Why try so hard to fit in

Standard

When youre born to stand out

Jag och mina klycshor igen.

Nog är jag en av alla människor där tankarna konstant snurrar. Jag löser problem när jag sover och vankar inte sällan av att lösningen är funnen.
Drömmer sanndrömmar har jag alltid gjort och haft en föraning om kommande saker.

Jag vill tro att jag är en i mängden och ungefär som alla andra.
Men jag har inte alltid känt mig sådan. Jag har ofta varit den som inte smält in i mängden.
Den som alltid skapat frustration och avsmak hos människor.
Jag har helt enkelt varit mig själv eftersom jag varit klart bäst på det.
Och mycket sällan faller det i god jord.

Jag funderar på att dra igång en blogg vid sidan om denna. Som är lite mer peronlig och som i så fall kommer vara en rejäl berg och dal bana av mig och min familj.
Vägen genom livet. På ont och gott.

Vad tror ni?
Är det något ni skulle kunna tänka er att läsa?

Jag tycks vara den i släkten som är begåvad med ett exeptionellt minne.
Så mycket är alltsåt bar sånt som finns kvar i mitt huvud.

Annonser

2 responses »

  1. Ditt budskap påminner om talesättet: Vi föds som original men dör som kopior.

    En del av tjusningen med dig, Kulla-Gulla, är att du försöker att visa att det talesättet inte gäller alla och envar. Du är så långt från en dussinmänniska man kan komma. Du vågar gå på stigar, som andra räds att beträda.

    Du har funderingar på att starta en ny blogg. Avsedd för mer personligt hållna bloggartiklar.

    Jag undrar: Det kan du väl göra och skriva om även på denna blogg, Kulla-Gulla?

    Så jag avråder dig från att driva två bloggar. Satsa du på den blogg du redan publicerar dig i.

    Framför allt: Fortsätt att dela med dig av dina upplevelser, tankar och känslor. Du är bra på det!

    • Ja du har väl som vanligt rätt.
      Dumt att blanda in en blogg till kanske.
      Det här är ju rörig så det räcker alla redan. Alla andra verkar ha städade bloggar där allt följer ett mönster och en röd tråd.
      Så kommer nog aldrig mina bloggar oavsett att bli.
      Dom kommer alltid vara lite Cirkus Lundberg som morfar på sin tid som agitator ibland kallades.

      Att gå på upptrampade stigar är bekvämt men rätt hyggligt tråkigt.
      Så nä det gör jag när jag måste.
      Inte allt för ofta faktiskt.

      Då får jag väl börja snickra på ett inlägg i nya genren då så får vi se.
      Kanske behöver jag städa lite i menyerna bara.
      Tack för råd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s