Sitter och går igenom gamla foton.
Riktigt roligt är det.
Man får en liten nostalgitripp av det.
Har även rotat fram gamla cd skivor och ska börja gå igenom.
Här kommer några härliga bilder på 3 grabbar som är födda 2007
Leken och samspelet hos unghästar i stora hagar är väldigt viktig.
Det får dom att lära sig att kommunicera, stärker dom fysiskt och dom får en harmonisk inställning till det mesta.
Ingen har väl missat min vendetta med hyresvärden?
Att jag blivit dålig av luften i lägenheten?!
Att man har gjort utredning via Miljö och Hälsa.
Att man fått förelägganen om att åtgärda saker.
Golvsocklarna i köket bla och det är fixat plus ny matta inlgad.
Jag fick givetvis koordinera så allt klaffade själv för inget tycks ha något större intresse av att få saker fixade här.
Sen har jag ställt frågan flera ggr om när man ska åtgärda bla fukten i badrumsväggen men av någon outgrundlig anledning får jag noll och inget svar.
Utredninge är dessutom överklagad till Länstyrelsen. Dom behöver jag ringa nu har jag snabbt blivit varse.
För några dagar sedan smög man på värmen i huset.
Det kom fasen som en chock. Jag murar igen i ögonen helt på nätterna.
Jag har fått börja med kortisontabletter, kortisonspray och luftrörsvidgande plus allergimedicinen som jag aldrig äter vintertid.
Ändå är jag tät. Och det tar flera timmar utomhus innan det ger med sig.
Sovrummet är värst.
Tänk dig själv att du vet att du varje natt kryper ner i sängen i rummet som ger dig svårt att andas. För att ingen tar dig på allvar.
För att ÖBO inte anser att det här är deras problem.
Det är nog första gången i mitt liv jag får beställa nya astamamedicier i oktober månad.
Förstår ju att det här inte kommer hålla länge till. Men var fan ska jag ta vägen?
Bostadsbristen är ett faktum.
Inte nog med detta. Jag har som bekant en ytterdörr som har krånglat länge.
Ja i stort sett ett år. Men i februari beslöt man att byta den.
Detta gjordes 10 Juni om jag inte minns fel.
Jag har sedan dess pratat med dom säkert 20 ggr om att den inte är tät.
Alla lovar att återkomma men inget händer.
Sist jag pratade med bovärden nämde hon att snickaren sagt att det måste åtgärdas.
Det var när dom bytte matta och socklar i köket. Typ 29 augusti.
Jag har felanmält den via webben.
Kollade i går, den är avrapporterad och åtgärdad. Samma dag som jag skickade den.
26e September. Ingen har varit här, ingen har ringt.
Så här ser det ut i dag.
En sak är säker.
Jag har en dörr som inte är tät för brand.
Innebär att om det skulle hända något så läcker det både in och ut brandgaser genom dörren. Jag önskar att det här vore ett skämt. Men så förhåller det sig inte.
Jag vet ärligt inte vad jag ska göra.
ÖBOs försäkringsbolag som är samma som jag själv har, är upprörda men törs inte ta dusten med dom utan skäller ut mig per mejl och menar att jag måste ta tag i det här och verkligen få det åtgärdat.
Vad mer kan jag göra?
Ja jag ska ringa Hyresgästföreningen igen.
Men det känns lite som om ÖBO skrattar åt dom.
Och åt mig. Den där jävla dumma hyresgästen som bara gnäller och är dum i hela huvudet.
Men seriöst! Får det verkligen gå till så här?
Livet är inte evigt.
Det är här och nu.
På något outgrundligt vis så har mitt liv kantats just av döden.
Och det började tidigt.
Den första människa jag minns som dog var min gammelmormor.
Sorgligt, helt naturlig för hon var gammal.
Sen dess har döden hemsökt många.
Unga och gamla.
Några har självmant sökt döden på ett eller annat sätt.
Ibland är döden en befrielse.
Åtminstone ser man det så när man väljer det
Återigen har en själ lämnat oss och en ny stjärna har tänts på himlen.
Fast jag någonstans vetat att dagen skulle komma och anat att det legat hyfsat inom räckhåll, så kom det som en chock.
Så otroligt tragiskt.
Men är det inte många gånger så, att dom med stora hjärtan ofta hamnar på sned?
Jag frågar mig själv vad jag kunnat göra annorlunda. Med facit i handen hade det säkert gått att göra mycket.
Men just där och då, förstod i alla fall inte jag.
Dom senare åren har jag förstått mer än väl. Men inte kunnat göra något för att påverka.
Må du äntligen komma till ro.
Jag vill tro att du tillsammasn med alla andra som passerat regnbågsbron, kommer att återförenas med många och därmed kunna blicka tillbaka och se att du var mer än du förstod.
Och jag hoppas och tror att vi som är kvar här med facit i handen, lärt oss av historien och på så vis kan rädda en själ eller två.
Vila i frid du fina männska!
Just another day 