Ett nytt fotografiskt äventyr

Standard
Ett nytt fotografiskt äventyr

Det har väl knappast undgått någon att jag fotograferar mer än gärna.
Att laborerar är roligt och jag tar mig gärna an utmaningar.

Det här är första gången jag fått nöjet att fotografera fallskärmshoppare.
Ja det är svårt av många olika anledningar.
Delvis i det här fallet var ljuset lite knöligt då solen i oktober står lågt.
Delvis är det frihandsfotografering med telezoom som iof hade kunnat ha längre brännvidd men ja, det hade å andra sidan gjort allt ännu svårare.

Jag tänker jag ska få möjlighet att göra det här igen till våren. Då med mer förnuft och kanske lite bättre teknik. Men visst var det roligt.

Alltid lär man sig något nytt.

Håll tillgodo Örebro Fallskärmsklubb Okt 16

Ett svar »

  1. Jag måste bara fråga: Är det du, Kulla-Gulla, som tagit ALLA de fotografier som man kan se, när man klickar på din fallskärmsklubbslänk?

    Har du rent av fotograferat även katten Spike?

    Och slutligen: När en fallskärmshoppare når marken. hur hög är hopparens hastighet då (på ett ungefär)?

    Jag anar att hastigheten måste vara lägre än 300 km/h. Annars bleve det ju en sjujävla smäll. 🙂 Men hur låg är hastigheten egentligen? Som en normal gånghastighet, dvs runt 5 km/h? Eller något högre?

    Apropå ingenting. Jag läser att Zlatan ska bli staty utanför Friends arena i Stockholm. Då dök följande tanke upp i min förvirrade och som alltid överhettade hjärna: Hur vore det om Kulla-Gulla finge stå staty utanför huvudentrén till ÖBO? Enom till straff, androm till varnagel.

    Är det ett projekt som du också finner lysande, Kulla-Gulla? Eller mina projekt och idéer är som Sickans i Jönssonligan? Dvs allt annat än lysande?

    PS Jag tål att höra sanningen. Så du behöver inte hymla. Raka rör föredrages. DS

  2. Jo jag tror det, det blir lätt många kort när man håller på…
    Oavsett motiv.

    Fallskärmshopparens hastighet har jag ingen koll på. Normalt går det inte så fort vad det nu konkret innebär. Men dom tar några hoppsasteg när dom landar men skärmen bromsar upp bra. Men mer än gångfart är det allt.

    Sen finns det rutinerade hoppare som roar sig med höghastighetslandningar.
    Har du fel blickfång, vindfång och mållåsning så blir det inte så himla bra landat. Det kallas krasch och brukar slutat på sjukhus..
    Har själv inte sett det utan bara fått det beskrivet för mig.

    Om jag stod staty utanför huvudentrén på ÖBO skulle hela kontoret ha fullt upp varje rast att gå ut och kasta ägg, ruttna tomater och rentav spotta på ”mig”

    Alla idéer är väl bra, somliga bara mer genomförbara och trevliga än andra. Så jag tror jag avstår från det där med staty.. känns inte direkt som det skulle passa mig särdeles bra.

  3. Icke desto mindre finns det människor som överlevt fall från flygplan som av någon anledning kraschat/exploderat högt uppe i luften.

    Hur nu det kan vara möjligt.

    Här kan du läsa om ett sånt fall: http://www.guinnessworldrecords.com/world-records/highest-fall-survived-without-parachute

    Fast jag tycker inte att du ska uppmana medlemmarna i fallskärmshopparklubben att testa att hoppa utan fallskärm. 🙂

    Möjligen kan viss personal på ÖBO tillåtas testa att göra sådana fallskärmshopp, men du ska absolut inte uppmuntra dem därtill.

    Jag ser framför mig, inne i min hjärna, hur det nog kan finnas vissa anställda på ÖBO, som verkar ha en övertro på sig själva såsom ofelbara och oövervinneliga. Och då tänker jag som så, att just de kanske känner sig manade att vilja testa om deras (över)tro på sig själva faktiskt överensstämmer med verkligheten.

    Jag tror dock att de i så fall kommer att bli grymt besvikna. Eller vad tror du, Kulla-Gulla?

Lämna en kommentar