Monthly Archives: november 2016

Parkering för rörelsehindrade

Standard

Alla människor som tar körkort i Sverige får lära sig vad en handikapp plats är till för.
Skylten ser ut så här!

hkpark

Alla som har tagit körkort och kör bil vet att det är dryga böter om man parkerar på en sådan plats.
Ändå ser jag det här varje vecka. I Örebro  har det blivit mer regel än undantag.
Och varje gång jag konfronterar en person får jag ett spydigt svar.
Det gör mig förbannad.
Jag har ett sånt här tillstånd. Jag har INTE rullstol för det krävs inte.
Men jag betalar för ett medicinskt utlåtande och kompletterar med foto för att få ett tillstånd som förenklar för mig i min vardag.

Jag har vänner som har både rullstol och permobil som dessutom kräver utrymme för att komma i och ur sin bil. Därför är dessa platser extra stora.

Så här ser reglerna ut för dessa platser.
Transportstyrelsen Parkeringstillstånd rörelsehindrade
Kommunerna är dock väldigt dåliga på att se till att reglerna efterföljs vilket ställer till problem för många som då heller inte kan uträtta sina ärenden.
Jag har tom varit med om att man med lastbil tagit upp 3 HK parkeringar vid Mariebergs Köpcenter och killen blev fly förbannad för att han hade tillstånd.
Men det var nog inte menat att ett tillstånd täcker för att en lastbil tar upp 3 platser.

Nu har det hänt igen. Och den här gången kan jag inte längre hejda mig. Jag kommer med gott föredöme göra som den här personen gjorde. Fotografera och publicera.

Vad gillar ni det här?

fiskeboa

Fiskeboa i Motala säger att brandkåren tog deras plats så han hade inget val?
Han var stressad och hade just då dåligt omdöme men ber om ursäkt efter att jag konfronterat dom på deras FB sida.
Inlägget är givetvis bortplockat eftersom det inte ger någon bra reklam enligt personen som äger bilen.
Och han har ju bett om ursäkt och lovat att det inte ska hända igen?
Med andra ord är en gång ingen gång!
Det är direkt nonchalant och respektlöst och det är förenligt med böter.
Men han tycker han gjort sitt genom att be om ursäkt.

Det fanns ju faktiskt fler lediga HK parkeringar som synes på bilden.
Och JAG är rätt säker på att det fanns fler lediga vanliga parkeringsplatser också.
Men han valde MEDVETET att parkera på platsen och det handlade inte om en liten stund.

Du kan läsa original inlägget här Fiskeboa i Motala är tydligen handikappade…

Det finns även kommentarer från Fiskeboa angående detta inlägg på deras sida.
Det är publicerat i högermarginalen.
Han har tagit bort den tråden som var avgörande för att jag skulle skriva detta för han vill nog inte ha den här publiciteten.

Fiskeboa Motala

Jag önskar att alla som normalt är galet snabba på att bötfälla bilar som stått utan biljett, eller där tiden gått ut, kanske kunde börja fokusera på dessa felparkeringar.
Jag har hittills inte sett en enda böteslapp för den här typen av felparkeringar.
Det måste blir ändring på det.

Säker händer det men jag ser som sagt flera bilar i vecka som felparkerat.
Lathet är inget funktionshinder!

Skärpning! Det här är inte en fråga om tycke och smak, utan om att underlätta för människor med funktionshinder.

Annonser

Ett nytt fotografiskt äventyr

Standard
Ett nytt fotografiskt äventyr

Det har väl knappast undgått någon att jag fotograferar mer än gärna.
Att laborerar är roligt och jag tar mig gärna an utmaningar.

Det här är första gången jag fått nöjet att fotografera fallskärmshoppare.
Ja det är svårt av många olika anledningar.
Delvis i det här fallet var ljuset lite knöligt då solen i oktober står lågt.
Delvis är det frihandsfotografering med telezoom som iof hade kunnat ha längre brännvidd men ja, det hade å andra sidan gjort allt ännu svårare.

Jag tänker jag ska få möjlighet att göra det här igen till våren. Då med mer förnuft och kanske lite bättre teknik. Men visst var det roligt.

Alltid lär man sig något nytt.

Håll tillgodo Örebro Fallskärmsklubb Okt 16

Ibland gör jag fynd

Standard

Efter att ha besiktigat bilen UA hade jag några ärenden att uträtta på stan.

