When the past strikes back

Standard

Ibland undrar jag hur saker och kan bli som dom blir.
Och varför vissa människor mer eller mindre åker räkmacka genom livet och andra ska slåss med näbbar och klor för att hitta en bas för att överleva.

Jag är absolut inte den som åkt räckmacka genom livet. Far away from that.

Men jag har valt att försöka utveckalas, lära mig av histiorien och lära mig av det som sker. Att ta konsekvenserna av mitt handlande och inte skuldbelägga någon annan för mina val.

Självklart har även jag saker jag gjort som jag inte är stolt över. Som jag skulle önska att man gjort annorlunda. Samtidigt hadet jag då inte kunskapen, självinsikten och erfarenheten som jag hade behövt för att göra annorlunda.

Sista veckan har jag fått en hel del aha upplevelser, insikter och för första gången i mitt liv kunnat sätta ner foten, vänligt men bestämt och säga nu räcker det!
När ens förälder varit död i 30 år och man forftarande skyller sitt handlande och sina egna reaktioner på dem, då har man missat något i livet.
Dessutom skulle jag vilja ha ett snack med dom psykologer och terapeuther som skott sig på en patients bekostand i typ 20 år utan att göra någon som helst nytta. Mer än möjligen bejaka att man kan skylla saker på andra. Man behöver inte ta ansvar för det man säger och gör, det räcker med att vara ett offer.

Jag har aldrig haft någon större respekt eller förståelse för just den här yrkeskategorin då dom har ett väldigt märkligt vis att se på livet och på människors sätt att agera.
För att inte tala om vad dom faktiskt lyckas katalysera fram för idiotiska beteenden.

Visst åldern har sin inverkan och kanske finns det små inslag av demens som smyger sig på. Men det är inte hela sanningen.

När reaktionen över en trasig dammsugare slutar med att man skyller det hela på att man är uppvuxen i en dysfunktioneller kärlekslös familj, då har det gått ganska långt.
Att skylla sin reaktion på en mamma som varit död i dryga 30 år och som man inte har levt under samma tak som på drygt 60 år. Då har man inte lärt sig någon på vägen.
Inget annat än att man räddar sig själv genom att dra på sig en tjock mullig lurvig tät offerkofta.
Att sedan på det snabbt som en vessla vända på steken och kasta skiten i mitt knä blir liksom lite too much!
Nej jag måste inte accepera det. Jag måset inte ens repsektera det.
Kaske fick det mig att göra något jag funderat över mycket länge men valt att avstå pga många olika saker.

Vi får se om jag har förmågan att genomföra det.
Vad vill jag säga med det här då?

Jo det är enkelt.
Ta ingen skit oavsett vad den kommer ifrån.
Även om det är kött och blod.
Stå på dig, annars gör någon annan det!

Ha en fantastiskt fin vecka!

 

 

Annonser

4 responses »

  1. Bra skrivet! Visst har uppväxten betydelse för vilka vi blir som vuxna. Men,precis som du säger, vi kan aldrig skylla vårt handlande som vuxna på vår uppväxt. Vi har en egen vilja och kan fatta självständiga beslut. Terapeuter kan vara bra för att hjälpa oss att förstå varför vi reagerar som vi gör ibland. Men även där tänker jag att det handlar om att vi genom förståelse skaffar oss ett eget val. Och det innebär inte att slänga allt i någon annan knä!
    Så dina slutsatser instämmer jag helt i.
    Stå på dig – och ha en fortsatt fantastisk vecka ❤

  2. Oj, jag läser att Kulla-Gulla Rättrådig har råkat illa ut igen. För vilken gång i ordningen?

    Men så är det här i livet. Vissa av oss drar den ena nitlotten efter den andra. Ett fåtal drar vinstlotterna, kanske med hjälp av fusk, om det nu inte är ren och skär tur det handlar om.

    Precis som Pipi skriver i sin kommentar här ovanför min handlar det om att dra lärdom av det som har blivit mer eller mindrte smärtsamt uppenbarat för en om medmänniskors falskhet, lögner, elaka påståenden, tillkortakommanden etc.

    Därför känns det faktiskt, trots allt, inte så lite hoppfullt, att läsa vad Kulla-Gulla har dragit för lärdomar av det som hänt. Hon (Du) skiver bland annat:

    ”Sista veckan har jag fått en hel del aha upplevelser, insikter och för första gången i mitt liv kunnat sätta ner foten, vänligt men bestämt och säga nu räcker det!”

    Det låter bra, det. Jag säger som Pipi här ovanför: ”Stå på dig – och ha en fortsatt fantastisk vecka!” Och lägger till: ”Det har du bannemej gjort dig förtjänt av, Kulla-Gulla!”

    Världen skulle allt se betydligt bättre ut, ifall fler vore som du synes vara. Rättrådighet är tyvärr en stooor bristvara i dagens samhälle!

    • Man väljer inte sina föräldrar.
      Så är det bara. Man lär sig att leva med det man tilldelats. I alla fall en del av oss har det visat sig.
      Ingen människa är felfri men alla begriper inte det.
      När man tillbringat större delen av sitt 80 åriga liv med att skylla alla aktiva handlingar på någon annan.
      Då har man missat något stort och viktigt.
      Att granska sig själv. Att titta i backspegeln har sina fördelar, men det innebär inte att man måste leva i det förgångna.
      Och att hela tiden backa bandet och skylla på det alla andra utsatt en för, det håller inte i längden.
      Det är fortfarande dina egna aktiva handlingar som du själv frivilligt agerar i.
      Skulle behöva skaffa mig en spökskrivare och få ihop en bok på temat.

  3. Jag vet inte vilka examina och utbildningar du har, Kulla-Gulla. Men EN sak råder det inget tvivel om. Och det är att du måste ha en väldigt hög examen från Livets Universitet. Den sortens insiktsfullhet som du städse visar prov på här på din blogg vittnar om det.

    Din blogg är som en minivariant av SVTs Uppdrag Granskning.

    Du, om någon, förtjänar respekt, Kulla-Gulla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s