Ett dedikerat inlägg till

Standard

Det äldre paret i den röda bilen som stannade för igelkotten som kom gående över Västra Drottninggatan utanför gamla Ericsson Mönsterkort.
Kvinna kliver ur bilen. Jag sitter på mitt kontor med kanske 10 m om ens det, ut till trottoaren. Dock helt utan dörrar eller öppningsbara fönster.

Jag såg Igelkotten och blev bekymrad när den irrade ut i vägen. Men bilen stannade så fint.
Kvinna kliver ur bilen och går fram till Igelkotten.
Det är ganska tomt i korridoren  hos oss den här eftermiddagen.
Men vi är två st som ser kvinna, bilen och Igelkotten.
Plötsligt  hör jag ett primärskrik från min kollega!
SÅG DU VAD HON GJORDE!? Han kom farandes i korridoren då jag hade första parkett.
Kvinnan som klivit ur bilen tittar sig noga om. Sen tar hon sats och spakar iväg igelkotten ut i vägen. Ingen väg ut. Ska jag ta mig hela korridoren ner, ut genom entrén och sen tillbaka lika långt så har dom hunnit åka.
Hon sparkar iväg Igelkotten två ggr till, så den landar vid andra trottoarkanten.
Vi bankar ilsket på fönstren. Men hon har uppenbart varken hörsel eller empati i behåll.

Kotten klarar sig den här gången. I alla fall så vitt jag kan utröna. Den får hjälp upp på gräset och traskar vilset iväg. Men den är hel av vad jag kan bedöma.

Den gången skrev jag en insändare i NA i ren ilska.
Och jag kan bara hoppas att kvinnan och mannen i den röda bilen läste den och skämdes.
Och jag lovar, jag hade inte tvekat en sekund, jag hade sparkat henne så som hon sparkade denna hjälplösa vilsna Igelkott.

Det här hände 2000 om jag inte minns fel.
I dag läste jag en insändare i Metro om samma sak. Men då är det oborstade och ouppfostrade ungar som använt Igelkotten som en fotboll.
Dom ska vara glada att jag inte råkade gå förbi just då.

Pojkar använde Igelkott som fotboll

Det här är inte helt ovanligt och Igelkotten är inte ensam om att få sparkar och slag.
I dag mötte jag en Gräsandshane. Jag skulle fotografera andungarna i området.
Tog med mig lite bröd för att få dom lite närmare.
Det finns ett litet Gräsands samhälle här utanför och det dök upp ett gäng runt mamma and och hennes ungar.
En hane haltar kraftigt. Man ser att han är smärtpåverkad och att andningen är påverkad.
Han orkade inte äta stora bitar av brödet utan behövde små bitar för att orka svälja.
Han var blind på ena ögat och rörde sig illa.
Antingen har han fått en rejäl spak av en människa eller så har han blivit påkörd av något.
Folk tar inte sitt ansvar. Nu blev det mitt.
Vi lyckades inte fånga honom i dag. Så det är mission i morgon.

Vi människor beter oss så jäkla illa mot djuren på den här planeten.
Den dagen kommer när jag kommer förbi i rätt ögonblick!

 

 

Annonser

5 responses »

  1. Jag varken vill eller kan försvara den sortens beteende som du beskriver, Kulla-Gulla. Det är helt enkelt AVSKYVÄRT. Oavsett om handlingen utförs av vuxna eller av barn.

    Men jag menar/resonerar samtidigt så här: Vår så kärleksfulla Gud gjorde uppenbarligen en allvarlig miss den gången när Han skapade igelkotten. Ty Han programmerade igelkotten till att reagera på fara genom att så att säga rulla ihop sig och därmed mer eller mindre efterlikna ett garnnystan eller varför inte en boll.

    Eftersom samma kärleksfulla Gud har programmerat en annan del av sin skapelse, nämligen människobarnen, till att ha benen fulla av spring, är det lätt hänt att dessa människobarnfötter, så fulla av spring, känner lust att hantera en ihoprullad igelkott (i skyddsställning) som vore det just en boll (som gjord att sparka på)

    Till saken hör också, antar jag, att Gud skapade igelkotten utan förmåga att skrika ut sin vrede eller rädsla. Detta underlättar, banar givetvis väg för, människobarnens användning av en ihoprullad igelkott som ett bolliknande objekt, passande att sparka på med de av spring så¨fulla barnafötterna.

    Vad gäller frågan varför även vuxna människor (som alltså lämnat barnastadiet bakom sig) kan få för sig att sparka på ett ihoprullat igelkottnystan blir det genast lite svårare att skylla på Gud, eftersom vi människor ju anses ha en fri vilja att bestämma vad vi ska göra eller inte göra.

    Fast då infinner sig i stället en annan frågeställning: Om nu människan är skapad till Guds avbild (in imaginem Dei), då ligger det onekligen nära till hands att antaga, att denna likhet med gudomen måste gälla inte bara utseendemässigt (anatomiskt) utan även med avseende på inre egenskaper (såsom personlighetsdrag etc). Och då måste, förr eller senare, den här frågan ställas: Kanske Skaparguden inte alls är kärleksfull som de gudstroende hävdar är fallet? Tänk om Gud i själva verket är en helt empatilös sadist? Som njuter av att se hur andra plågas, både djur och människor? Och som därför har skapat såväl igelkottar som oss människor att bete sig som de/vi gör?

