Bokslut

Standard

I dag har jag gjort ett bokslut i livet.
Det känns sorgligt men ändå finns där så mycket fina minnen och glädje.

I december 2006 hämtar jag hem den här killen.
Hans ägare behöver hjälp då hon är sjuk och har hämtat hem honom från en fodervärd.
Jag ska hjälpa till ett par månader för att hon ska få allt på banan.

Men saker blir inte som planerat ( vilket dom sällan blir iof.)
Grabben är 10 månader och börjar bli testosteronstinn.
Enligt utsago så kan han det grundläggande i lydnad och han kan vara ensam hemma.

Jomen visst…

Ensam hemma kan han ju vara, men äter upp posten  och går bärsark här och där.
Katterna blir snatt rätt trötta och ligger och glor på honom när han hittar på galenskaper.
Han kan absolut gå i koppel, om man nu uppskattar att ligga som en snorloska efter.

Han har noll och ingen repspekt för något annat än sig själv. Och han ska vara väldigt tacksam för att han är så charmig..
Hästar är bara stora lekkamrater.
Charles i stallet kan man åka snålskjuts med. Bara bita tag i svansen, hålla kvar och åka med.

Vi diskuterade jaktinstinkt en em i stallet. Jag hade noll koll eftersom han ännu inte varit lös mer än på platser där det inte direkt triggats.
Dom rutinerade jägarna sa åt mig att inte oroa mig.
Drar han är han tebax inom 15 minuter.

Och dagen han drog på en hare så vrålade jag lungorna ur kroppen, men inte hörde han mig. Jag tänkte på vad ”gubbarna” i stallet sagt och tittade på klockan.
Slog ner rumpan på gräset och väntade.
Efter 10 min stod han där, lika glad och lycklig som vanligt.

Jag stod med en hund som jag inte visste något om och där ägaren valde att vara selektvit tillgänglig. När jag väl hörde något så fick jag mig en avhyvling.
Jag hade haft hunden lös! Han hade badat utomhus! Rullat sig på ett gärde!
Shame on me! Det var rent och skärt djurplågeri.

Men när jag behövde veta om vaccinationer, sjukdommar och andra vitala saker så poff, försvann honom och gick inte att nå.

Jaja, jag funkar ju som jag gör så jag tog fullt ansvar för Diezel och gav honom bästa tänkbara förutsättningar.
Det var ju trots allt inte hans fel att människor i hans omgivning betedde sig som knäppgökar.
Han var full av livslust och glädje och galna upptåg.

Men tillslut ruttnade jag ur och kontaktade djurskyddsispektören.
Vi träffades och diskuterade och han gav mig de verktyg jag bevhövde för att kunna komma vidare.

Så efter en del bråk och tandagnissla kom brevet med Diezels stamtavla och underskrivna överlåtelsehandlingar.
Han var min. På ont och gott.

Dock hade vi ett dilemma, han fick inte vara med mig på jobbet och han funkade inte ensam hemma. Så att behålla honom var ett mindre bra alternativ.
Och att byta jobb gör man inte på en grisblink.

Men via vänner hittade han ”hem”
Så efter 10 månader hos mig flyttade han till sin nya familj.
Och med det fick även jag nya vänner.

Diezel är 12 år. En ganska hög ålder för en Flatcoated Retriver.
Och nu är tiden inne.
Kroppen är trött och sliten och livet rinner ut.
Jag var och besökte honom i dag.
Och precis som alla andra gånger när jag kommer så blir han själaglad.
Sista året har han inte längre orkat slå iklull mig när jag kommer men så sent som i somras gjode han det.

En fantastisk individ som haft ett fantastisk liv och varit älska av så många människor.

Livet är inte oändlig, allt har en början och ett slut.

För varje individ man möter lär man sig något nytt.

Separationer i alla dess former är det svåraste vi har att hantera.

I morgon slocknar en stjärna på jorden och en ny tänds på himlen.
Ytterligaren en stjärna på min egen stjärnhimmel

 

 

Annonser

5 responses »

  1. Några rader som jag skrev när vår ZsaZsa (Rottweiler) flyttade till Regnbågsbrons land. Tänker att de kan passa här också.
    ”Nu vilar du gott och smärtan över
    en älskad kamrat har gått över bro
    leker på ängar med blommor och klöver
    tillsammans med andra som evigt fått ro
    Där tiden är något som ej längre finns
    med kärlek i hjärtat vi alla dig minns
    Lycklig och fri i Regnbågens land
    Och snart en gång din tass i min hand”
    //P-L

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s