Lyckades lägligt parkera vid Stadsmissionens nya Second Hand.
Och jag kunde inte låta bli att kliva in.
Där var väldigt fräscht och snyggt.
Det första jag lyckades göra var att få ögonen på två ljusstakar och vips var dom mina.
Tycker själv att det var ett fynd.
Det borde vara mässing eller ev brons men jag är inte helt säker och hittar inga stämplar eller annan märkning på dem.
Någon som kan sådant här och kan ge mig en hint på vad dom har för ursprung?

Har ett par äldre vägghängda i brons som jag köpte för många år sedan och uppskattar lika mycket ännu. Tyckte dom här var lite originella och roliga.

I övrigt gick jag ur tygaffären som var målet, med oförrättat ärende.
Örebro hade en gång i tiden många bra tygaffärer men i dag är utbudet färre och det är svårt att hitta det man söker till rimlig peng.

Men skam den som ger sig.

Till veckan hoppas jag att det dykt upp ett antal korrekta journalkopior inklusive det som man per telefon insåg att man saknade? Hur kan man sakna viktiga detaljer in en journal undrar jag då. Men det har hänt förr och lär hända igen.

När dessa landat ska det börja produceras ett antal papper som skall skickas in till div enheter för bedömning. Inget jag ser fram emot men viktigt att göra.
Dags för justering av dom artificiella syn verktygen också.

På tisdag ger jag mig på ett helt nytt kapitel i livet. Jag ska prova på körsång *oops*

 

Så kan det gå!

Standard
Så kan det gå!

I går hade jag ett uppföljningsmöte med ortopeden i Göteborg.
Har haft en del funderingar sedan sist och behövde få ut lite papper.
Och allt är inte guld som glimmar eller vad ska man säga?

Fick veta att jag har artors i båda SI lederna.
Höftlederna är dock fina.
En stor benbit sitter kvar och ser ut att vara fastläkt.
Så pass stor så bara den hade gått att skruva fast.
Och det är den jag fått för mig glappar.
Det får jag ta vid nästa besök för det blir ett sådant längre fram.

Problemen i SI lederna har jag trott var mjukdelsproblem, men inte då.
Fullt utvecklad artros visade det sig vara.

Dags att ta tag i det här och köra en del tester och se vad det handlar om.
Det är nog inte så troligt att det handlar om EDS utan om helt andra saker.
Men det får en utredning visa.

Det här får mig att tänka ännu längre vilket jag kanske inte borde göra.
Men oneklingen är det nog klokt att göra det redan nu.

Det finns givetvis ett antal andra problem i området där skadan uppstod och det i sig ställer till problem. Och det här blir toppen på det.
Och med facit i hand får dom nog göra det här grundligt för att utesluta andra sjukdommar.

Jag fortsätter att ta Hyaluronsyra eftersom det faktiskt lindrar, sen mina NASID tabletter som jag ätit i omgångar i många år.

Det hade varit bättre om det handlat om mjukdelar men å andra sidan så är det bra att ha fakta här. Det finns folk som inte gör annat än att jobba med SI leder.

Nu kurar jag ihop hemma i kylan. Draget är oslagbart i dag trots att jag har stängt ventilerna till ÖBOś förskräckelse.
Men jag kan inte ha dem öppna för det gör värken galen. Även när dom är stängda.

I morgon är det informationskväll med Hyresgästföreningens jurister.
Det ska bli intressant.

Först på agendan står dock bilbesiktingen.

Wish me luck!

När en enkel resa går över styr

Standard

I dag har jag tillbringat dagen på Eklunda Stuteri där Eklunda Open gick av stapeln.
Ett otroligt välordnat arrangemang som du kan läsa mer om här Eklunda Stuteri

Jag har ridit sedan jag var 8 år till min mors förskräckelse. Jag tror inte att hon en enda gång var och tittade.
Oktober 1990 köpte jag min första häst.

Jag läste inte startlistorna innan jag åkte, för det kom annat emellan.
När allt drog igång var inte alla hästar på plats så jag gick ut och försökte få en överblick och se vilka man kunde få in tidigare.
Och mitt på gårdsplan möter jag en gammal vän.
Camilla har jag känt sedan jag var 14 år då hon var tillsammans med min kusin.
Hon blev snabbt som en storasyster och drog nog runt på mig en hel del. Och vår vänskap har varit solid.
Nu är det många år sedan vi täffades men vi har haft sporadisk kontakt.
Så mötet gjorde min dag.
Givetvis kom det upp en kokande gryta av minnen.
Ett av dessa har jag skrattat åt många gånger. Och gör så än i dag.

