Trust pilot och Fyndiq

Hallå världen. Nu var det länge sedan jag poppade in här. Tiden räcker helt enkelt inte till.
Jag har tänkt uppdatera er så många gånger men det har uppenbart inte gått direkt bra.

Det kommer ett mer personligt inlägg lite senare.
Nu börjar vi med att presentera hur man som företag inte bör göra när man får ett kritiskt betyg av en kund.

Jag har handlat lite hos Fyndiq.se och det har varit mediåkert kan man väl säga.
Tills dom försöker få betalt för en leverans som inte kommer. Jag får själv pausa fakturan för att dom inte tänker göra det.
Dom hänvisar mig till fel kreditföretag och det tar ett antal mejl för dom att fatta.

Sen tror jag i min enfald att fakturan är makulerad då det är uppenbart att det jag beställt inte kommer.
Men inte alls. Plötsligt kommer en faktura igen.

Återigen ska jag mejla deras robot med automatsvar för att någon ska svara några dagar senare. Så håller vi på tills dom beslutar att återbetala mig? Jag har alltså inte betalat fakturan eftersom jag inte fått min leverans.
Får ta ny kontakt med Svea för att förklara det hela och ber dom ta kontakt med Fyndiq.

Efter mycket om och men reds ärende ut.

Jag får då ett mejl från Trustpilot där som vill ha ett omdöme.
Jag skriver ett sådant.

Det här är min recention och jag får svar från Fyndiq

Då kommer det ett mejl från Trustpilot som jag helt missat.

Dom kräver att jag inom tre dagar ska verifiera min köpupplevelse hos Fyndiq.

Eftersom dom skickar till olika mejaldresser så har jag missat detta mejl. Och bara för att Fyndiq som själva kan gå in och kontrollera det hela inte vill ha dålig feedback på nätet ser dom till att omdömet raderas.
Det är väl hyfsat intressant att man genom att göra så här kan höja sitt eget omdöme på nätet.

Hur som så har dom förlorat mig som kund.
Inte för att jag tror att det bekommer dom, men det kan vara hyfsat intressant att veta hur saker går till ute i cyberrymden.

Och NEJ jag kan INTE rekomendera Fyndiq.se till någon.

Önskar alla en fin kväll där ute i vårat avlånga land.

#trustpilot #fyndiq

Det hände en grej

Nu var det länge sedan jag uppdaterade den här sidan.
Tiden räcker inte riktigt till alls, det är så mycket som snurrar och jag måste också prioritera återhämtning.
Sista året har medfört en del förändringar som tar en del av min tid. En ny spännande resa har börjat och jag lär mig nya saker hela tiden. Och kunskap kan man inte få för mycket av.

Men här i mitten av Juli råkade jag och en vän ramla över en kolonilott som vi blev väldigt nyfikna på. Och innan vi visste ordet av hade vi fått oss en visning och inom två veckor hade vi övertagit den.
Så nu har vi jobb så det räcker och blir över några år framåt innan vi kan luta oss tillbaka lite grann.
Så antingen kommer jag att göra ett litet sidospår här i bloggen eller så kan det hända att det blir en helt ny blogg om just det här.
Eller kanske bara ett projekt via sociala medier. Vi får väl se.
Här kommer en bild av våran djungel.

Fortsättning följer

Livet med en djungel av Bolltistel

Livet

Har jag någon gång sagt att jag har världens finaste söner?
Där bor så mycket klokskap, kärlek och empati.
Vi formas och förändras hela livet (åtminstone merparten av befolkningen) och man har så mycket att lära av varandra. Så mycket att se och uppleva.

I dag körde jag hem äldsta sonen till sitt nyinköpta hus. Det är alltid så fantastiskt att umgås med honom. Han gör mig till en bättre del av mig själv.

Förra året blev en djup tragedi och jag hade kunnat förlora honom.
Men just den här dagen var det inte min tur att förlora honom. Men han förlorade sina vänner i en ofattbar och tragisk olycka. Och det har varit en svår väg framåt för honom och hans vänner. Familjerna som förlorade sina söner, döttrar, bröder, systrar, partners och vän.
När det som inte får hända händer. När tiden stannar och luften försvinner. Vaccum uppstår.

