Im back for now

Ja då var jag väl här igen då.
Gör just allt och inget.
Får lite saker ur händerna men just nu står det mesta stilla.
Kroppen är hyggeligt kass och jag försöker hitta vägar att få ordning på det.
Botoxen denna gång har hjälpt på så vis, att jag inte har den konstanta huvudvärken. Migränen är av lättare sort men jag vaknar med den var morgon.
Det tycks som om spänningarna har flyttat en del på sig. Just nu är käkarna hårt utsatta och jag biter sönder tänderna rejält. Bettskena kan jag inte använda då den triggar migränen. Alltså lite Murphys lag igen.

Men som läkaren sa. Botoxen kommer inte ta bort all migrän utan bara lindra den.
Och när jag inte har migrän så har jag ingen huvudvärk alls. Det är ett stort plus i kanten.

När det kommer till höften så lever även den sitt eget liv. Men det är lika bra att allt jävlas samtidigt.
Har ju fått min lilla feedback från undersökningarna jag gjorde i somras och det är väl inte helt positivt och inte helt negativt.
Det finns förkalkningar som säkert är det jag upplever skaver.
Jag får väl klappa mig själv på axeln för att enträget och duktig tränat upp en liksidighet i muskelmassa helt utan hjälp från någon.
Man lär sig mycket som hästägare och ryttare.

Kan man göra något för att förbättra rådande situation? Nope!
Drömma kan man ju alltid få göra ett tag.
Det finns tydligen inte heller några ”döda” muskler som man bör beakta.
Alla muskler lever om än i sisådär skick. Placeringen är ganska mycket annorlunda än ursprunget men ja, dom finns ju i alla fall.

Jag har lite kompletterande frågor som jag hoppas få svar på också.

Så kan vi även dra det där varvet med ÖBO.
Det här är ett enda stort skämt.
Dom har åtgärdat det EN del i förläggandet man fått.
Man har bytt sparklister i köket. Samtidigt valde jag då att byta den ganska äckliga mattan i köket. Jag meddelade 2 v innan när mattläggaren skulle komma. Ändå fick jag ringa två dagar innan och stöta på för att få bort socklarna innan mattläggaren kom.
Heja  liksom.

Mår jag bättre? Nå jag blev av med den högen med mögel som var under ena skåpet.
Man har väl tappat något flytande som runnit in under skåpet och det hade möglat.
Även baksidan av listen var möglig. Så nog finns det mer saker här jag inte tål än detta.

Har ställt frågan när dom ska åtgärda de fogar och den fukt man funnit i badrummet, men givetvis får jag inget svar.
Jag har nu för andra gången på tre veckor felanmält ytterdörren.
Nu är dörren inte bara otät utan ven lite lagom skev.
Den hänger i gångjärnen, handtaget är rejält glapp och det lossnar delar från låset.
Händer det något?? NÄÄÄÄÄÄÄÄ
Jag vaknar så fort någon går i porten eller öppnar en ytterdörr eftersom det låter som någon är inne hos mig. Lite lätt lyhört.
Jag hör allt folk säger i trappen och förutsätter att allt jag säger här inne hörs ut i trappan.

Inte nog med detta. Man håller på att byta tak på husen.
Man har skickat ut små lappar om att det kan vara lite bullrigt i samband med det.
Hmmm
Jo en dag stod slamsugbilen här från 7 på morgonen till 16 på em.
Jag och en granne var hemma hela den dagen. Det dånade inomhus. Helt galet.
Jag hade trott att jag skulle kunna arbeta den dagen och ringa en del viktiga samtal.
Men det gick inte pga det höga ljudet.
Nej jag skojar inte. Jag har faktiskt spelat in det.
Och inte en chans att ÖBO skulle komma på tanken att meddela sina hyresgäster att det här kommer att hända. Jag bor inte högst upp i huset där man jobbade, ändå vibrerade det så pass att filtret till fläkten åkte ut med en smäll.

