Öppet brev till IVO och Regeringen

Standard
Öppet brev till IVO och Regeringen

I dag är jag arg, ledsen och besviken.
Jag har fått avslag på min anmälan till IVO för att det gått två år sedan skadetillfället!
Men jag har inte VETAT att jag varit FELBEHANDLAD fören i Augusti i år.

Hur är det här ens möjligt? Hur kan ni sägas vara en tillsynsmyndighet för vården då ni håller dem bakom ryggen? Kan någon förklara hur ni tänkte nu?
Ni måste vara helt tappade bakom en vagn eller totalt befriade från verkligheten.
Jag saknar ord för hur ni behandlar felbehandlade patienter!

I Maj 2013 gjorde jag en olycklig avsittning av min häst på en skogstur.
Jag skadade mig inte i fallet men kom i vägen för en hov.
Detta resulterade i att jag fick en rejäl bit av höftkammen avsparkad.
En ”glad” skara brandmän och ambulansvårdare fick hämta upp mig i skogen dit man inte kunde köra bil.

Jag kom in på traumalarm till akuten i Karlstad och man körde en Magnetröntgen med kontrast för att se omfattningen av skadorna.
Hade två pyttesmå hål i skinnet där det blödde rejält och även inre blödningar.
Hamnade på IVA fösta natten och blev nedflyttad till Ortopedens vårdavdelning em därpå.

Innan jag åkte hem dag tre, fick jag bevisa att jag kunde gå för egen maskin och även träna att gå i trappa. (I efterhand har jag fått veta att jag inte alls ens borde ha belastat benet.)
Inget mer återbesök planerat mer än att jag skulle ta stygnen efter 14 dagar men dom tog jag själv.

I Juni var jag i kontakt med läkaren,  då jag upplevde att en benbit for omkring och flyttat sig ner mot ljumsken. Får då besked om att den kommer läka fast.

I Juli bokar jag ett återbesök. Man kan med röntgen konstatera att ingen läkningsprocess infunnit sig. Man sa att det inte skulle bli några komplikationer. Och jag ska helt enkelt vänja mig vid besvären jag fått.
Vi pratar om två benbitar i olika storlekar. En är 4×5 cm från övre delen av bäckenet och en 4,5 cm lång längre ner. Dessa är lösa, var av en inte ens ligger i regionen den lossnat. Den andar ligger inskjuten under höftkammen. Ändå står det att detta är en Stabil Bäckenfraktur?

I September har den övre biten flyttat sig ännu mer ner i ljumsken. Där har den kilat fast och jag har svårt att röra mig då den konkret ger smärta. Sitta är en plåga.
Jag ringer väntar på att läkaren ska ringa mig.
Jag råkar vara på sjukhuset i ett annat ärende när läkaren ringer så jag kan få komma in direkt för en koll.
Man bestämmer då att man ska ta bort den lösa biten.

Detta utförs i slutet av Oktober 2013
Man utelämnar dock mycket fakta från operationsberättelsen.

Jag har vid 3 tillfällen frågat läkarna varför man inte kan sätta tillbaka benbitarna och fått till svar att den typen av operation inte går att utföra.

Jag flyttar till en annan stad. Det dyker upp nya problem och jag får en remiss till ortopeden via min vårdcentral då jag efter ett lyft fått akuta problem.
Där vill dom bara bli av med mig. Avfärdar allt med att det här är som det är, gilla läget och lev med det. Jag fick inte ens ställa mina frågor innan dom två ortopederna lämnade rummet. Kvar stod jag utan att ha fått minsta svar.

Frustrerad över besöket ber jag om en second opinion hos en läkare i Göteborg.
I Maj i år får jag komma till en ortoped på sjukhuset i Mölndal. Jag hade inte några förväntningar alls.

In kliver en läkare som är glad och intresserad??
Tänkte snabbt att jag måste ha hamnat fel?!
Han ställer massor av frågor och jag berättar.

Snabbt frågar han mig när senaste MR undersökningen gjordes.
Eeehum. Ja samma dag som olyckan, svarar jag.
Han tittar förundrat på mig och frågar hur man följt upp och vilken rehab jag fått.
Svarar att man inte har följt upp mer än det jag själv bett om och ingen rehab.
Han frågar då om jag skämtar med honom…

Så kommer den magiska frågan. ”Varför satte dom inte tillbaka fragmenten, dom var ju så stora?”  Då var det min tur att chockat titta på honom och säga ”skämtar du med mig?”
Man sa att man inte kunde göra sådana operationer.
Han svarar då att om jag kommit in i Göteborg med en sådan skada, då hade man satt tillbaka allt.

För att få en överblick beställer han både MR och CT för att verkligen se hur det ser ut.
Detta utförs samtidigt redan i Juni månad.
I september har jag första telefonsamtalet med läkaren och i November det andra.
Det ligger ett stort fragment kvar förutom det man tagit bort. Även detta tillräckligt stort för att sättas tillbaka.
Eftersom det gått flera år kan man inte göra något åt situationen.