Det är svårt att också vara anhörig. Att kunna stötta och hjälpa någon i kris. Att själv kunna ta in det ofattbara. Flera av dom har jag mött. Alltid med ett leende på läpparna. Så fina människor.

Men jag är så ofattbart lyckligt lottad att jag fått ha honom ett tag till. Att få ha djupa samtal om livet, döden, relationer om allt mellan himmel och jord.
Varje gång går jag med lätta steg framåt, berikad och glad.
Även när det är tungt.

Jag förlorade också en vän alldeles nyligen. En vän som både hatade och älskade livet. Som hade en livskamp varje dag. Hon lös upp rummet med sin närvaro och sina skratt.
Dom djupa samtalen om livets svåra ämnen. Men när livet blir förmycket och inte längre hanterbart spelar allt annat inte längre någon roll.
Även om man vill göra skillnad så finns det alltid en gräns för om det är möjligt. Här räckte vi inte till.

Det var ju inte så här det skulle vara. Vi skulle ju har rullstolsrejs på hemmet. Smyga ut och dricka bubbel och hitta på hyss.

Skratta tills solen gick upp och simma i den djupa oceanen.I går kväll när jag tittade mot horisonten anade jag att vi skulle få sol.

Och i dag har solen visat sig från sin bästa sida och det har varit lite vår i luften. I dag sken solen för dig min vän

Men nu har dina andetag upphört och vi har i dag tagit ett sita farväl. Det känns mörkt, ofattbart, sorgligt och rent ut sagt förfärligt.

Men det var en vacker stund, värdig vår prinsessa!

På en plats ovan molnen har man blivit berikad med en starkt lysande stjärna vars klingande skratt alltid kommer höras.

Jag vill tro att du fått ro i själen och är på en bättre plats. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Men jag hade gärna haft dig kvar här på jorden ett tag till

Sov i ro min fantastiska krigare

Till alla er där ute som anar men inte vet. Se det som inte syns. Våga vara ”a pain in the ass!” Det kanske ändå inte gör skillnad, men vi måste försöka så länge det finns liv. Då finns det hopp.

Mönster på Offerkofta

Mönster på offerkofta (strl. XS-XXL) Garn: Livets garn (valfri kulör men gärna en tråkig, mörk och deprimerande). Åtgång: Hur lite som helst eller hur mycket som helst beroende på storlek. Stickor: Beror på hur stora maskor du vill ha. Ju tunnare stickor ju mer kompakt och hållbar blir den. Lägg upp maskorna på stickorna. En […]

Mönster på Offerkofta

I dag är en sådan här dag när inget kunde passa bättre än att reblogga den här.

Jag tackar min fina vän har gjort ett eminent möster på koftan som allt för många i vårat avlånga land.

Det är bara att ta fram stickorna.

Önskar er alla en fin kväll 😊

Mot 2021

Då har nedräkningen mot 2021 börjat på allvar.
Hur summerar man ett år som det här?

Det har varit en klar berg och dalbana. På mågna fronter.
Inte allra minst tack vare pandemin som håller oss i ett stadigt grepp.
Men vi får hoppas att vaccinationerna som påbörjats ska ha önskad effekt.

I Sverige har vi precis startat upp.
England, Australien och USA bla ligger långt före oss och många har redan fått sin första vaccinations dos. Äntligen kan jag känna. Säkert till mångas förtret då just vaccinationerna är ett ämne som skapar läger.
Alternativ media har aldrig varit så högljudda. Egot är stort, folie går det åt massor och åter massor av..
Och nya sektliknande sammanhang skapas. Jag förundras över den enorma faktarecistens som råder.
Vi lyssnar mycket och gärna på alla som hävdar att pandemin bara är hittepå från världens ledare.
Att allt är fejk för att äntligen kunna vaccinera människor som gör dom till robotar och lyder minsta signal.
Tappar den egnal viljan och förmågan att tänka fritt.
Tja, det tycks ju fungera fint även utan vaccin.. Många tror sig vara helt odödliga.