Jag börjar inse att ÖBO inte har sina hyresgäster i fokus utan dom skiter i oss.
Dom anser nog kort och gott att vi är så beroende av dom så vi ska bara gilla läget.
Jag har varit så pass dålig i en dryg månad nu så jag har inte orkat driva några processer.
Ska ringa hyresgästföreningen igen så dom får hjälpa mig.
Det här måste bli tydligt och komma ut.
Om det bara vore att byta lägenhet så skulle jag göra det i en grisblink.
Men för mig är det ett näst intill oövervinnerligt göra som jag inte ens orkar tänka på.
Men för var dag det blir kallare så tänker jag mer.
Det har varit raggsocks tid här hemma i en dryg månad nu.
Draget i lägenheten är inte att leka med.

Jag ska blir gnagare i mitt nästa liv tror jag.

Rövarkulor

Man blir lätt väldigt hemmablind. Inte allra minst på hur man själv är, hur man agerar och hur andra människor uppfattar oss.

Jag har säkert en galen självbild men jag har i alla fall en självbild som inte handlar om rosa skimmer och fluffiga moln.

Vem är då jag?
Jag är så som jag själv ser det, en doer! Hittar gärna på saker i massor, älskar att testa gränser och prova nya saker. Dock är jag inte så rasande ihållig.
Har alltid haft tusen järn i elden men har blivit tvungen att pruta på det sen jag blev dålig.
Tålamod är en dygd, men inte min. Även om det blivit bättre med åren.

Jag gör alltid förmycket och ber sällan om hjälp. Avskyr att tjata på människor så det brukar bli som det blir. På min bekostand i stort sett alltid.
Jag är van att kunna reda mig själv.
Till bristningsgränsen!

Jag ställer alltid upp när människor ber om hjälp. Även det på min egen bekostnad.
Har blivit bättre på att säga nej jag kan inte, men nä det är inte helt lätt.
Kan man hjälpa ska man hjälpa är mitt motto.
Sällan får man något tillbaka. Men det händer.

Jag är hyfsat spontan, eller kallas det impulsiv? Hur som är det jag i ett nötskal.
Jag är inte rädd för att bryta ny mark eller lära mig nya saker. Kunskap väger aldrig tungt, oavsett vad den består i.
Jag säger vad jag tycker och tänker vilket inte alltid landar i god jord.

Däremot har jag en förmåga att hamna i rövarkulor. Där jag tror att jag kan få människor att samarbet och förstå och se ljuset i tunneln.
Tyvärr är människa sjukt konflikträdd, man behvöer bli dutteliduttade med och allt ska lindas in och förmedlas så mjukt och omhudlat som möjligt.
Vilket kräver en annalyseringsförmåga hos mottagaren för att förstå innebörden av det som sägs. Den förmågan är i stort sett obefintlig vilket reuslterar i att människor manipulerar sig fram i andras liv och därmed når åtmistone tillfälliga framgångar.

Jag avskyr även här att tjata och kan då lätt hamna i läget där jag gör flera personers jobb bara för att få det gjort.

Ett par av mina jobb jag lämnat bakom mig, där har mina arbetsuppgifter delats upp på 3 personer. Det innebär krasst att jag gjort 3 personers jobb för en persons lön.
Minus åt mig och plus åt arbetsgivaren.

Jag ses ofta som negativ och krånglig. Jag ser bara problem har jag fått höra till leda!
Det dom inte begriper är att problemlösning kräver ett problem och det är den här lilla eminenta grejen som skapar utveckling och nytänkande.
Men för att kunna göra det så måste man ju se problemen, eller tänker jag fel där?
Men chefer vill inte bli serverade problem på silverfat. För det som inte syns och är reellt är inte ett problem. Sopa under mattan så länge det går.
Och ja då blir jag a pain  in the ass eftersom jag har bestämt mig för att lösa problemet.

Det kanske är här jag skapar dom negativa krafterna och svarta Svanarna..

Konflikträdda människor trivs inte i min närhet då dom för det mesta får en del sanningar presenterade för sig. Sällan poppis. Men frågar man så svarar jag.
Vill man inte veta så bör man inte fråga!

Jag är rak, jag är inte konflikträdd, jag är ganska orädd och rätt driven.
Ärligheten själv men tar tyvärr på tok förmycket skit från andra.
Har under hela mitt liv hamnat i skottgluggen hos folk.
Varför? Ja säg det. Många olika orsaker.
Men jag skulle nog kunna skiva en hel bok om bara det här ämnet.

