Etikettarkiv: Psykologi

When the past strikes back

Standard

Ibland undrar jag hur saker och kan bli som dom blir.
Och varför vissa människor mer eller mindre åker räkmacka genom livet och andra ska slåss med näbbar och klor för att hitta en bas för att överleva.

Jag är absolut inte den som åkt räckmacka genom livet. Far away from that.

Men jag har valt att försöka utveckalas, lära mig av histiorien och lära mig av det som sker. Att ta konsekvenserna av mitt handlande och inte skuldbelägga någon annan för mina val.

Självklart har även jag saker jag gjort som jag inte är stolt över. Som jag skulle önska att man gjort annorlunda. Samtidigt hadet jag då inte kunskapen, självinsikten och erfarenheten som jag hade behövt för att göra annorlunda.

Sista veckan har jag fått en hel del aha upplevelser, insikter och för första gången i mitt liv kunnat sätta ner foten, vänligt men bestämt och säga nu räcker det!
När ens förälder varit död i 30 år och man forftarande skyller sitt handlande och sina egna reaktioner på dem, då har man missat något i livet.
Dessutom skulle jag vilja ha ett snack med dom psykologer och terapeuther som skott sig på en patients bekostand i typ 20 år utan att göra någon som helst nytta. Mer än möjligen bejaka att man kan skylla saker på andra. Man behöver inte ta ansvar för det man säger och gör, det räcker med att vara ett offer.

Jag har aldrig haft någon större respekt eller förståelse för just den här yrkeskategorin då dom har ett väldigt märkligt vis att se på livet och på människors sätt att agera.
För att inte tala om vad dom faktiskt lyckas katalysera fram för idiotiska beteenden.

Visst åldern har sin inverkan och kanske finns det små inslag av demens som smyger sig på. Men det är inte hela sanningen.

När reaktionen över en trasig dammsugare slutar med att man skyller det hela på att man är uppvuxen i en dysfunktioneller kärlekslös familj, då har det gått ganska långt.
Att skylla sin reaktion på en mamma som varit död i dryga 30 år och som man inte har levt under samma tak som på drygt 60 år. Då har man inte lärt sig någon på vägen.
Inget annat än att man räddar sig själv genom att dra på sig en tjock mullig lurvig tät offerkofta.
Att sedan på det snabbt som en vessla vända på steken och kasta skiten i mitt knä blir liksom lite too much!
Nej jag måste inte accepera det. Jag måset inte ens repsektera det.
Kaske fick det mig att göra något jag funderat över mycket länge men valt att avstå pga många olika saker.

Vi får se om jag har förmågan att genomföra det.
Vad vill jag säga med det här då?

Jo det är enkelt.
Ta ingen skit oavsett vad den kommer ifrån.
Även om det är kött och blod.
Stå på dig, annars gör någon annan det!

Ha en fantastiskt fin vecka!

 

 

Annonser