I morse blev jag ut ringd till stallet. Min stora drummel hade rullat fast under natten men tagit sig loss. Dock satt en fot i dörren, alltså sparkat i den, så det krävdes hammare och stämjärn för att kunna öppna den. Kändes bra att kunna konstatera att hästen dock var oskadd och rätt obekymrad. Trots att det var hans dåliga bakben han använt för att trycka ut dörren. Det syntes för tån var välpolerad. Han tyckte det var rätt trevligt att jag kom ner och gav honom lite uppmärksamhet så där på morgonkvisten.
Passade på att kolla över mina andra huliganer och släppa ut dem också.
Mulman sköter sig finfint. Han är artig och trevlig och vill gärna gosa. Har inga som helst problem med att umgås med människor och hästar vad vi hittills kunnat se. Det känns otroligt bra måste jag säga.
Vid lunch var det då dags igen. Therese som hade fodringen ringde och sa att Mulman var blodig på en framfot, så det var bara att kliva ut i kyla och kontrollera.
Mycket riktigt hade hans lilla dans och blåsnummer för rådjuren gett honom ett broddtramp på ena ballen. Det var bara att gå in och hämta lite prylar för sår rengöring.
Han är rolig, för han står och försöker hjälpa till med mulen när man ska tvätta. Och sen lyfter han foten, precis som han säger ”här matte, blir det bra så här högt”. Den skarpa häst jag sägs ha köpt tillbaka står alltså i hagen utan grimma och är alldeles förtvivlat tjänstvillig när det skall tvättas sår. När allt är klart blir han allt besviken över att jag går.
Det vanliga passer i stallet med mockning och vatten och hö fixade jag delar av innan 4a. Då fick han som vanligt komma in för att få äta och vila. Han gillar det nu. Har inga problem med att han är själv.
Fick hjälp av Eva med att fylla vatten och borsta Sotis. Det är så gött när man får lite hjälp då och då. Hon är bra med djuren Eva och är inte rädd för att ta tag i saker. Uppskattar hennes hjälp enormt mycket.
Sen var det dags för Mulmans sår rengöring inne. Han står rätt snällt på gången. Vill inte sätta fast honom ännu då jag inte alls vet vad han har upplevt och vill inte trigga igång saker i onödan. Han hjälpte lika bred villigt till när jag skulle tvätta denna gång och är väldigt glad över alla människor som hela tiden pratar med honom. Man riktigt ser hur denna stora häst står och myser. Då blir jag varm i hjärtat.
Är så otroligt glad över att ha honom hemma igen. Att han undslapp slakt. Ännu har vi inte mött veterinären men det ska vi snart se till att göra. Det ska bli intressant att höra hans utlåtande.
Sen fick även Grå sig en omgång med lite sårtvätt. Han kan då rakt inte hålla rätt på broddade fötter så det är sår högt och lågt. Blir så trött.
Nu måste jag beställa en burk Vegebom igen. Knappt halva burken kvar och det lär gå fort om det ska fortsätta så här. Nu är det dags att sluta för i dag. I morgon är en ny dag.
Ha det gött där ute!
Just another day 
Ett tips till dig, Kulla-Gulla. Du skriver så fint om hästars känsloliv. Med trygghet och fruktan/rädsla som varandras emotionella motpoler. Så när du är färdig med denna ”dokumentärserie”, föreslår jag att du skriver ännu mer om hur hästar tänker och känner. (Du har också vittnat om att hästar minns sina välgörare, även om det har gått flera år sedan sist.; där kan man tala om hästminne i både bokstavlig och bildlig bemärkelse.)
Jag förstår att den som klarar av att vinna en hästs förtroende och tillit har goda chanser att åstadkomma något som närmast kan beskrivas som ett mirakel med den hästen. Du verkar satsa på just detta, dvs att vinna hästens förtroende. Hästens ”kärlek” till dig blir en sorts belöning för all den möda (och alla de pengar) du investerar i hästprojektet.
Alltså: Det vore verkligen intressant ifall du ville berätta mer om – vidareutveckla – vad man måste tänka på, ifall man vill vinna hästens förtroende.
Likaså vill jag rekommendera dig att förklara en del hästtermer för de av dina läsare/följare som inte kan så mycket om hästars anatomi och dylikt men som trrots det gärna vill läsa dina intressanta bloggartiklar i denna ”nygamla” dokumentärserie du just har släppt här på bloggen.
Jag tänker exempelvis på ordet balle, vilket förekommer i bloggartikeln här ovanför. Jag råkar känna till att en balle är något som har med hästens bakhov att göra. Men för en icke-hästkunnig person leder användning av ordet balle lätt till något helt annat, vilket jag av blygsel bara vågar antyda lite om.
Annars kan folk kanske rent av börja tänka. Värst vad vulgär och fräck denna bloggerska är mellan varven.
Kort sagt: Man kan rodna om kinderna för mindre än så, om man som läsare ”luras” att spinna vidare på den felaktiga associationens väg. Och jag har svårt att tro att detta var din mening.
Det kan nog vara en bra tanke att vidareutveckla. Hästvett och etikett alla Lundabergs!
Så länge du inte har hästens förtroende kan du heller inte göra det du måste. Att ha häst är så mycket mer än bara rida.
Ofta står du med sårskador, en skrämd häst, en trotsig häst osv. Har du då inte ett samspel så är du rätt rökt och kan inte göra det du ska.
Haha ja ballen ja, det kan ju tolkas på flera sätt, så tänkte jag ju inte.
Jag får väl ta en anatomilektion mellan varven då!