Jag är inte blåögd för fem öre. Jag är nog mer luttrad än de flesta människor.
Men rätt ska vara rätt.
Alla får ta konsekvenserna av sitt handlande. På gott och ont.
Jag väljer bort människor i dag som jag hade försökt behålla förr.
Jag lägger ine heller krut på att försöka förstå dom människor som väljer bort mig som vän, eller som bara hör av sig när jag kan tillföra något.

Jag är nog rätt förutseende och kan se händelseförlopp långt innan det händer. Vilket ofta är irrterande. För jag kan inte påverka det.

Jag har lika lätt för att ge beröm som kritik.
Jag är nog rätt så kort i mitt sätt att framställa saker. Rätt rakt på sak.
Jag laddar mina batterier i naturen och tillsammans med djur.
Ömsesidig repsekt och förtroende är A & O i alla typer av relationer.
Lögnare gör sig icke besväret.

Jag tillhör den lyckligt lottade skaran som fått en bra uppfostran.
Den hade jag inte velat vara utan.

Se där, ett helt inlägg om lilla jag.
Snart blir det ett nytt ÖBO inlägg.

 

 

Utredningen tog slut…

Då har jag fått besked från ÖBO och Miljökontoret.
Man anser inte att det är några fel på lägenheten och inte heller någon grund till vidare utredning.
Chefen som är ansvarig för detta tycker att allt är precis som det ska. Hon tycker inte heller att dom är nonchalanta utan har tagit mig på yttersta allvar!

Det är hennes problem. Hon saknar totalt insikt och förmåga att förstå.
Bara för att hon har VALT den här vägen så försvinner inte mina besvär.
Miljökontoret har innan dom ens kommit ut med rapporten till mig, uppmanat mig att överklaga till Länsstyrelsen.
Jag har i dag läst slutrapporten från Vått och Torrt som gjort utredningen.
Att områdeschefen väljer att se mellan fingrarna är uppenbart.

Den 11 februari i år (2016) ställde man hit en liten manick som lät som ett helt krossverk.
I 5 timmar fick jag sitta och lyssna på detta oljud. Att sköta jobbet var helt uteslutet.
Vilket resulterade i att jag förlorade arbetsinkomst.
Alla ni som känner mig, är ganska väl insatta i min historia med migrän. Vad tror ni hände efter att jag haft denna maskin i lägenheten? Det började inom en timme.
Dessutom var kontakten glapp så jag kunde inte lämna den och gå min väg.

Den 26e var analysrapporten färdig hos eurofins och den signerades elektroniskt och skickades till V&T
Den 12/4 skickade den till områdeschefen. Den 15e fick jag den.
Det tog alltså 31 arbetsdagar (alla helger borträknade) innan rapporten var sammanställd och utskickad.
I mitten av maj var man här och kollade badrummet och gjorde en okulärbesiktning.
Man hittar fukt i badrumsväggen ovanför badkaret, där det sitter ett fönster.
Kanske beror på att det är taskigt gjort?! Bilder kommer längre ner i inlägget.
Ni kan även läsa tidigare inlägg och tidigare kommentarer av ovan nämnd chef
HÄR Tidigare inlägg om inomhusmiljön

Den 27 maj hämtar man mätutrustning två som man haft i lägenheten i en vecka.
Förra måndagen ringde miljökontoret mig och sa att allt var klart.
Att dom skulle skicka ut en rapport och även instruktioner för hur jag ska gå vidare med detta. För det ansåg man absolut att det ska göras.
Min problem kvarstår även om ÖBO anser att dom är färdiga.
Det står att man måste göra mer omfattande undersökningar på djupet om man ska kunna fastställa varför jag är dålig, då sista undersökningarna inte visar det.
Det finns saker att göra och som ska åtgärdas, men inget som egentligen borde påverka mina allergier.
Så då ska jag fortsätta att bo här och må som jag förtjänar? Och dessutom betala för det.
Både hos sjukvården och fastighetsägaren.

