Mitt första inlägg om Mulman

Standard
Mitt första inlägg om Mulman

Jag kommer flytta över mina inlägg om Mulman hit. Det finns några och dom vill jag samla på samma ställe. Det finns ännu mycket oskrivet men jag fyller på var efter.
Det här skrev jag 8 Januari 2013

I dag skulle Elvis ha fyllt 78 år och David Bowie fyller 66 år.

Och jag har fått köpa tillbaka min Mighty Fighter född 2009 e Carêm u NamNam

Han såldes 2010 på hösten till en kvinna i Sundsvall som skulle ha honom som hopphäst. Hon hade ganska höga tävlings ambitioner och hade jobbat hos en av våra stora ryttare & bla varit med över till USA med dennes dåvarande hopphingst. Hon var häst van och rutinerad och hade inga problem med att hantera lite vassa hästar. Jag har följt dem på distans. Fått bilder, lite filmsnuttar och berätteler om hur han utvecklats.

Fighter föddes som sk tåbarn. Han var otroligt stor när han kom ut och hade legat trångt. Så han gick på tårna kan man säga. Pga olyckliga omständigheter så brast senan i höger framben. Den stora senan på framsidan. Det gjorde i sin tur att han inte kunde räta ut benet så han kunde stå på foten.

4 dagar gammal blev han således gipsad. Och det tog tid att rehaba honom. Tuff till tusen var han. Växte så det knakade. Men han blev bra, skickades på hingstbete i Mars och kördes därifrån i September. Han kastreades vet besiktigades och såldes.

Nu står han där ute igen. Jag har med hjälp av min vän Lotta, som var med när det begav sig 2009, lyckats rädda honom från att bli slaktad. Jag har köpt honom osedd. Så när han i dag klev av trailern i Örebro visste jag bara det jag fått höra.

Jag hade framför mig en smärtpåverkad  häst. Med en rörelsestörning i v bakben. Sur, grinig och på gränsen till farlig. En otroligt skarp häst.

Jag orkar inte skriva mer i dag. Jag ska försöka uppdatera mer konkret frammåt.

Annonser

4 responses »

  1. Du verkar ha en dragning till sånt som kallas för Mission Impossible. Vad du beskriver här ovanför i ditt blogginlägg är något som de allra flesta inte skulle våga ta sig an. Men du gillar uppenbarligen stora utmaningar med stor osäker om ”investeringen” (i form av både tid och pengar) ska löna sig.

    Vad är din drivkraft? Hur resonerar du? Vadan denna tjusning till utmaningar, som andra snarare skulle rygga tillbaka inför? Erhåller du stöttning från personer i din närmiljö, eller merparten av dessa individer runt omkring dig är inne på att du alltför ofta tar dig vatten över huvudet utan att s a s vara tvungen därtill?

    Jag både fascineras och oroas av den bild av din personlighet som framkommer här på din blogg. Många smällar lär det bli under din livsresas gång. Men, som en del sägar: Det du inte dör av, det härdas du av.

    Fast är det livets innersta hemlighet att man prompt måste härdas? Vad anser du, Kulla-Gulla?

    • Ja jag dras till utmaingar. Och i det här fallet en häst som stod mig varmt om hjärtat. Jag hade många diskussioner med duktiga veterinärer innan jag tog steget och köpte tillbaka.
      Och i det här fallet fanns det många som stod bakom mig och stöttade mig hela vägen.
      En del anser säkert som amen i kyrkan att jag tar mig vatten över huvudet om och om igen.
      Passion är väl en av drivkrafterna. Att utmana mig själv och lära mig nya saker.
      Jag har alltid gett mig på saker som jag haft noll koll på kan jag säga. Så även när det gäller att söka jobb.
      Du skulle förmodligen storkna om jag berättade mina historier.

  2. Jag läser nu i det efterföljande inlägg att du faktiskt redan har funderat lite över dessa frågeställningar.

    Jag citerar: ”Jag är kanske korkad men jag kan inte släppa taget när det känns rätt att hålla kvar. Om det visar sig att det tillslut finns saker vi ännu inte vet, ja då tar vi det då. Men det finns så många saker som förklarar senariot.”

    Men utveckla gärna hur du tänker och resonerar. På något vis måste du ju genomföra en sorts mental cost-benefit-analys, dvs väga positiva omständigheter mot negativa och finna – om man nu vill fortsätta på den inslagna vägen – att nettobehållningen trots allt blir (svagt) positiv. Eller?

    • I det här fallet fanns det bara cost failur hela vägen. Det är ofta så med häsar.
      Men jag är ändå glad och nöjd över att jag tog det här beslutet. Och att jag fick möjligheten att rehaba en häst som var potentiellt utdömd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s