Nu är goda råd dyra

Standard

Sakta kommer skymningen med en brinnande himmel och mörkret sänker sig över oss.
Åter hemma i soffan funderar jag på vem du är. Vad du gör? Hur du mår?
Och sist men inte minst vad du tänker.
Säkert är det reptilhjärnan som styr i mångt och mycket
Men du vet precis hur du ska göra saker. Och du är helt klart smartare än jag.

Du har gått i mina fotspår en tid nu. Jag i dina.
Du har säkert sett mig massor av gånger. Jag har bara sett dig på bild och film.
Du har kartlagt mig, ännu mer noggrannt än jag lyckats kartlägga dig.
Och du överlistar mig varje gång.
Jag är försiktig, du är brutal.

Jag kan riktigt se dig framför mig, är du sitter där och studerar mig, hur du skrattar åt mig.
Hur du följer varje knut, varje fotspår, varje ord.
Du är skygg men inte rädd.
Jag ser fram emot att möta dig inreal. Det ska bli intressant.

I dag utlyste jag krig. Nu har vi gjort allt dubbelt.
Verkligen dubbelkopplat och inte lämnat något åt slumpen.
TROR VI.

Nu sitter jag här i natten och väntar.
Väntar på foton som säger att du äntligen är på plats igen.
Men förmodligen behöver du ett dygn eller två för att smälta maten du snodde igår.
Den mat som var ditt bete.
Den som du så käckt låg framför åtelkameran och åt upp.

Det är inte många som kan lura mig. Men du har lyckats storartat.
Jag få väl tacka för det och lyfta på hatten i vördnad.
Du är en mäktig motståndare.
Men jag ska vinna den här matchen. Det bara är så.
I natt eller i morgon natt.

För varje felsteg du visar att jag tagit, så lär jag mig.
Gör om och gör rätt!!
Du kan säkert lösa dagens tekniska lösing också. Men det blir inte lika lätt som igår.
Och har jag lärt mig min läxa rätt så vinner jag den här rajden!

Nu kan jag bara vänta. Några timmar till har jag vaket.
Sen får jag sova en stund.
Jag hopps vi möts snart.

wp-1469231902357.jpg

Annonser

8 responses »

  1. En text med höga litterära kvaliteter!

    Ett par saker jag undrar över:

    1) Något nytt i hundjakten sedan denna fina artikel publicerades?

    2) Hur kan man veta och försäkra sig om att betet/åteln inte äts upp av något annat djur?

    3) Hur är det tänkt att hunden ska infångas? Hunden ser ju ut att i lugn och ro kunna äta det utlagda betet. Men vad händer när den har ätit sig mätt? Kan den bara gå sin väg därifrån då?

    4) Vilken färg har hundens päls? Får alla hundar ”samma” färg vid mörkerfotografering?

    • Tack tack!
      Nja, nytt och nytt. Han gäckar oss ännu. Har bestämt sig att livet på fri tass passar honom bra. Han blir mer och mer bekväm och ligger framför kameran och sussar gott.

      Man kan inte försäkra sig alls att ingen annan ämnar äta betet. Dock har den här lilla herren gjort rent hus på alla andra djur eftersom han ser platsen som sin. En å annan räv har synts på bild, så även en och annan katt. Men dom återkommer aldrig mer. Vilket i sig är ganska intressant.

      Jo då, han har i lugn och ro vittjat fällorna som inte slagit igen. Du kan tänka dig pulsen på oss som suttit och fått bild efter bild efter bild. Jag kan riktigt höra hur han tacksamt rapar innan han rullar ihop sig och somnar.
      Nu har han dock utmanat mig lite väl mycket, så nu har jag utmanat honom lite mer. Vi får se vem som vinner.
      Han har ungefär samma färg som en räv, lite ljusare.
      Ja alla djur får samma färg när de fotograferas i mörkret.
      Jag kan bara hoppas och tro att vi nu är inne på sluttampen av det här.
      Men när man har med en gatuhund att göra så vet man inte det tyvärr.

  2. Uppriktigt sagt, Kulla-Gulla, även om ni nu till slut lyckas fånga in den här hunden, så tror jag ändå att loppet är kört sett från domesticeringssynpunkt. Den vill inte tämjas. Den spjärnar emot.

    Jfr talesättet ”Det är vårt att lära gamla hundar sitta”.

    Dvs denna hund verkar ha alltför många ”gatuhundsgener” i sig. Det innebär att den kommer att ställa till med problem för ägaren även som vuxen.

    Vad vet ni om hundens stamtavla? Det förefaller onekligen som att denna hund är en s k ”oäkting”. Med gener som skriker: ”Jag går mina egna vägar och avskyr koppel.”

    Är ägaren på det klara med vad som gäller för denna hund? Man bör inte tro att alla gatuhundsdramer ska sluta lika lyckligt som Disneys berättelse om Lady och Lufsen.

    • Ja du, det där är väl något jag kanske inte borde svara på i offentligheten 😇
      Hunden är inte min, jag har inte mött den inna den smet. Jag har mött ägaren i söket.
      Den vill inte vara människans bästa vän. Den vill vara fri.
      Man vet inte mer än att det är en Podenco korsning. Och av erfarhet vet jag också att han har en stor dos Hudini gener.
      Nej ägaren har inte en susning om vad som finns eller ska jag säga fanns, i slutet på det koppelt.
      Det finns många fria gatuhundar i Sverige.
      Och jag är inte säker på att det här slutar lyckligt.
      Dom här söken brukar alltid vara förenade med konflikter. Den här är inget undantag. Och tyvärr drabbar det med största sannolikhet hunden.
      Jag ska skriva en resume´lite längre fram. Just nu är det rätt kritiskt och känsligt.

    • Så är det definitivt. Och ju länger man lever detsto mer luttrad blir man onekligen. Jag såg det komma ganska fort. Men valde att förbise det och hoppas på att vi skulle lösa problemet innan allt smällde. Så blev det dock inte.

  3. Hur lever den här hunden nu? Finns den månne hemma hos matte och spinner som en katt? Eller har den ”förvargats”? Eller rent av lämnat jordelivet? Kort sagt: Vad har hänt sen sist?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s