Men för alla som nu faktiskt ser fram emot det här vaccinet och den kommande effekten så börjar man ana ljuset i tunneln.
Om allt går enligt plan kommer även jag att vara en del i den svenska vårdens vaccinations team.
När mitt uppdrag börjar vet jag inte ännu men man arbetar för fullt i regionen för att planera hur allt ska fungera.

Ännu så länge har vi i familjen klarat oss från smittan. Alla förutom ena sonen som fick en mycket lindrig variant av det hela. Det är mycket märkligt hur smittan ser ut. När ena parten blir lindrigt sjuk och den andra inte alls blir sjuk. Men ändå kan vara smittbärare.
Är mängden virus tillräckligt liten är det inte säkert att testerna kan påvisa Covid-19 eller så har man ett skydd av andra orsaker.

Det är dock inte alltid så roligt när man måste avstå från att träffa nära och kära för att skydda dom mot smittan. Många är i riskgrupp och då måste man vara otroligt försiktig och eftertänksam.

Det är ändå tur att den digitala tekniken finns, så man kan har digitala träffar.
Men när det här har lugnat ner sig och det blir säkert att träffas igen, då ska här firas, kramas och umgås igen.

Man får väl ändå vara glad att folk slutat bunkra jäst och toapapper för glatta livet.
Det kan inte vara så himla nice med jäst toapapper.

Men nog om årets pandemi.
I mars startades det en helt ny förening. En förening för alla med symtomatisk överrörlighet.
Det är så otroligt spännande att få vara en del av det nya och få vara med att utveckla.
EDS – HSD Föreningen är namnet på vår förening och vi har haft fullt upp hela året.
Det har skrivits digitala publikationer, arrangerats webinar med olika experter och vi har haft digitala fikaträffar och tematräffar.

Det har resulterat i många nya gemenskaper och kontakter och lärdomar.
Det har varit ett spännade år så här långt och vi har roligt tillsammans.
Glädje, humor och ett fantastiskt bra samtalsklimat gör stor skillnad när man ska arbeta i team.
Lyssna, diskutera, ventilera och skapa. Respekt och förtroende.

Tänk vad mycket bra man kan göra tillsammans under dom förutsättningarna.

Nu går vi äntligen mot ljusare tiden och våren är inte så oändligt långt borta längre.
Som jag längtar efter den tid då vår del av planeten börjar leva igen.
Men först hoppas jag ändå på lite snö och kyla. Några riktigt vackra vinterdagar där solen gnistrar i snön och värmer.

Jag hoppas ni alla har haft ett bra år trots denna annorlunda tid vi nu fått uppleva.
Man lär sig att ta vara på dom små sakerna och uppskatta det enkla genuina.

Jag är tacksam för alla fina människor jag har omkring mig som förgyller vardagen.
Härmed vill jag önska er alla en bra start på 2021. Håll ut ett tag till.

“Holding on is believing that there’s only a past; letting go is knowing that there’s a future.”
― Daphne Rose Kingma

När tryggheten försvinner

Jag är både arg och frusterad. Och jag inser, jag är långt ifrån ensam.

Äldreomsorgen består av flera olika delar.
* Hemtjänst som ska göra inköp, städa och tvätta.
* Äldreboenden där människor behöver mer hjälp och tillsyn
*Hemsjukvården
*Trygghetslarm

Det ska vara tryggt att använda tjänsterna som man dessutom betalar för.
Men så är det inte alls.
Min mamma har endast trygghetslarmet kvar då hon helt tappat förtroende för hemtjänsten där hon bor. Vilket även jag har gjort.
Jag skulle inte vilja ha dom springades i min bostad på deras villkor. Det är ders arbetsplats helt plötsligt och din bostad är inte längre en trygg plats där du bestämmer. DOM bestämmer! Dom TAR ÖVER! Dom STYR! Och dom KRÄNKER! Välkommen till Äldreomsorgen 2020 i Örebro Kommun!

Det har varit väldigt lungt sedan beslutet togs att säga upp hemtjänsten vilket har varit skönt.
Trygghetslarmet har fungerat bra fram till nu. Det visar sig att hemtjänsten i varje kommundel tagit över detta. Utan att informationen gått ut till dom som brukar tjänsten.

