per dygn.

Om du äter på några av våra lunchrestauranger i kommunens omsorgsboende kostar samma mat

 

Maten är väl tillagad och väl anpassad ur ett näringsrikt perspektiv så att du som gammal inte ska vilja äta så mycket (det blir ju dyrt för oss) och för att du inte ska ha så stora krafter att du kommer härifrån fort. Vi vill gärna ha dig här länge eftersom det är du som patient som betalar våra löner.
Så vi är väldigt måna om att ha dig kvar.

Din rehabilitering börjar v 2. Innan dess gör vi inga som helst kontroller.
Vi bryr oss inte om vad du äter eller dricker.
Vi ser gärna att du faktiskt får i dig det nödvändigaste och inte mer än så.

Du hittar följande information på våran hemsida.

Våra mål

”Du ska kunna leva ditt liv som du vill utifrån din bakgrund, nutid och framtid. Vi lyssnar på dig och respekterar din rätt att bestämma själv”.

Vi arbetar utifrån Örebro kommuns värdegrund:

  • Genom goda relationer skapar vi förtroende för varandra.
  • Du möter personer som du känner igen och som vet hur du vill ha det.
  • Du har rätt att bli vänligt och jämlikt bemött, vi respekterar dig och lyssnar till dig.
  • Du har rätt till stöd i att behålla och utveckla intressen, sociala relationer och kontakter som är viktiga för dig.
  • Du har rätt till stöd att leva ett så självständigt liv som du önskar och får stöd till träning och andra aktiviteter.
  • Du har rätt till information som berör din vård och omsorg.
  • Du har rätt till individuellt anpassad mat och måltider utifrån dina behov och vanor.
  • Du är delaktig i hur våra gemensamma inne- och utemiljöer utformas.
  • Vi hjälper dig i ditt hem på dina villkor.
  • Vi ger dig tid för samtal.
  • Vi utför vårt arbete med god yrkeskunskap och social kompetens.

Mat och måltider

Du väljer själv var du vill äta dina måltider, i ditt rum eller i våningens matsal tillsammans med övriga gäster. Måltiden är en trevlig stund och är ett utmärkt tillfälle att umgås. Kaffeservering finns tillgänglig under hela dagen.

Om du är väldigt gnällig så får du in en bricka på ditt rum med smörgåsar och äppeljuice och om du har tur ett kallt ägg som blev över från frukost.

Vi ser helst att ni patienter inte pratar med varandra eller utvecklar några social relationer eftersom det kan skapa ryktesspridning och uppror.
Vi vill ha en lugn och skön arbetsmiljö där vi skapar en win/win situation

Mellan kl 19.00 & 20.00 ser vi till att du ligger i din säng. Du förväntas då har fått din dos smärtstillande som är KNARK och ska sedan se till att somna. Där med basta!
OM du inte gör det trots att du fått KNARK så kan vi ge dig en insomningstablett men inte det du är ordinerad av din läkare utan den dos som vår SSK anser vara lämplig.

Om du inte sover får du skylla dig själv. Det är ett aktivt val du gör när du gnäller över smärta i rygg och leder pga svår artros. Du kan välja att tänka bort din smärta.

Gör som vi. Se livet från den ljusa sidan så slipper vi höra ditt och dina anhörigas gnäll.

Så här jobbar vi på Tullhuset på Södra Grev Rosen gatan 4-6 i Örebro.

Vi önskar dig en angenäm och utvecklande vistelse hos oss!
Vi hoppas får behålla dig riktigt länge!

#socialdemokraternaörebro
#örbrokommunprogramnmämdförsocialvälfärd
#Tullhuset
#JohnJohansson
#örebrokommunäldreomsorg
#örebrokommunrehabilitering
#pro
#sverigesriksdag
#socialdemokraterna


Örebro Kommun

Standard

Då kör vi igen då.
Jag börjde med att efterlysa statestiken på bostadsanpassningen för Örebro Län.
Det tog ganska lån tid att få ett svar och min fråga löd som så här

Då årsredovisningen för bostadsanpassningen är offentlig handling så söker jag dessa från 2012 -2017