Det är här arsenalen som krävs för att jag ska fungera hemma i min lägenhet.
I normal fall under pollensäsongen använder jag Aerius vid enstaka tillfällen, sybiocort vid mycket pollen och Montelukast/Singular under två månader.
Så vi kan konstatera att användandet av mediciner har ökat drastiskt vilket är ganska obra för min kropp. Vad gör jag  när jag får i mig något av det jag inte tål?
Dags att diskutera adrenalinsprutor? För varje dag som går med allergier ökar känsligheten och man får reaktioner som man normalt inte reagerar på och man får mycket kraftigare reaktioner på sådant man normalt kan stoppa med kortison.
Men det är ju mitt och endast mitt problem. Hyresvärden ÖBO bryt sig inte ett smack!

Sen var det det där med ytterdörren. Inte heller den är monterad efter ordning (inte montörens fel) Ser fortfarande trapphuset på två ställen.
Fortfarande ingen vred på insidan av dörren vilket gör att det som skulle vara en säker dörr kan vara en potentiell dödsfälla.
Jag väntar fortfarande svar från LÄNSFÖRSÄKRINGAR om vad som gäller för detta.

Här kommer lite bilder på sådant som finns i bostaden.
Så här ser det  ut.
Varför är inte golven renoverade? Jo det är ju så att ÖBO inte vill göra sådant utan att ha en hyresgäst i lägenheten för dom förlorar intäkter då. Och då ska jag som inte har möjligheten att flytta möbler, göra just det för att dom ska, på min bekostnad, lägga nya golv och fixa sådant som är trasigt…

Så himla synd på en rätt fin lägenhet måste jag säga.
Nu undrar ni säkert varför jag gnäller och inte bara packar och flyttar?
Det råder bostadsbrist och det är svårt att få fatt i en lägenhet.
Och om jag vill byta då? Kan jag med gott samvete byta min lägenhet och inte säga något till den som vill byta med mig? Inte tala om att jag blir sjuk? Nej det kan inte jag ha på mitt samvete faktiskt.

Hej taket i trapphuset

Hej trapphuset

Golvet i sovrummet.

Lagat med silvertejp, notera de bruna fläckarna i mattan.

Sparktrösklar som är vattenskadade. I stället för att byta dessa har man satt någon form av tejp på dem och målat. Dom är helt uppluckrade bakom.

Notera den gråa skuggan i kanten på taket

Sådana här hål finns det massor av i köksmattan

Fler hål i köksmattan. Det är bara exempel

Så här ser fogen i badrumsfönstret ut.

Sprucken och möglig silikonlist i fönstret

Taket i hallen

Behöver jag säga att jag är galet less på att behöva medicinera för att kunna vara hemma.
Kortisonsprayen som är för näsan börjar ta ut sin rätt på slemhinnorna. Varje dos svider som satan. Tillslut brister slemhinnorna och då är det alternativet till lindring borta helt.
Kortison är en av de saker man absolut avråder ifrån att använda när man har Ehlers-Danlos Syndrom också. Just för att vi har svårt att läka, tunna och sköra slemhinnor och ökad blödningsrisk.
Men i det här läget har jag inte något val. Mitt enda alternativ är att äta och inhalera kortison för att klara vardagen i lägenheten.

Nej jag skulle inte bli ett dugg ledsen om någon erbjöd mig en lägenhet, men hur ska jag klara en flytt igen.. tyvärr skulle det förmodligen ruinera mig eftersom jag själv inte är i skick att bära och packa och flyttstäda.
Jag känner mig både jäkligt kränkt, idiotförklarad och ledsen.
Att ÖBO har bestämt att min lägenhet är frisk och fräsch innebär också att man säger att problemen sitter i mitt huvud och inte är relaterade till lägenheten.
Undrar då hur det kommer sig att jag inte behöver medicinerna när jag är borta några dagar, att jag då inte är så tät så jag vaknar av mina egna snarkningar.
Men det är väl som chefen antyder. Jag har psykiska problem och allt sitter i huvudet på mig….
Fortsättning följer…

Trötthet i alla dess former

Alla människor kan relatera till trötthet.
Att vara slut i kropp och knopp.