Jag har bestående men av det här.
Jag har ett snett bäcken och klara muskelbortfall runt höften. Jag haltar kroniskt och har svårt att få med mig benet. Har svårt att gå längre sträckor och även att sitta och ligga ger stora problem.

Jag träffar av en händelse en gammal vän jag inte sett på många år. Även hon har råkat ut för den här sortens skada. Hennes fraktur ansågs stabil. Det står även i min journal att min är stabil. Skillnaden är att hennes låg intakt där det var av. Och hon fick inte under några omständigheter stödja på benet under ett antal veckor.

Min fraktur klassas som stabil trots att jag ser det övre fragmentet i magen och kan peta på det?!

Jag har ett nytt samtal med läkaren i November som bekräftar att bitarna hade gått att sätta tillbaka eftersom dom är tillräckligt stora.

Så efter den här informationen bestämmer jag mig i samråd med läkaren att göra en anmälan till IVO och LÖF.

En knapp vecka senare får jag brev om att jag inte kan anmäla detta då det gått mer än två år??
Hur ska jag kunna anmälan något inom tiden två år när jag inte ens vet att dom begått ett fel?
Det var först nu jag fick den informationen.
Det är alltså helt okey att läkare felbehandlar och struntar i att behandla sina patienter så länge man kan mörka det i 2 år?
För då är det preskriberat?
Det är ju knappast så att läkarna anmäler sig själva.

Ni som sitter och skriver lagar och paragrafer, ni som bestämmer och beslutar om vad som är rätt och fel. Ni har väl försäkringar som täcker det mesta.

Ni kan köpa er vård av specialist direkt, ni har förtur och ni får givetvis tillgång till kvalitativ Rehab.
Vi som är utelämnade till den allmänna vårdsektorn måste alltså både vara utbildade läkare, jurister och veta bättre än dom som tycker att vi kostar för mycket pengar och bara ställer till besvär.

Om jag hade kommit in med en ambulansen i Västra Götalands Regionen eller i Stockholm Uppsala, då hade man skruvat ihop mig.
Men jag råkade höra till Karlstad och nu Örebro.
Där båda instanserna blundar för fakta?
Och därmed känner jag mig helt rättslös och har också förlorat rätten att anmäla en vårdskada?

Ett gott råd till alla i Region Örebro och Karlstad.
Råkar ni ut för en olycka eller tror att något är galet och att det vården säger verkar orimligt eller på annat sätt konstigt.
Vänta inte och lita inte på läkarna.
Se till att kräva en second opinion så fort ni bara kan.
Det ska göras i ett större landsting där det finns läkare som brinner för sin sak.
För efter 2 år är en ev vårdskada inte lägre möjlig att anmäla. Även om man inte vet att det är en vårdskada.
IVO är inte längre ett tillsynsorgan över vården utan ställer sig som en mur mellan vården och patienterna.

Det är dags att se över lagar och regler.

#GunillaHultBacklund #StefanLöfven #PatricWinther #EwaSunneborn #GabrielWikström
#landstingsdirektörGunillaAndersson
#uppdraggranskning #Aftonbladet #Expressen #Nerikesallehanda  #IVO #enhetschefIVOPederkarlsson #InspektörIVOLisbethLjunggren
#vårdochomsorg #göranhägglund #larshedengran

 

 

 

 

 

Annonser

3 responses »

  1. Vilken tragisk historia du lägger fram, Kulla-Gulla!

    Tyvärr har du hamnat mellan två stolar så att säga. Ansvariga läkare har inte gjort det som man borde ha kunnat förvänta sig av dem. Din höftkamsskada har klassats som stabil, fastän den inte varit det. Det är ju helt uppenbart, att döma av din beskrivning, att skadan varit instabil (med ett s k corpus liberum, en fri ”kropp” som ”flyter” runt i din höft- och bäckenregion). Och då SKALL man, ifall den fria ”kroppen” är stor nog, försöka stabilisera. Eller öppna kirurgiskt för att operera bort. Men ju större bit som är lös, desto ihä’rdigare ska man vara för att försöka fästa den på plats igen.

    Särskilt höftbenskammen utgör fäste för MASSOR av muskler i höftpartiet. Inte konstigt att du haltar och saknar ork i det utsatta benet. En variant för dig skulle ha kunnat vara att flytta muskler från skadade/försvunna muskelfästen till nya ställen intill den skadade regionen.

    Men det känns som att just du av dessa läkare som bedömt sig har ansetts vara någon som INTE ska köstes på, eftersom den här sortens specialistingrepp är kostsamma för samhället.

    Jag tycker att det säger en hel del om den människosyn som finns hos en del läkare. Dessa doktorer verkar närmast förakta svaghet, och kan därför bete sig svinaktigt mot patienter som redan är svaga och utsatta. Så man kan ju önska att OM det finns ett helvete, så ska den sortens läkare hamna därstädes för att få smaka sin egen medicin s a s.

