Flodpärlsmussla

Standard

I dag begav jag mig ut på en lite längre tur.
Jag kör ogärna bil längre sträckor eftersom det ställer till en del problem för mig efter ridolyckan för några år sedan. Men någon gång måste man ju börja.
Så jag gjorde mig en liten tripp för att hälsa på en vän som jag inte träffat på länge men ändå hållt regelbunden telefonkontakt med.

Ett alltid lika kärt återseende och det känns så skönt att det är helt avslappnat och prestigelöst trots att vi inte träffats på ett och ett halvt år nu.
Vissa människor smälter man samman med på ett bra och behagligt sätt.
Man får möjlighet att ventilera tankar och funderingar och även få ur sig allt man behöver rensa ut.

Vi tog oss en tur i skogen. Det har inte helt oväntat gått mycket gris i skogen. Det är rejält uppbökat och det är tydligt att stammen bara växer sig starkare och starkare.
Inte en helt välkommet inlsag i vår natur då dom förstör otroligt mycket och inte är helt ofarliga om man dyker på dom i skogen.

Så när vi går där och babblar. letar svamp och jagar upp en räv och lite fåglar…döm om min förvåning när jag hittar skalet från just Flodpärlmusslan.
Dom är ju inte direkt små heller.

Sen tittar vi runt lite. Och hittar snabbt en plats under en gran, där grisarna bökat rejält och det ligger massor av musselskal där.
Hur kom dom dit?
Denna är en rödlistad art som finns i sötvatten. Sjö och vattendrag där den finns ligger en bra bit från platsen vi fann skalen på.
I skogen kan man uppenbart finna mer än vilda djur och natur.
Även rester av vattenlevande djur dyker tydligen upp.
Vad må vi finna nästa gång vi besöker skogen?

Nu räddas Flodpärlsmusslan

Flodpärlmussla en rödlistad art

wp-1471470152706.jpg

Annonser

2 responses »

  1. Har saknat dig eter din lilla frånvaro på webben.

    Ja, hur kom de skalen dit? Vad har du för egna teorier?

    Min egen hypotes är att en vildsvinsängel fört dit skalen för att ge vildsvinen något gott att äta. Kanske något av vildsvinen fyllde år eller så?

    Vad tror du om min förklaringshypotes, Kulla-Gulla? Är det något fel på den? Eller på mig?

    Var inte rädd att säga sanningen. Jag tål att höra sanningen. Är en luttrad man.

    Apropå inkentinken: Är du inte rädd att du ska störa vildsvinen? Uppretade och ilskna vildsvin är inte att leka med. Med sina betar kan de skära upp människoben lika lätt som en IS-soldat skär halsen av sina fångar. I ena fallet risk för död (förblödning genom avskuren aorta), i andra fallet en säker död (genom avskurna pulsådror). Frågan är vad som är mest humant?

    Jag hoppas dock att du ska slippa ställas inför dylika val, Kulla-Gulla.

    • Se där. Det är inte varje dag någon saknar en. Man får tacka!

      Säkert som amen i körka? Det bara måste vara en vildsvinsängel! Härligt. Jag gillar din hypotes. Man skulle kunna göra en barnfilm om det!

      Då den här musslan är utrotningshotad och man nu jobbar hårt för att bevara den så blev vi onekligen väldigt snopna över att hitta ska i skogen. Det finns säkert många djur som äter dessa. men varför bära bort dom så långt? Och så många?
      Vildsvin i all ära, men dom borde väl ha svalt även skalen.
      Men änglar äter säkert fint.

      Nä jag är inte rädd. Jag har inte vett till det.
      Varför? Det ligger helt enkelt inte i min natur.
      Varför oroa sig och vara rädd förens det händer? Då kan man bli rädd, men helst först efteråt. Dör man så gör man.
      Då kanske jag blir en ängelˋ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s