En stjärna har slocknat på jorden

för att lysa desto starkare på natthimlen.

Tårarna rinner. Saknaden är enorm. Samtigit som jag är tacksam för allt vi lärt varandra.
Det finns en mening i det meningslösa.
Du lämnar ett enormt tomrum efter dig. Och känslan av uppgivenhet och ofullbordan.
Men man råder inte över liv och död.
Allt har ett slut.
Inget varar förevigt.

Men det var ju inte så här det skulle bli.

När jag har andats en stund och hittat den röda tråden.
Då ska jag ge dig en hyllning som hela världen kan se.

Du fattas mig och kommer alltid finnas i mitt hjärta.