EDS progressiv sjukdom?

Standard

EDS, progressivt eller ej?
Om det tvistar de lärda och jag hävdar med bestämdhet att det INTE är ens lite progressivt.
Jag skrev ett inlägg om detta för något år sen på min gamla bloggplats.
Ska försöka flytta över det inlägget hit.
Dock har nu Eric Ronge satt ord på det många undrar och hävdar.
Läs och begrunda!

Dr Eric Ronge

Många som varit inne på EDS förbundets hemsida har  reagerat på påståendet att EDS är en progressiv sjukdom. Kommentarer på detta har cirkulerat i olika sammanhang, Här ger jag min version.

Inom medicinskt språkbruk används begreppet progressiv sjukdom i samband med sjukdomsprocesser som obönhörligen förvärras åtminstone så länge man inte kan hejda förloppet.

Det finns en mängd ovanliga ämnesomsättningssjukdomar, medfödda enzymbristtillstånd och s k inlagringssjukdomar som man vet bara förvärras och i regel leder till en för tidig död om inget motmedel finns. Cancer är också en progressiv sjukdom, men även där kan man numer ofta erbjuda effektiv och varaktig bot. När något är progressivt i den medicinska världen så ger det en illavarslande signal på att det går utför, om man inte stoppar sjukdomsprocessen.

EDS är ingen sådan sjukdom även om många drabbade individer blir allt sämre under sitt liv. Men själva överrörligheten ökar inte, snarare tvärt om.  Det som ändå kan orsaka en successiv…

View original post 173 fler ord

Annonser

One response »

  1. Frågan om EDS måste leda till successiv försämring är sannolikt något som alla drabbade och deras anhöriga funderar en hel del över.

    Jag ansluter mig till Dr Ronges tankar därom. Dvs det finns ingen deterministisk lag som innebär att man måste bli allt sämre. Däremot får man nog räkna med att kroppen, i synnerhet då lederna, kommer att ta mer stryk än vanligt. Så kanske har en 50-årings EDS-kropp tagit lika mycket stryk som en icke-sjuk 60-årings kropp har gjort. Dvs det som kallas för ”ålderskrämpor” dyker upp tidigare hos dem som diagnostiserats med EDS.

    Om jag ser till mig själv så fick jag skaffa glasögon redan när jag var ca 45 år gammal. Och i dag klarar jag mig inte utan glasögon (eftersom jag läser och skriver så mycket).

    Det händer dock att jag ibland glömmer glasögonen hemma när jag ska till affären för att handla. Då blir det till att välja varor man känner igen. Att läsa baksidestexter och dylikt på paketen kan man bara glömma. Inte ens värt att försöka sig på, ty då blir man bara frustrerad.

    På senare tid har jag också drabbats av dubbelseende. Det leder till att fel tangenter slås ned, inte sällan med sidledsförskjutning. En önskan om en God Natt riskerar att bli till Fis Barr.

    Om det vill sig illa, kan en sådan hälsning av mottagaren av godnatthälsningen uppfattas som smått skymfande och förolämpande, rent av förnedrande.

    Men jag hoppas att Kulla-Gulla Lundabergs visar överseende, om en sådan godnatthälsning någon gång. skulle råka dyka upp i en kommentar från mig. Fis Barr ska alltså inte tolkas bokstavligt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s