Vore tacksam för svar på varför ni inte återkommer i ärendet.”
Jag vet inte riktigt vad ni anser om svaret, men åteigen så driver politikerna i Örebro Län en process som inte är okey någonstans.
Sammanställning
Tar gärna emot synpunkter på det här.
Örebors Politiker för denna programnämd har slutat att svara på frågor i ärendet.
#orebrokommunbostadsanpassning #bostadsanpassning #offentlighandling #programnämdsocialvälfärd #socialdemokraternaorebrolän

Bostadsanpassningens senaste lilla tilltag är att neka bidrag till permobilgarage.
Det i sin tur ger ringar på vattnet som inte många tycks begripa.
Men det är ju en självklarhet att människor inte ska kunna ta sig ut. Det är väl som sondmatning, inget grundläggande behov för att överleva.

Nekas garage till gånghjälpmedel

Detta har resulterat till att människor får förvara sina åkdon i lägenheten om det nu finns plats för det. Vilket det oftast inte gör.
Då undrar jag hur brandmyndigheten ställer sig till det.
Det verkar inte som om varken dom som har sina åkdon i lägenheten eller hyresvärdar har fattat grejen. Du får nämligen inte förvara dom i källaren pga brandrisken…
Heja säger jag igen.

Sen kör vidare med hur hemtjänsten fungerar i Örebro.
Min mamma har som ni säkert läst i tidigare inlägg försämrats väldigt drastiskt pga Capio Haga vårdcentrals bristande intresse av patienter.
Dom har dessutom sett till att hon har fått men för livet.

Nu behöver hon ha hemtjänst.
Så jag summerar lite.
Hemtjänsten får inte dammsuga under möbler = anhöriga gör jobbet
Hemtjänsten får inte hantera kontanter eller betalkort = anhöriga måste handla allt som inte går att handla på ICA kort.
Hemtjänsten får inte göra något som innbär arbete över axelhöjd = hemtjänstgen får inte plocka upp porslin i skåpen efter disk. Dom får inte torka skåpluckor, damma en bokhylla eller tavelramar.
Hemtjänsten får bara röra sig raktupp å ner utan att böja sig ner eller sträcka sig upp.
Dom får inte byta gardiner osv osv.
Innebär att antigen gror skiten igen rejält eller så får anhöriga göra jobbet.
MEN hemtjänsten tar full taxa i alla fall.

När min mamma frågade hur hon skulle kunna få en lösning på problemen eftersom hon har allergier bla så får hon ett brev i brevlådan.

Det här mina vänner, är vad brevet innehöll.
28 sidor.

Alla leverantörer är inte Gokända av Örebro Kommun.
Och min mamma är döv på ena örat, hon har kraftigt nedsatt hörsel på andra örat och det hon läser kräver glasögon plus förstoringsglas.
Allt utom försättsbladet har information på båda sidorna.
Hur ska hon kunna hitta en leverantör på det här viset?

Jag är fan mållösk, väldigt arg och undrar hur i hela friden vårt samhälle kunde spåra ur så pass som så här, när politikerna sitter och tuggar i sig feta löner och aldrig ens behöver hamna i omsorgen.
Skämmas borde ni göra så stora ni är.

Dessutom hade hemtjänsten kommit på att dom behövde 10 dagar för att besluta och sjösätta tjänsten att bära ut mammas sopor.
Ja ni kan ju gissa sjäva vad sopor luktar efter några dagar. Ta då 10 dagar.

Sen så glömde dom visst bort att utföra det jobb dom lovat, glömde att meddela vederbörande att det inte gick och fräste i telefonen att hon fan fick trycka på larmet om hon ville ha saker handlade akut pga biverkningar av en medicin.
Det kallar jag kundservice det!

Bröllopstider

Standard

Nu är årstiden här som toppar Bröllopstiderna.
Och alla som ska gifta sig vill få till det där absoluta lilla extra.

Som ex att börja sin resa som äkta makar med häst och vagn.
Kan det bli mer romatiskt?

Jag har en vän som kör bröllopskörningar i Västmanland.
Hon har nu mer också en hemsida som jag hjälpt henne att göra.
Hon ville ha en enkle sida som hon kan använda för att marknadsföra sina uppdrag.

