Förlikning Northern Well vs

Standard

Naturkompaniet
Här finns mitt första inlägg om det hela Norhtern Well vs Naturkompaniet

Jag fick häromdagen ett meddelande från Ulrika Nordenstam som är uppfinnaren och personen bakom Northern well.
Det känns väldigt positivt att saker faktiskt får rätt uppmärksamhet och att rättvisa skipas. Dock trist tat man ska behöva skriva såna här saker på nätet för att det ska få spridning och därmed företag att ta sig i kragen.
Naturkompaniet har nu nått en uppgörelse med Ulrika vilket hon är tacksam för.
Men utan alla dessa offentliga medier kan man undra vad som hade hänt.
Så här skriver hon på sin egen sida

Uppgörelse har kommit till stånd och Naturkompaniet får fortsätta sälja Northern Wells karbinhakar även om namnet inte står med. Nu kan jag fortsätta vara kreativ och nya produkter kommer att lanseras till våren via Northern Well såklart!”

Du som vill veta mer om produkten och Northern Well kan läsa mer här Northernwell
Här hittar du även en artikel i Cheval Northern Well
Här finner du Ulrikas keyhubbs framöver Naturkompaniet och givetvis på Northern Wells egen sida ovan! Där hittar du även Loop!

Slutet blev bra den här gången.
Men tyvärr är det här inte helt ovanligt tillvägagångssätt hos dom stora jättarna.
Inte allra minst inom modebranschen. Men det är en annan historia.

 

 

 

 

Annonser

2 responses »

  1. Det är inte alls ovanligt att individen körs över av företag, myndigheter/samhälle. Det är nog lite som toppen på ett isberg, dvs blott en bråkdel av det som händer är synligt/observerbart.

    Generellt sett tycker jag det är bra, Kulla-Gulla, att du brinner för rättvisa.

    Jag har fått för mig att du har ditt rättvisepatos i generna, kanske ett ”arv” från morfar eller så. Också dina egna livserfarenheter gör väl sitt till för att du ska engagera dig i din ständiga kamp för rättvisa.

    Din blogg innehåller ju ovanligt många exempel som kan sägas passa in i kategorin Goliat vs David. Inte minst dina duster med ÖBO bär syn för sägen därvidlag.

    Jag funderar ofta över varför du är en så här iögonenfallande harbinger of failure, dvs varför det så ofta blir strul i dina dagliga livets aktiviteter.

    Nu senast var det projekt ”Fånga in den förrymda hunden” som kapsejsade och kanske rent av ledde till split och ovänskap, där vänskap tidigare hade spirat.

    Måhända har jag missuppfattat saken, enär du har en benägenhet att underinformera, dvs undanhålla väsentliga detaljer som behövs för att tredje/utomstående part ska kunna förstå ditt budskap.

    Vem vet, kanske du har en benägenhet att själv underinformera (inför dig själv)? Min erfarenhet visar att vissa människor ger sig in i projekt utan att inledningsvis ordentligt ha gått igenom hur projektet i fråga KAN utvecklas, om önskescenariot inte infrias.

    En sak är hur som helst helt säker: Ett projekt kommer förr eller senare att ta sig en utvecklingsväg, som inte kunnat förutses. Knappt ens om man gjort en djupgående analys av vilka olika utvecklingsvägar som är tänkbara.

    Katastrofer som Fukushimatsunamin 2011 eller, för den delen, Thailandtsunamin 2004 är två bra exempel på hur vi kan missa att förutsäga möjliga teoretiska händelseförlopp. Oftast är det naturen själv som ståller till det för oss människor. Dock inte alltid. Interpersonella strul är en annan vanligt förekommande variant, kanske rent av vanligare än strul som beror på en ”lynnig” och iförutsägbar natur (miljö).

    Det här problemet, eller ska vi säga fenomenet, har börjat uppmärksammas allt mer de senaste decennierna. Vill du veta mer om detta, Kulla-Gulla, ska du googla på Black swan + research.

    Poängen med sådan forskning är att vi gör klokt i att kalkylera med att förr eller senare så kommer det att dyka upp en svart svan (även) i vår egen närmiljö. Innebärande att det så att säga skiter sig fullständigt och allt går åt helvete (iaf mer eller mindre).

    Frågan är om just du, Kulla-Gulla, fastän du är fågelskådare, kalkylerar med dessa svarta svanar i ditt eget livs olika (framtids)scenarier? Jag får ofta intrycket att du är en blåögd (?) optimist, måhända en bieffekt av den entusiastism du så ofta ådagalägger. Inte sällan får jag nämligen intrycket, från dina skriverier, att dina projekt, trots de bästa föresatser, har en benägenhet att dra till sig svarta svanar lika ”frenetiskt” som en stark magnet tenderar att dra till sig järnfilspån. Och att du blir lika förvånad var gång detta sker.

    Vilket får mig att undra: Vad nytt har hänt vad gäller projekt ”Fånga in den förrymda hunden”? Blev det en lösning som alla inblandade verkar vara nöjda med? Eller slutade det med att nu är alla involverade misstänksamma mot allt och alla samt inbördes oense om det mesta? Både interpersonellt och interhundiellt?

    • Jo då, rättvist ska det vara och det rinner i blodet. Det finns många orsaker till det.

      Du har många bra frågeställninar och det finns många svar, men det skulle nog krävas en uppsats för att på ett vettigt sätt besvara allt.Jag gör ett kort försök.

      Dom som känner mig ser mig nog snarare som syninsk än blåögd. Och det är nog så. Att ses som blåögd och optimist får mig att le. Tänk vad man kan vilseleda människor omedvetet.

      Jag ger mig ofta i slag med projekt som redan är bearbetade där folk säger att det är omöjligt. Jag ser möjligheter, är en doer och anser att problem är till för att lösas.
      Ser ofta kontentan av sake långt innan dom sker och brukar bli idiotförklarad för att jag bara ser problem.
      Inte helt sällan kan jag sitta kvar och iakta saker med vetskap om hur det kommer att gå, vilket jag ofta påtalta långt innan och sen få nöjet? Att säga ”vad var det jag sa”

      Jag drar alltså inte bara till mig dom svarta svanarna. Jag hoppar gärna in i en grupp av svarta svanar. Varför kan man undra faktiskt.

      Förvånad blir jag sällan. Bara väldigt trött på att folk inte ser det uppenbara.
      Som ex hunden.
      Ett gäng människor som aldrig tidigare har träffats, organiserar sig på kort tid, analyserar och löser problem och hittar en väg att gå.
      I utkanten finns folk som anser sig kunna lösa problemet bättre.
      I stället för att delta i grupparbetet så bearbetar man ägaren med ömhet och övertygelser. Ägaren faller för det och kräver att dessa personer som är mindre än en hanfull ska ta över söket.
      Vi var aktiva sammanlagt 2,5 vecka.
      Hunden har varit på rymmen i 7 veckor nu.
      Och är fortfarande på rymmen. Ingen progress heller i det.
      För att dom gör fel. Och jag är ganska säker på att det här slutar på ett sätt som ingen vill.
      Det finns alltid manipulativa människor som med hot och falskhet slår sig fram.
      Den typen vill jag ha så lite som möjligt med att göra.
      I det här fallet finns det detaljer som inte går att släppa utan att det kan få rejäla konsekvenser, kanske rent av rättsliga.

      Och ja, jag utlämnar många gånger medvetet detaljer just för att en liten detalj ibland kan sätta saker i ett helt nytt ljus som inte alltid är bra.
      Det kan alltså ställa till mer förtret och besvär än det gör nytta innan det är preskiberat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s