    Ett problem är att om en sådan svaghetsföraktande läkare är den som s a s öppnar journalförandet om skadan, kan hens åsikter bli ”vägledande” för alla andra läkare som senare blir inkopplade på fallet. Detta kan vara vad du har råkat ut för, Kulla-Gulla. En felaktig journalanteckning kan förfölja en patient resten av livet. Än vanligare är detta när det gäller uppgifter om mental ohälsa, eventuell missbruksrisk, missbruksproblematik e d. En ogenomtänkt journalanteckning i dylika fall kan leda till att – för att ta ett exempel – smärtlindring (med starka, narkotikaklassade läkemedel) undanhålls sådana patienter som fått en journalanteckning, i vilken patienten misstänkliggörs av journalförande läkare.

    Det sorgliga är att sådana här journalanteckningar kan leda till att försummelser från behandlande läkares sida inte uppmärksammas alls – eller på tok för sent. Det krävs helt enkelt att patienten får möta en läkare som visar intresse och engagemang. Och då blir det ofta bekymmer med preskriptionstiden, dvs det har gått så lång tid, att eventuella läkarförsummelser begångna inledningsvis har hunnit att preskriberas. Varvid läkaren i fråga klarar sig och patienten får ta hela smällen själv i form av lidande, kanske även en sämre sits ekonomiskt sett.

    Tyvärr är det så här sjukvården fungerar. Läkarkolleger undviker att kritisera varandra. De låtsas ha inget sett eller hört. Nyligen har riksradion rapporterat om en tandläkare, som trots att alla såga hans eget läkemedelsbruk, fick fortsätta att laga folks tänder. Med förödande resultat för patienterna. Ingen ingrep och stoppade denne odiglige tandläkare. Och den anmälan som till sist gjordes var så lamt formulerad, att tillsynsmyndigheten inte förstod situationens allvar med missbruksproblematiiken etc.

    Helt unikt är nu inte detta. Vi ser samma sak i exempelvis polissammanhang. När en polis gjort bort sig, blir hen utredd av andra poliser. Varvid ledande frågor ställs av förhörsledare, så att den förhörda polisen inte av misstag ska medge fel sorts omständigheter, vilket skulle kunna öka risken att få hen fälld.

    Det är likadant med nära anhöriga till ungdomar som blir jihadister i Syrien. Inte fan brukar dessa anhöriga kontakta säpo när de ser att något av barnen radikaliseras och uttrycker sympatier för IS i Mellanöstern. Likadant med anhöriga till dementa åldringar. De ser sällan till att den sjuke får körkortet indraget. (Å andra sidan, vem behöver körkort för att framför ett motorfordon? Den som vill, hen kör nog bil oavsett om körtkortet är indraget eller inte.)

  2. Ja jag vet att läkarkåren håller varandra bakom ryggen även om det handlar om någons död.
    Har varit med om det också.

    Jag ska försöka lusläsa lagtexten och se vad det ger. Hur ska jag kunna anmäla en skada när jag själv inte ens vet att det är en vårdskada? Att läkaren skitit i eller slarvat?
    Då får jag väl anfalla direktören på Centralsjukhuset i Karlstad då.
    För inte fan ska dom får göra om samma misstag igen.

    Det här samhället bygger på uteslutning och att stänga dörrar.
    Kanske dags att flytta!

  3. Uppriktigt sagt, Kulla-Gulla: Jag tror att det är bortkastad tid att lusläsa lagtexterna i fråga.

    Är det hela preskriberat så är det. Då är det i princip en icke-händelse.

    Lite som om en mördare dagen efter att preskriptionstiden löpt ut skulle gå ut offentligt och erkänna att hen är den eftersökta mördaren oavsett hur övertygande och starka de bevis är för att just hen har begått gärningen.

    Jfr termen paragrafrytteri.

    Fast på ett sätt är paragrafrytteri trots allt bättre än laglöshet och anarki. Men visst känns det lite, ur ett gräsrotsperspektiv, som att man måste välja mellan pest och kolera.

    Vi bör komma ihåg att lagarna är till för att upprättahålla den rådande samhällsordningen. Detta är ett annat sätt att säga, att gräsrötterna – de medborgare som inte sitter vid maktens grytor – är de som får ta smällen, när lagarna visar sig ha missat något väsentligt att ta hänsyn till. Som detta Moment 22 du har redogjort för och redovisat i detta blogginlägg. Dvs att man inte kan anmäla en felbehandling förrän man har blivit informerad om att det är frågan om en felbehandling.

    Det kommer att sägas, som försvar, att du borde ha anmält det hela i tid såsom en misstänkt felbehandling. (Jo, Kulla-Gulla, jag hör hur absurt det låter. Men det är så det hela ser ut och fungerar.)

    Jag förstår verkligen din frustration. Men gräv nu inte vidare i detta, Kulla-Gulla. Då blir du bara hållen för att vara en rättshaverist. En bra definition på rättshaverist är: En person som ha(ve)r rätt men som inte får rätt i någon rättslig instans.

    Försök att lägga det hela bakom dig.

    Törs jag trots dessa för dig så nedslående råd likväl önska dig en God Jul och ett Gott Nytt År? Ja, jag tar chansen att göra det. Och hoppas att du ska kunna ta till dig mitt budskap, Kulla-Gulla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s