Mamma blir akut dålig och behöver hjälp.
Hon larmar och efter en stund dyker det upp två personer utan att ringa på dörren. Dom kliver bara rakt in. Frågar henne om hon har larmat vilket är en oerhört korkad fråga bara det.

Den ena personen håller sig hela tiden i bakgrunden så mamma ser henne bara snabbt i hallen men får ett bra signaliment på båda.
Hon lägger sig och dom fixar hjälpligt det dom ska utan skyddskläder trots Covid-19.

På morgonen när hon kommer upp ligger det mynt på vardagsrumsgolvet.
Hon inser snabbt att man flyttat på hennes handväska som vid tillfället för larmet stått i soffan.
Alla kontanter är borta.
Jag polisanmäler och kontaktar div chefer som försäkrar mig om att man ska ta tag i detta.
Bara en av personerna är inloggade hos mamma. Alla som går över tröskeln ska elektroniskt logga sig på platsen, vilket inte är gjort.

Enligt chefen är en polisanmälan upprättad även från deras håll, men den innhåller inte namnet på personen som varit hos min mor.
För att det är sekretess?? Man skyddar alltså brottslingar här.
Polisen lägger ner anmälan eftersom det inte går att bevisa.

För att kunna bevisa måste man ha övervakningskameror i lägenheten och det innebär en kostnad både för att skaffa internet och köpa in materialet.
Det tycker chefen är en bra idé att göra. Då kan man bevisa vad som hänt nästan gång??
Vilken JV….LA nästa gång???

Man har upprättat en Lex Sarah i ärendet men vad den leder till eller innehåller är fortfarande en gåta. För någon kopia har mamma inte fått.
Man får heller inte kontrollera människor i omsorgen mot brottsregistret enligt lag? Det är fel!

Vilka konsekvenser får nu det här?
Jo otrygghet, sömnlösa nätter, rädsla för att trycka på larmknappen när man behöver snabb hjälp. Oro och ångest.
Men det bryr man sig föga om.

Jag har förstått att det här förekommer om inte frekvent så är det ändå vanligt förekommande och ingen annan är brottslingen skyddas i dom här fallen. Hemtjänsten mörkar och lägger locket på.

Man kan byta till en privat aktör om man har hemtjänst. Men det har inte min mamma så därför kan hon inte byta.

Är det så här det ska vara i omsorgen av våra gamla?
Är det här värdigt och väl fungerande?

Jag saknar helt ord faktiskt.
Kommer hon någonsin få upprättelse? Kommer brottslingarna någonsin att behöva stå tillsvars?

Nej fy för att vara gammal i nya Sverige!

#Programnämndsocialvälfärdorebrokommun
#Örebrokommunäldreomsorg
#Hemtjänstenörebrokommun
#stöldihemmet

Paypal är inget jag kan rekomendera!

Alla har väl hört talas om Paypal gissar jag.
Jag har visst ett gamlat konto där som registrerats för typ 10 år sedan. Inte använt på 8 år. Nu fick jag plötsligt en betalning via Paypal utan att jag han stoppa detta.
Tänker att jag kontaktar kundtjänst eftersom mitt konto inte går att logga in på.
Detta var i början av Juni.
Sedan dess har jag försökt åtminstone stänga ner kontot. Eftersom jag inte har minsta lust att starta ett nytt konto när det redan finns ett.

Tillslut hamnar jag på deras Facebooksida och där får man ingen hjälp heller. Chatten är värdelös och skickar automatsvar. Telefonerna är nedstängda och Chatten på hemsidan är helt meningslös. Det ansluta telefonnumret upphörde 2015 och jag kan på intet sätt få hjälp med att få åtkomst till kontot.
Jag kan inte använda det och jag kan inte avsluta det.
Och Kundservice borde alla dar i veckan byta namn till KundOservice.
Jag inser om jag läser på Trustpilot att jag är långt ifrån ensam om detta problem.