Jag hoppas och tror att det ska ge många fler chansen att åka häst och vagn på sin bröllopsdag eller vid annat tillfälle.

Marielundhorses

screenshot_20180501-223316.png

Bokslut

Standard

I dag har jag gjort ett bokslut i livet.
Det känns sorgligt men ändå finns där så mycket fina minnen och glädje.

I december 2006 hämtar jag hem den här killen.
Hans ägare behöver hjälp då hon är sjuk och har hämtat hem honom från en fodervärd.
Jag ska hjälpa till ett par månader för att hon ska få allt på banan.

Men saker blir inte som planerat ( vilket dom sällan blir iof.)
Grabben är 10 månader och börjar bli testosteronstinn.
Enligt utsago så kan han det grundläggande i lydnad och han kan vara ensam hemma.

Jomen visst…

Ensam hemma kan han ju vara, men äter upp posten  och går bärsark här och där.
Katterna blir snatt rätt trötta och ligger och glor på honom när han hittar på galenskaper.
Han kan absolut gå i koppel, om man nu uppskattar att ligga som en snorloska efter.

Han har noll och ingen repspekt för något annat än sig själv. Och han ska vara väldigt tacksam för att han är så charmig..
Hästar är bara stora lekkamrater.
Charles i stallet kan man åka snålskjuts med. Bara bita tag i svansen, hålla kvar och åka med.

Vi diskuterade jaktinstinkt en em i stallet. Jag hade noll koll eftersom han ännu inte varit lös mer än på platser där det inte direkt triggats.
Dom rutinerade jägarna sa åt mig att inte oroa mig.
Drar han är han tebax inom 15 minuter.

Och dagen han drog på en hare så vrålade jag lungorna ur kroppen, men inte hörde han mig. Jag tänkte på vad ”gubbarna” i stallet sagt och tittade på klockan.
Slog ner rumpan på gräset och väntade.
Efter 10 min stod han där, lika glad och lycklig som vanligt.

Jag stod med en hund som jag inte visste något om och där ägaren valde att vara selektvit tillgänglig. När jag väl hörde något så fick jag mig en avhyvling.
Jag hade haft hunden lös! Han hade badat utomhus! Rullat sig på ett gärde!
Shame on me! Det var rent och skärt djurplågeri.

Men när jag behövde veta om vaccinationer, sjukdommar och andra vitala saker så poff, försvann honom och gick inte att nå.

Jaja, jag funkar ju som jag gör så jag tog fullt ansvar för Diezel och gav honom bästa tänkbara förutsättningar.
Det var ju trots allt inte hans fel att människor i hans omgivning betedde sig som knäppgökar.
Han var full av livslust och glädje och galna upptåg.

Men tillslut ruttnade jag ur och kontaktade djurskyddsispektören.
Vi träffades och diskuterade och han gav mig de verktyg jag bevhövde för att kunna komma vidare.

Så efter en del bråk och tandagnissla kom brevet med Diezels stamtavla och underskrivna överlåtelsehandlingar.
Han var min. På ont och gott.

Dock hade vi ett dilemma, han fick inte vara med mig på jobbet och han funkade inte ensam hemma. Så att behålla honom var ett mindre bra alternativ.
Och att byta jobb gör man inte på en grisblink.

Men via vänner hittade han ”hem”
Så efter 10 månader hos mig flyttade han till sin nya familj.
Och med det fick även jag nya vänner.

Diezel är 12 år. En ganska hög ålder för en Flatcoated Retriver.
Och nu är tiden inne.
Kroppen är trött och sliten och livet rinner ut.
Jag var och besökte honom i dag.
Och precis som alla andra gånger när jag kommer så blir han själaglad.
Sista året har han inte längre orkat slå iklull mig när jag kommer men så sent som i somras gjode han det.

En fantastisk individ som haft ett fantastisk liv och varit älska av så många människor.

Livet är inte oändlig, allt har en början och ett slut.

För varje individ man möter lär man sig något nytt.

Separationer i alla dess former är det svåraste vi har att hantera.

I morgon slocknar en stjärna på jorden och en ny tänds på himlen.
Ytterligaren en stjärna på min egen stjärnhimmel