Camilla utbildade sig till Agreonom och gjord sin praktik på en gård i Skåne om jag minns rätt. När hon var i skåne köpte hon sin första häst Imra som hittade längre upp i landet.
Att det skulle bli starten på en lysande avelskarriär var det nog ingen av oss som tänkte på då.
Jag skulle få följa med Camilla och träffa Imra för första gången efter att hon kommit hem från Skåne. Imra var vid det laget uppstallad i Vallentuna.
Efter skulle vi äta middag hos min moster.
Vi begav oss till Stockholm södra, köpte biljetter till tåget och gick ut på perrongen.
Vi hade inte setts på ett tag och stod och pratade om allt som hänt sedan sist.
Sen började vi undra var tåget var och vips börjar tåget på perrongen bakom att rulla.
Vårat tåg! Vi sprang och var nära att försöka hoppa på i farten men sansade oss.

Vad göra nu? Vi kollade upp när nästa tåg skulle gå. Gav oss sedan iväg till tunnelbanan, köpte biljett och åkte till T-Centralen för att handla en present till moster. Tror att vi köpte en fruktkorg och lite choklad.
Sen ska vi ta tunnelbanan tillbaka.
Då blir jag stoppad i spärren och killen säger att biljetten är ogiltig.
Både jag och Camilla frågade hur det ens är möjligt. Vi köpte den ju för mindre än en timme sedan.
Killen svarar att det är fel datum på den. VA?? Vaddå fel datum?
Jo den är stämplad i morgon!
VA VA VA?  I morgon, men det har ju inte varit, det är ju fel!
Jag lovar, vi stod och argumenterade med spärrvakten i säkert 10 minuter innan han insåg orimligheten och släppte igenom oss.

Vi kommer tillbaka till Stockholm Södra och samma sak uppstår även där.
SUCK liksom!
När vi kommer upp på perrongen så tittar vi NOGA var just vårat tåg går.
Vi tom dubbelkollar.
Tåget står innen på perrongen och lagom när vi kliver upp på rätt perrong så börjar det att rulla. Vi fick panik, klockan var ju inte dags än.
Vi lägger benen på ryggen och springer allt vi har och hoppar på i farten.
Kliver in i vagnen med andan i halsen och dimper ner på varisitt säte.

Så tittar vi oss omkring. Vi är helt ensamma. Det är verkligen bara jag och Camilla på tåget. Och det rullar inte iväg i tänkt riktning utan rakt ut på bangården.

MEN HALLÅ! VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
Tåget stannar och vi känner oss helt förvirrade och lätt stressade.
Då kliver det på en konduktör, han stirrar på oss med frågande blick.
Sen säger han att man måste vänta med att kliva på tåget tills det står på perrongen.
Så här kan ni inte göra!

SÅ HÄR? Men vi klev på när det stod på perrongen. Det var väl inte vårt fel att tåget gick tidigare eller?
Han stirrar på oss som om vi kom från en annan planet.
Att tåget lämnat perrongen berodde på att man skulle koppla på lite fler vagnar innan avgång upplyste han oss om.
Snäll som han var lät han oss sitta kvar. Eller snäll? Han insåg nog att det var förenat med livsfara att släppta ut oss på bangården för en stilla promenad tillbaka till perrongen för att invänta tåget.

Vi kom ut till hästen lagom när mörkret fallit. Men vad gjorde det?
Vi kom givetvis något sent till middagen men moster fick sig ett gott skratt.

Tänk vad en enkel resa kan bli något man sent skall glömma.
Återigen skrattar jag gott åt minnet.
Vilket år det var är jag inte helt säker på men gissningsvis 1979-80

Många år senar har jag fortfarande kvar en fin vän som jag värderar högt.

 

 

 

Nu är vintern i antågande

Standard

Sitter inne och är allmänt frusen. Draget i lägenheten ger värk till tusen.

Var hemma hos en vän i förra veckan. Hon konstaterade snabbt att jag är betydligt mer avslappnad hemma hos henne än hemma hos mig.
Konstigt, nej hos henne saknas draget.
Hon har en jämn värme i sin lägenhet.

Dörren är fortfarande på glid och det går återigen att trä ut buntband genom stängd dörr.
Behöver jag säga att det här är ruttet?

Ingenting fungerar och ingen vet varför…

Hyresgästföreningen har föreläsning med jurister i veckan som kommer.
Jag har bokat min plats där så får vi se hur det går.

Sen är det väl dags att ringa Länsstyrelsen igen för att snabba på det förloppet.
Är så sjukt less på att ha det så här.

Förstår varför många inte alls vill bo i ÖBO´s fastigheter.

I morgon blir det i alla fall en dag i hästarnas tecken.
Ska bli skönt med lite omväxling.