Läser man på deras Facebook sida är det exakt samma visa där.
Folk är uppgivna, blir lurade på pengar, kommer inte åt sina konton och får noll och ingen  hjälp.
Ändå är det många stora företag som är anslutan till just Paypal.
Wordpress är ett av dom.
Tradera ett annat.
Och mängder av andra företag.
Att privatkunderna inte kan få den hjälp som man normalt får av en banktjänst är tydligen helt ointressant eller så har dom inte läst på.

Paypal gör allt för att jobba in sig på nya företag och se till att privatkunderna blir allt argare.
Användarvänlighet och kundvänlighet är inte deras ledord och ligger inte i deras strategi. Hur kan dom ens vara så stora på marknaden eller är det så att dom är på fall?

Jag vet inte hur jag ska komma åt det hela men nästa steg blir ju att gå bakvägen och mota bort dom.
Har just du erfarenheter av Paypal får du gärna dela med dig.
Mitt förtroende har dom förbrukat flerfalt!

#paypal
#wordpress
#tradera

Livet i allmänhet i närvaro av Covid 19

Återigen var det oändligt länge sedan jag var här. Tiden springer iväg och jag hinner inte med helt enkelt. Det har hänt oändligt mycket sedan jag skrev sist.
Och inte allra minst har världen drabbats av en giganstisk pandemi, av en farsot som ingen riktigt förstår eller får bukt med.
Vi har ingen aning om vad vi har att vänta oss framåt, det är det enda vi faktiskt med säkerhet vet.

Hur har ni det där ute? Hur har just du drabbats av Covid -19?
Har du själv varit smittad eller har du  någon närstående som smittats?

Hos oss har vi ännu klarat oss fint. Men vi upprätthåller dom regler som hälsomyndigheten rekomenderar för att skydda våra äldre och dom som befinner sig i riskgruppen. Roligt är det ju inte att inte kunna springa på som vanligt, men utmaningen är antagen och vi får saker att flyta på bra.

Det är bara en själv som kan sätta krokben för allt och varför göra det om man inte behöver.

I dag är det Margareta dagen en liten stund till.
Margareta är ett gammalt ord som  härstammar från Persien och betyder Pärla.
Ord är alltid lika spännade.

Vad har hänt sen sist vi ”sågs” då?

Här har vi firat födelsedagar, bla en 30 åring på en utmanande distansfest som avlöpte väldigt bra måste jag säga. Födelsedagsbarnet var nöjd och jag tror kanske värdparet kände detsamma. Åtminstoen i det stora hela.

Jag har haft förmånen att hänga med ett gäng finfina kids i olika åldrar. Det är så roligt att följa dom små. Det är en härligt tid och jag bara älskar att jag får vara en del av den tiden. Life is good.

Och så blev det en helt ny förening. En plattform, en ny utmaning och en helt ny inriktning. Det är såå fantastiskt roligt och utvecklande. Men nog så hjärntröttande ibland. Men vad man lär sig.
Visste du att det är 27 par muskler som gör det möjligt att tala och att det är ett 50 tal muskler inblande i möjligheten att kunna svälja.
För att inte tala om alla små ben och brosk och ligament som fyller en fantastiskt stor roll i hela processen. Inte konstigt att det iblan går galet.

Men nog om det.

I början av sommaren hittade jag min ultimata fjäril. Äntligen. Och fick en del bra bilder.
Makaonfjärilen är en av dom största vi har i landet.

Jag önskar er alla en fortsatt fin sommar med tillhörande väder och vind.
Stay safe and keep distans!

 

Julen är här

Julen är här.
Idag börjar dagen då människor firar en högtid.
Men det också en dag där många far illa. Många går sönder och mår dåligt.
Många sitter ensamma och saknar nära och kära.
Ångest och tårar och skräck kantar många människors dag.

Jag har ingen stor familj att festa med.
Men jag är rädd om de få jag har.
Dom betyder världen för mig.
Dom ger mig liv och näring.

Sista veckan har människor i min närhet dock visat sig från en ny sida.
Där konflikter kantas av hårda ord och grymhet.
Där saker ställs på sin spets så till den milda grad att jag är totalt mållös.
Varför? Var ligger drivkraften till detta skådespel?
Vad är vinningen?
För mig finns här bara förlorare.