Det här är ett ämne som dykt upp lite var stans sista tiden, som jag själv inte riktigt tänkt på i någon större utsträckning, inte ens försökt sätta ord på.
Man pratar även om det som Fatigue = extrem trötthet.
Man förknippar det i samband med framförallt cancer och MS.
Men även hos personer med långvarig smärta. Reumatikerförbundet har en bra definition som man kan få lite bättre insikt av; Tröttheten som aldrig släpper greppet

Jag har så länge jag kan minnas haft en extrem trötthet som ingen egentligen kunnat förklara. Att sova till 16 på eftermiddagarna har aldrig varit ett problem, även om jag lägger mig vid 22 tiden på kvällen. Jag vaknar till, ska bara vila en stund och somnar om.
Ju längre jag ligger desto mer trött blir jag. Men inte bara trött mentalt.

Det är som om hela kroppen, ända på cellnivå faktiskt skriker ut sin trötthet.
Kroppen lyder inte, tar tid att syresätta och få igång. (min upplevelse)

När jag var  yngre kunde jag i princip somna var som helst. Stående också.
Jag har i vuxen ålder suttit och somnat på lektioner i skolan. Inget jag är stolt över och man blir onekligen lite rädd för sig själv.
Hela mitt liv har kantats av att försöka få tillräcklig med sömn, men det är få gånger jag verkligen kan säga att jag känt mig utvilad.

Att jag gjort allt jag gjort är rent och skärt viljestyrt. Med vissa regler som följd för min omgivning.
1 Försök inte prata med mig innan jag fått duscha och äta frukost. Det blir inte bra.
2 Väck mig inte om det inte behöver, låt mig sova om det är möjligt.
3 Om jag ska upp i ottan, försök att hålla dig på behörigt avstånd.

Äldsta sonen serverade mig frukost på sängen, första gången när han var 5,5 år.
Kaffe och smörgås.
”Mamma, när du har ätit, då skulle jag vilja fråga dig en sak” sen satte han sig tyst på sängkanten och betraktade mig medan jag totalt sömndrucken drack kaffeblasket och åt smörgåsarna. Berörd över hur medveten han var om hur jag mådde och vad som krävdes för att få mig tal bar kl 8 en lördagsmorgon. Man får onekligen lite perspektiv på sig själv i dom här lägena.

Ju äldre jag blir känner jag att jag är mentalt påverkad. Mentalt trött, hänger inte med. Svårt att ta till mig stora textmassor, svårt att komma ihåg saker, jag som förr aldrig  hade sådana problem. Som alltid har haft allt i skallen. Almanacka har varit ett onödigt inköp i min värld.

Men hur normalt är det här egentligen?
Inser ju att ju mer information jag tillskansar mig, desto mer inser jag att det inte är friskt någonstans. Och sista behandlingen har gett mig ytterligare insikt.
När jag är så trött i kroppen så varje muskel värker när den ska aktiveras. Det tar tid att komma igång, tid att värma upp musklerna, tid att ens få dom att ta mig upp i sittande ställning.

Allt jag gör är ren självbevarelsedrift.
Jag måste äta, jag måste få luft, jag måste röra på mig. Men jag vill inte. Jag orkar egentligen inte. Men jag MÅSTE.
Varje dag är samma utmaning. Och jag tror ärligt talat inte att gemene man faktiskt har känt den här tröttheten mer än dom få gånger man varit vaken några dygn på raken.
För det förutsätter jag att alla människor har provat någon gång i livet.

Lägg sen till kronisk värk, muskelkramper, myrkrypningar, migrän och lite annat smått och gott ovanpå så ja, då är man rätt duktig ur form.

Någon stans är det tur att jag är envisheten själv. Annars hade jag nog slutat kliva upp för många år sedan.
Jag ser mig omkring och inser att jag inte med ord kan förklara för någon som inte har förmågan att förstå, som inte har något att relatera till.
Samma son som serverade mig frukost den där morgonen för många år sedan, är fortfarande lika lyhörd för hur jag mår. Det räcker med att jag svarar i telefon så har han koll på status. Märkligt fenomen och säkert en belastning för honom.

Nej man kan inte äta piller, vitaminer, någons speciell kost, träna, osv osv för att slippa det här.
Det enda man kan göra är att blunda och ta sats. Ibland med en maktlöshet och hopplöshet brännande i själen. Men det går, lite i taget, en timma i taget. År ur och år in.