    Jag tycker att den sortens frågeställningar borde begrundas av de gudstroende mer än vad som sker i nuläget. Är möjligen Kulla-Gulla benägen att hålla med mig därom? Eller hon anser att vi lever i den bästa av världar, eftersom allting ju är skapat av den påstått kärleksfulla, omnipotenta, omniscienta och omnibenevolenta gudom (som i sin tur, metaforiskt, kan liknas vid att vara VD för Planeten Jorden AB, ett bolag som i sin tur är en del av koncernen Hela Universum AB)?

    O.S.A. // Buster Bullskit, trogen följare av Kulla-Gullas intresseväckande blogg

    • Kort och gott så är det åter vi vuxna som brister i uppfostran av våra barn. Kanske har man inte ens eget förnuft. Det är ett lätt sätt att hävda sig? Visa sig stark och stöddig, för det är väl det folk är bäst på?
      Att attackera dom svagste!
      Att ge sig på en tiger gör man bara en gång.

      Så var det, det här med, vår skapare.
      Om vi inte hade haft religoner undrar jag hur det skulle ha sett ut?
      Säkert så hade vi männiksor hittat på andra saker att avliva varandra för.
      Men det finns väl inte något mer destruktivt än just religon? För bakom alla krig så står vår skapare och gud.
      Han tom rättfärdigar folkmord, våldtäckter och hedersmord. Det är en redig Gud folk har skaffat sig må jag säga.

      Om gud funnes så är en sak säker. Han är inte i pakt med jävulen, för han är värre än vår klövbeklädda vän.

      Människor är imbicilla till tusen som låter sig styras av något som inte finns. Som låter sig tillbedja en högre makt som bevisligen sedan begynnelsen bara har jävlulskap i sikte.

      Vilken annan djurart sätter sig över ALLT och tillbedjer en gud, skövlar och förstör och hatar oliksinnade.
      Nä jag ska bli ekorre i mitt näst liv 😉

      Gud är defintivt en empatilös sadist som säkert som amen i körka har ett antla NPF diagnoser också *skrattar*

  2. Jag tror minsann att Kulla-Gulla hädar mer än jag själv har för vana att göra. 🙂

    Var ska detta sluta?

    Tänk om det går år helvete?

    Fast i så fall säger jag till dig: See you there, Kulla-Gulla. That’s my expected destination, too.

  3. Och så kommer jag, Pipili, som vännen bbnewsab kallar mig, och säger ”Jag tror på en Gud som är helig och varm, https://www.youtube.com/watch?v=Ye2Bof8RAB0 Inte kanske den bästa inspelningen, men en trosbekännelse som jag bekänner mig till. Sedan får ni häda så mycket ni vill 😉

    För den ondska som också finns inom människan behöver en motvikt, en godhet, kanske rentutav en helighet – en helhet. (Du är helig du är hel, du är alltid mycket mer… https://www.youtube.com/watch?v=n2u-ceEwurQ) En hel människa tror jag inte kan förmå sig till att göra illa en annan av Guds skapelse. Ingemar Olsson har skrivit en sång/psalm vars ord är kända långt utanför kyrka. ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu” och ser vi oss som värdefull, viktiga och ser på våra medmänniskor på samma sätt så använder vi inte vårt fria val till att göra andra så illa. Vi fick av Gud också friheten att säga ”Nej, jag tror inte på dig. Du finns inte”

    Jag läste för något år sedan om hur barn i 8-10 årsåldern hade kaninungar som de ”lekte” med till döds och när kaninen misshandlats till döds fick de en ny… Och samma barn skulle säkerligen kunna använda en igelkott som fotboll. Oavsett NPF så handlar detta mer om föräldraansvar (brist/avsaknad) än på barnens inneboende ondska. Ett barn i den åldern kan inte till fullo förstå att det gör ont och att de skadar om inte föräldrarna/vårdnadshavarna ska jag kanske säga, säger ifrån – och det ordentligt. Jag skulle bli vansinnig om jag såg något sådant. Att ta hänsyn till andra MÅSTE barn få lära sig. Ett barn som kan sparka ihjäl en igelkott eller en kaninunge kommer att kunna sparka ihjäl en människa också, såsom skedde för inte så länge sedan när två unga tonåriga flickor sparkade ihjäl en tredje, tänker jag, därför att de inte getts förutsättningar för att lära sig hur det känns att bli behandlad med kärlek och empati.

    Än värre är att se en vuxen bete sig lika illa. Nykter eller onykter är för mig oväsentligt för själva handlingen, då även en onykter mycket väl vet de gör. Så tänker jag!

    Den person som ser på andra levande varelser som värdefulla kan inte sparka ihjäl dem. Därmed inte sagt att vi måste bli veganer för det.

    Så tänker jag om Gud. Vi måste vara rädda om varandra och vår frihet att själva välja vad vi vill tro på eller inte tro på!

    Ta hand om er, mina vänner ❤
    //Pipili

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s