Allt vi gör får konsekvenser som är mer eller mindre positiva.
Och allt är ett långt lärande och kräver sitt av var och en.
Alla måste ta ansvar och dra sitt strå till stacken och syna sig själv i sömmarna.
Vilket sällan sker fören katastrofen är ett faktum.

Till alla mina vänner önskar jag en god och vilsam julefrid.
Där trygghet, värme och kärlek är ledorden.

Man kan inte välja sitt liv i alla lägen, men man kan välja sina strider.
Och man kan välja bort det som tar energi och är destruktivt.
Må rättvisan vara vägvisare och omtanke och eftertanke vinna.

Nu går vi mot ljusare tider och våren är faktiskt inte långt borta.
Men först ska vi igenom lite snö och kyla.

GOD JUL

Fars dag

En hyllning på fars dag. En kamp som aldrig tog slut. Och jag gissare att världen hade sett annorlunda ut om dom fått fortsätta din kamp och ditt gedigna arbete.

Det här skrev min far som då var Distriktskonsulent i Östra distriketet av De handikappades riksförbund, Västerås. Året bör ha varit 1966
Han föddes 1922, fick polio 1924 där båda benen blev helt förlamande.
Han växte upp på Eugeniahemmet på Lidingö
Han arbetade från början som finmekaniker på Saab i Linköping.
Han slutade för att arbeta inom  handikapprörelsen vilket han gjorde fram till sin död i Januari 1982.
1969 var han med och bildade Närkes handikappsidrottsförbund
Parasport Örebro län Historia
Efter hans död fick jag och min syster ett kort från hans gamla lärare på Skolhemmet på Lindingö där hon skriver att minnet av honom omöjligt kan utplånas.
Med tacksam glädje minns vi Harry som en genomhederlig och fördedömlig kamrat och förtjusande Elev. Varmt deltagande A Berger 91 år gammal.

Harry Leiner
Dagboksblad

I ljuset från bilen stråklastare kommer löven singande från träden som guldpengar och vinden jagar dem över körbanan. Det är natt och inte så många trafikanter ute på vägarna. Jag kör inte så fort på den krokiga vägen, som är blöt och belagd av löv.
Den är hal, det vet jag och frågan är alltid densamma.
Vad vet mina medtrafikanter om hala vägar, avståndet, säkerhet, han som kommer där borta, jag ser ljuset över backkrönet och nu är han här. Vi möts och jag tyckte han körde för fort. Men det är natt och i morgon möter en ny dag.
Jag kommer hem från ett sent sammanträde och mina tankar går ut igen.
Det här med bostäder och samhällets allmännyttiga instutitioner som är oåtkomliga är egentligen bara eländigt.
Här satsar kommunerna att bygga vad dom själva anser handikappvänligt, men vet herrarna som bestämmer om anslag hur dessa bostäder ser ut?
Är det någon som är kunnig som fått ta del av ritningarna? Eller är det bara fackidioter som sett linjerna på ritningarna och inte tänker på hur dom ska tolkas?

Jag kommer ihåg en kommun där man skulle bygga en fastighet och där det skulle inredas en specialbostad för en handikappad husmor i rullstol. Vid ena gaveln var bottenvåningen i marknivå, vid den andra gaveln var det 2,5 m nivåskillnad mellan bottenvåningen och marknivå. Naturligtvis placerade man specialbostaden vid gaveln där nivåskillnaden var 2,5 m.
Man måste då bygga en dyr ramp där man ska köra en rullstol, men den handikappade husmoderna kan ändå inte själv köra sin rullstol på rampen.
På vintern är den dessutom nästan oanvändbar då det blir halt.
En helt onödig fördyring!! Jag skrev om placeringen av vattenkranar i badrummet, om för smala passager och en altan som inte kan användas, men jag vet inte vad man har gjort.

I en annan kommun köper man det gamla stationshuset och gör och gör fyra bostäder. I tre bostäder sätter man in elspisar och gör förbättringar. I den fjärde bostaden sitter en rullstolsburen kvinna och i hennes bostad sätter man inte in någon elspis eller gör några andra förbättringar. Det finns inte ens en edlsatad för att värma upp bostaden och det har varit stränga vintrar. Kommunalnämden kan inte förstå, säger man, varför bostaden inte blivit iordningställd. Nu skriver man till mig och meddelar att man lovat kvinnan förbättringar som hon har godtagit. Det här har tagit tre år!! Men man skall utreda bostadsfrågan vidare säger man.
Det här är fall inte långt från våra pulserande storstäder och kommunalmännen är inte fattiga. Man blir upprörd och tycker att kommunalmän är både okunniga och omöjliga att tala med.

Jag besökte ett ålderdomshem häromdagen, där man ville ha förslag på en åldringsvänlig enté. Nu är det bara trappor med höga steg och man ville köra rullstolar upp och ner.
Efter mätningar och bedömingar talade vi om att en rullstolsramp skulle ta en plats av 2x4m, göra intrång på den nuvarande trappan och kosta 7 000 kronor. ”Men vi har bara två åldringar som sitter i rullstol”, säger föreståndarinnan. Det var minoritetstänkandet.

Häromdagen rinde en kulturens man, landsantikvarien och sa ” Vi har i dagarna öppnat vårt nya museum och vill gärna bjuda in till ett besök för att bla samtala om hur vi skall göra det möjligt de handikappade att komma hit till oss så kan visa vad vi har.”
Det är inte varje dag man blir bjuden på museum och för en gång skull får vara med och lämna förslag som skall beaktas. Ett gammalt slott från 1200-talet är naturligtvis inte så utformat att det går att obehindrat åka rullstol här och radikala ingrepp är helt uteslutna. Men det är förvånansvärt hur man med enkla medel , flyttbara ramper, ledstänger samt olika dispositioner av inredningen kan göra det möjligt att åka rullstol i slottets våningar.
Landsantikvarien, hans rustmästare och museisnickare följde med överallt, än berättade om museets samlingar, än allvarligt diskuterade ett praktiskt problem och den vackra höstdagens eld brann ännu när vi lämnade slottet.
Jag hoppas kunna berätta om lösningen av problemet en annan gång.

Var det en representant för kulturen som var så positiv? Nej det var en människa som tänkte på att ge alla sina medmänniskor del av något han själv upplevet som glädje och lycka. Samlandet och ordnandet av kunspaker om andra människor, andra förutsättningar och idéer om hur man löser problem. Men vem har till uppgift att samla kunskaper om människor omkring oss just nu?

Men det finns anda representatner för kulturen. Det finns ett nytt och vackert bibliotek, men dit kan inte den handikappade komma. Inga parkeringsplatser – trappor – trappor – trångt mellan bokhyllorna. Men vi får väl nöja oss med bokrecentioner som andra skriver – vi läser åtminstone bokrecentioner – men det gör nog inte alla.

Egenligen har jag tänkt skriva till någon…
Du – det är inrikesminsitern som har hand om bostäderna, säger någon. Och finansministern och socialministern säger att man satsar pengar och ämbetsmännen bestämmer  hur det ska fördelas.
Det är inte riktigt säger någon, det står i lagen hur de skall vara, där kan du läsa. Men om hur människor är och har det finns det inte så mycket att läsa, men jag har träffat människorna många gånger.

En vacker höstmorgon, Anna är först vaken. Ska vi gå op pappa? Vi klär oss, mamma behöver sova en stund till och vi smyger oss tysta  ut i köket, Vi kokar välling och kaffe och talar om vad vi ska göra i dag.
”Pappa ska inte jobba idag” säger hon halvt frågande, halvt vädjande.
” Jo jag måste, det vet du väl”
”Jaha” säger hon resingerat.
”Men på lördag är pappa hemma” och det lilla pekfingret sträcks upp som en uppmaning eller ett tecken på triumf.
På lördag ja, då kanske jag skall redogöra för de här bostadsfrågorna. Vårt samhälle är inte så vänligt, det märker man snart. Det är inte ens handikappsvänligt och inte barnvänligt heller.